Den stora skillnaden mellan "pluskopplingen" och "minuskopplingen" är att på "pluskopplingen" så är OP'ns ingång en högohmig spänningsavkännande ingång, medan med "minuskopplingen" så gör motkopplingsmotståndet mellan utgång och minus att minusingången i praktiken fungerar i stort sett som en strömavkännande kortslutning mot jord.
I minuskopplingsfallet kommer det alltså ligga i stort sett noll volt hela tiden på minusingången. Därmed påverkar ingångarna inte varandra. (I praktiken så ligger det en pytteliten spänning som beror på att OP'n inte har oändlig utan bara "nästan" oändligt hög förstärkning, men det är försumbart i sammanhanget).
I pluskopplingsfallet så kommer man, med volympottarna på max i schemat i första inlägget i tråden, få 20k motstånd som ligger mellan ingångarna. Om man har t.ex. 1k utgångsimpedans på de båda signalkällorna så kommer det bli som en spänningsdelare med 1k-20k-1k. Om man då "avlyssnar" en av signalkällornas utgång så kommer man också höra 1/22 = 0,045 gånger signalstyrkan från den andra signalkällan. Jag överlåter det till någon annan att omvandla detta till dB, jag kan däremot konstatera att det är klart hörbart.
==============
Angående att belasta pottar med summeringsmotstånden:
Det finns ett trick här, och det är att använda linjära istället för logaritmiska potentiometrar och dessutom lasta potentiometrarna rätt "tungt", säg att man t.ex. har 100k pot och 25k summeringsmotstånd, då gör belastningen att man får en rätt så logaritmisk funktion. (Klassiskt trick från nåt mixerbygge i Allt om Elektronik / Elektor då det begav sig
)
Vad gäller bruset så beror det på hur många ingångar som mixas och därför är det kanske inte så kritiskt här. Dessutom om bygget ska driva en bashögtalare så lär bruset inte ha nån betydelse alls.
