Otålig nybörjare på LTspice och DipTrace

[NULL]

Jag håller på att plöja genom manualerna.
Men det är så tråkigt att mitt minne stänger av och tankarna vandrar till om det finns färdiga modeller så man inte gör dubbeljobb och dessutom kommer igång med lite rolig lödning istället.

Så min fråga, vad hittar jag fler komponenter än de som ingår i programmen?

(Vad jag gärna skulle vilja ha, är Cree och Luxeon Power LEDs, eller Darlington (gärna arrays typ ULN2803LW), 2N3055...)

Såg att ULN2803LW finns i DipTrace, men verkar helt tom inuti, så den funkar lagom bra i LTspice, har ni något tips?

[xxargs]

Man får använda sin google-skill och leta - tänk på att inte leta med alla bokstäver utan tex. för ULN2803LW så letar man med just ULN2803 för kretsfamiljen och inte med ULN2803LW då bokstäverna efteråt ofta markerar kapseltyp mm. och träffsannolikheten minskar drastiskt.

ett ställe att leta på är tex.
http://library.oshec.org/ - där man konverterat eagle-spicemodeller (fd. PCAD som i sin tur är stulet från någon annan Spice-samling) till kicad

och filen ULN-UDN långt ned på listan håller bl.a ULN2803

i detta ingår att man kanske måste göra lite egen handpåläggning textformatmässigt innan det är importerbart i LTSpice.

Kort sagt så kan det vara ett jäkla letande och för sådana saker som lysdioder så är det generellt väldigt dåligt med modeller och man kan hamna i läget att man måste mäta upp själv och mata in i en modelgenerator som en del spice-simulatormiljöer tillhandahåller tex. ström/spänningskaraktäristik, kapacitans vid olika frekvenser och vid olika strömmar mm. - det kan alltså vara ett väldigt jobb att göra en bra passande modell över en komponent och därmed också dyr att ta fram - idag gör inte tillverkarna själva dessa modeller utan läggs ut till företag om de tror att det är viktigt för att få in komponenten vid nydesign hos konstruktörerna - och ibland får man inte ut dessa modeller utan en NDA åtminstone till en början..

[labmaster]

Det finns en grupp på Yahoo för LTSpice. Där kan du både hitta modeller och få tips om var det kan finnas modeller för vissa komponenter.

För övrigt är tålamod är en egenskap som går att träna upp. Det kan vara bra att göra det eftersom livet blir enklare ju större tålamod man har.

[psynoise]

SPICE kan användas till olika ändamål.

Vill man studera kretsar för utbildningssyfte räcker det säkerligen med generella modeller i form av de som finns i SPICE från början.

Ska man verifiera säker funktion för något som ska massproduceras är det en helt annan sak. Här används främst datorsimuleringar eftersom en prototyp säger ganska lite om hur en stor mängd kretsar beter sig. Komponentmodeller får man då välja eller konstruera efter vad som är kritiskt.

Till exempel är ordinarie diodmodell i SPICE ett känt skolexempel. Den består av en förenklad variant av idealadiodekvationen där man slagit ihop rekombinationsbegränsningen och diffusionsbegränsningen. Dessutom tar idealadiodekvationen ingen hänsyn till subtröskelströmmen, det vill säga vid låga spänningsfall.

Med detta vill jag påstå att nybörjaren inte har speciellt stor användning av specifika komponentmodeller. Jag själv som inte använder SPICE särskilt frekvent håller mig främst till generella komponenter. Skulle sedan något problem dyka upp i konstruktionen tar jag det problemet då och tänker igenom vad som egentligen behövs.

[4kTRB]

Modeller av Darlington transistorer har jag letat efter tidigare och de
är inte lätt att hitta. Bäst är nog att koppla 2 vanliga i darlingtonkoppling.

Zetex har en bra uppsättning med spice-modeller och även på sina darlingtontrissor.

http://www.diodes.com/products/spicemod ... gory-id=25

[NULL]

Med detta vill jag påstå att nybörjaren inte har speciellt stor användning av specifika komponentmodeller.

Du kan väl ändå inte sätta dit en och samma transistormodell i alla scheman du ska testa?

[psynoise]

Man får definiera de parametrar till modellen som man tror är kritiska i applikationen. T.ex för en MOS-transistor i en lågfrekvenskrets räcker det kanske endast att ha koll på transkonduktansen och tröskelspänningen. Har man inte koll på dessa kommer ingen modell i världen att hjälpa. För nybörjaren kan jag tänka mig att det lätt att använda en specifik modell över en komponent för att sedan tro denna speglar komponenter i sin egen applikation. Oftast är många parametrar fördefinierade och dessa måste man ändå kolla in genom de variationer som kan uppträda mellan olika transistor exemplar. Med tiotals parametrar famlar man bara runt och då är det bättre att koncentrera sig på det viktigaste.

