Stötar både av det ena eller andra slaget har man väl åkt på ett antal gånger i sitt liv, men det jag nu skall berätta handlar inte om att jag fick en stöt men likväl så var det en riktigt allvarlig incident med el inblandad.
Det var i min ungdom när jag arbetade som lärling på en lindareverkstad som jag tillsammans med en kamrat som också var lärling blev anvisad att avlägsna samtliga kablar som fanns i en nerlagd industri. (Stållinefabriken i Kristinehamn) Alla lokaler var tomma och det som återstod var att samla upp all kabel som låg i kabelrännor runtom i golven. Det var inga klena sladdar utan grova kablar typ 30 mm2 och mer.
För att det skulle gå så smidigt som möjligt så sågade vi av kablarna precis där dom kom ut från centralerna med en bågfil. Vår verkmästare (ja det hette så förr i tiden.) hade noga inpräntat att vi alltid skulle kortsluta mellan faserna innan vi sågade. Det kunde finnas bakspänning och då var det inte så kul att sätta bågfilen I kabeln. Jag hade en skruvmejsel av bautaformat, en sån där med en riktigt grov fyrkantig klinga. med plasthandtag.
Efter några dagars slit med dom grova kablarna återstog ett fåtal riktigt grova bamsingar som vi sparat till sist. Jag öppnade säkringsskåpet, monterade bort asbetsskydden mellan faserna och satte skruvmejsel mellan greppsäkringshållarna.
Vilken j....a smäll det blev. Den mer än 100 meter långa lokalen som var helt tom och byggd av cement och betong var en riktigt bra ekolåda kan ja säga. Förutom att jag bara såg en stor sol framför ögonen så blev jag temporärt döv där jag satt på arslet flera meter från centralen. Jag kände att det brände riktigt ordentligt på den hand och arm som hade hållit i skruvmejseln och när jag känner med andra handen så blir jag varse att det brinner I armen på blåstället. Jag lyckas släcka med att klappa och kväva med min andra hand trots att jag inte såg någonting annat än en stor djäkla sol i mina ögon.
På grund av mitt shockade tillstånd så vet jag inte hur länge jag blev sittande på golvet men det var tillräckligt länge för att verkmästaren skulle hinna dyka upp.
Det var nämligen på det viset att den industri vi var på befann sig I samma industriområde som lindareverkstaden, dock I andra änden. När ljuset slocknade och maskinerna stannade på lindareverkstaden och det blev svart I hela industriområdet, ja då fick vår käre verkmästare eld I röven.
Han förstod av någon outgrundlig anledning att dom där djäkla lärlingarna hade något att göra med saken.
Ja, där hittar han mig sittande på golvet och ryker, min kompis som var av den försiktiga typen hade redan innan jag gick på med mejseln ställt sig på behörigt avstånd alldeles vid en ytterdörr, så honom stötte han på först där han satt ute på gården och höll för öronen.
Ja, varför blev det så här? Jo den fetaste kabeln av dom alla råkade vara den kabel som kom direkt från den transformator som försörjde hela industrin med kräm. Den var ansluten till elleverantören (Kristinehamns elverk) via en 10 kVolts trafo. Elverkspersonalen beräknade att kortslutningsströmmen hade uppgått till 16 tusen ampere I kortslutningsögonblicket. Vart min fina skruvmejsel tog I vägen vet ingen. Porslinet I elcentralen hade smällt ner på bråkdelar av en sekund och såg ut som smällt stearin.
Jag hade något som påminner om riktigt rejält svetsblänk, var lomhörd och hade ordentliga brännskador på handleder och händer och min solbränna kunde mäta sig med en inbiten solotekares.
Så trots att jag inte fick någon stöt så räknar jag nog denna händelse som en av de mest allvarliga i mitt yrkesverksamma liv i samband med elarbeten. Senare i livet fastnade jag mellan fas och nolla från vänster till höger hand, då var det nära, men det kan bli en annan historia.
