Kondensatorer kan man också förklara med vatten.
Ibland vill man jämna till spänningen lite till en grej.
Då kan man sätta en kondensator parallellt med ( = över) matningsspänningen dit.
Det kan man se som en hink eller en tunna med vatten. Eller ett vattentorn.
Vi kan säga att vattentornet fylls på tills det är fullt. Sen stängs pumpen som gör det av.
När vattnet har sjunkit ner lite så startar pumpen igen och fyller på.
Då kommer det att fyllas på lite ryckigt. (Ström-pulser.)
Men där nere där man tar ut vattnet märks det ingen skillnad.
Det är samma tryck på vattnet hela tiden. (Samma spänning.)
Det är inte bara strömmen in som kan vara ojämn. Grejerna efter kan dra olika mycket.
Man kanske har en kran öppen hela tiden, och så kanske man har en annan kran
som man bara öppnar ibland, och har den stängd annars.
Om båda sitter tillräckligt nära vattentornet (eller en stor ledning) så märks det inget vid
den första kranen när den andra ändras.
Men om man har ett långt smalt rör först, och sen båda kranarna efter det,
så kommer trycket (spänningen) att ändras när man öppnar eller stänger nummer 2.
Det fungerar ungefär så i elektroniken med. (Bland annat. Dom kan användas till
mycket mer saker än bara det.)
Jag såg en annan bild en gång. Där hade dom jämfört en kondensator med en kula
med ett rör i varje ände, och ett membran (en tunn mjuk fjädrande skiva) i mitten,
som delade av kulan i två halvor.
När man laddar upp kondensatorn så är det som om vattnet kommer in på ena sidan och trycker på membranet.
Då böjs det mer och mer åt sidan, tills det håller emot lika hårt som vattentrycket trycker på med.
Sen händer det inget mer. Då är kondensatorn laddad.
(Membranet får ju inte röra sig så mycket så att det går sönder, eller tar i den andra änden.)
Jag vet inte om uppladdningskurvan för en kondensator ser likadan ut som tryck-änrdings-kurvan i en sån kula.
Men det spelar ju ingen roll.
Det är bara för att förklara på ett ungefär.
Det var nog i en av "Elektronik för alla"-böckerna som den bilden var med.