Bob Pease som var en av större inom analog kretsteknologi sa till om med att SPICE är värre än en begränsad modell då SPICE även ljuger. Vill man ha en fungerande krets gäller det att ha koll på kretsen utanför SPICE också och då vet man vilka modeller och parametrar som behövs.

[swesysmgr]

Jag tycker psynoise överakademiserar här, klart man kan använda LTSpice/PSpice men man måste vara medveten om deras begränsningar och kunna räkna tillräckligt mycket själv för att se när det blir fel.

NXP och Fairchild har massor av modeller att ladda ner om något saknas.

[psynoise]

Får faktiskt säga emot mig själv då jag privat mest använt Qucs de senaste åren. Detta har gjort att jag glömt vissa begränsningar med SPICE som kanske kräver fler specifika modeller.

The standard SPICE 2 and SPICE 3 hardware description languages do not allow (1)
component values to be defined by algebraic equations12 or (2) parameters to be passed
to subcircuits. This makes writing universal subcircuit models very difficult, forcing semi-
conductor device manufacturers to issue individual SPICE models for each device they
manufacture rather than a single generalised model13 for a given type of integrated circuit.

http://qucs.sourceforge.net/docs/spicetoqucs.pdf

Dock är jag fortfarande av uppfattningen att i utbildningssyfte finns det ingen anledning lägga ner längre tid på att jaga komponentmodeller.

[xxargs]

I utbildningssyfte tycker jag i allafall att man skall ha modeller på komponenter som man har på sin fysiska kopplingsplatta som man labbar med parallellt med simuleringen - det är då man lär sig skillnaden mellan simuleringar och verklighet och att simuleringarna har sina begränsningar liksom dom verkliga kretsarna.


dvs. man skall ha modeller på sina använda transistorer, OP-ampar etc. och vid lite högre frekvenser och snabbare flanker så bör även de passiva använda komponenterna vara/göra modeller - tex elektrolyter i en switchar-tillämpning - känner man till dess ESR och dess resonasfrekvens (frekvensen när kapacitansen går mot noll och blir induktiv om man ökar frekvensen tydligare och detta sker redan på 10-20 kHz på en större elektrolyt) förutom kapacitansen så kan man få ihop modellen ganska kvikt, samma sak med passiva drosslar - antingen får de beskrivas med ett Q-värde eller åtminstone en serieresistans i serie med den ideala induktansen.

ja, man får fylla på detaljer allt efter det behövs, det man inte skall glömma är att behovet av modeller även för passiva komponenter som motstånd, konding, (alltid) drossel kan komma relativt tidigt - några kHz, inte RF-frekvenser på många MHz som man kanske tänker sig, och så fort man har digitala kretsar, switchare mm. så hanterar man MHz i frekvenser i flanken även om repetionstakten kanske tycks låg.

man får heller inte vara främmande att bygga och justera sina egna modeller efter lite uppmätningar och goda gissningar, det är här man behöver dom fysiska prototyperna för att återmata med värden och goda gissningar för sina modeller tills det visar lika som den fysiska exemplaret

Till slut man kör man väldigt sällan hela kretslösningar i spice - utan man tar en problembild i taget - tex hur koppling mellan en analog del och en ingång till en digital krets optimeras, hur en driver som skall signalera en mottagare på 10 meter CAT5-kabel, förstärkarsteg, styrning och drift mos-FET och en drossel i en switchare etc. - ju mer komplext man gör, så länge man inte hela tiden kopplar simuleringen resultat till en verklig uppkopplings resultat - ju mer fjärran blir simuleringens resultat gentemot en verklig koppling.


---

Verklighetsåterkopplingen hela tiden när man simulerar tycker jag är en viktig del som nybörjare - när man bränt sig tillräckligt ofta så kan man strunta att bygga och verifiera allt större del i designen och bara simulera och allt mindre behöver kontrollbyggas, men det är lång väg dit.


Ett tag var det problem med simuleringsnissarna på tex RF-design att de blev så fascinerade av alla möjligheter som erbjöds i dom svindyra simulatorerna att de glömde bort att mycket av sakerna som de gjorde inte var fysisk möjlig att tillverka - tex. antennkonstruktioner som krävde 3 eller/och 1000 Ohm impedans i någon del... eller krävde perfekt balans i någon hybrid etc. I simulatorn går det bra att få fram saker som fungerar bra med 0.000001 Ohm...