Och dyra...
Här pratar vi om höggradig vakum i radiorörsklass och högre typ från 1e-8 mBar och högre i dessa inneslutningar.
Det som är det svåra är att behålla vakumet under lång tid och innebär att man måste använda getter som fångar upp gasmolekylerna från väggar med tiden och även sådan som accelereras och slås ut från kondensatorplattorna under drift.
Vinsten med sådana kondingar med hög spänningståligheten med dom korta avstånden internt är också att dielektriska förlusterna är låga och man har 'bara' de resistiva förlusterna i ledarstrukturern att ta hand om (det är därför man fortfarande pratar om vattenkylda kondingar...).
i resonanskretsar i många MHz-klass som i kavitetsfilter med topplastade kapacitanser så är det inte längre alltid induktansen som är dominerande i förluster utan har man dielektrikum (tex teflon/keramik) istället för luft i toppkapacitans så drar det ned Q-värdet ordentligt - filtret blir bredare och med högre förluster (och teflon/keramikbiten kan bli jäkligt varm).
"problemet" är också att spänningarna vid stavtopparna kan bli groteskt höga även vid måttligare effektnivåer som några enstaka Watt och strömmarna höga i många 10-tals ampere genom en stackars liten konding på några tiotals pF vilket gör att allt möjligt börja bli påverkande - så som lödningarna av high-Q kondingar har för stor resistans, måste ha spänningstålighet på flera kV etc.
Vi fick flash (överslag i kaviteter) i flera filterkonstruktioner redan vid några Watt från underleverantörer som inte förstått problemet och lät toppkapacitansen gå för nära filterlocket och när det har bränt en gång så är filtret förstört då brännmärket som bildas är en anvisning för nya överslag vid mycket lägre spänning - man kan tappa över 1/3-del av spänningståligheten mot vad det var innan första smällen.
Vet andra nu inte längre existerande företag som höll på med kavitetsfilter som fick till riktigt stabila plasmor inne i filtren - här jäkligt oönskade och man vill hitta sätt att bli av med dessa - medans i högskola och forskning så har istället problem att just skapa stabila plasmor vilket resulterade att när förfrågan hur man skall bli av med dessa att det kom en massa forskare och ville titta på dessa filter när dom fick nys om detta...
Med högvakumisolering så skulle man kunna konstruera filtren med betydligt mindre avstånd i luftgapen och ändå behålla spänningståligheten och risken för brännmärken mindre då det är luftens jonisation i den höga fältstyrkan som är problemet till att en överslag startar - tar man bort luften/gasen - problemet borta
