Dimmer mellan två faser?

[FS]

Bifogat schema beskriver en dimmer som kopplas mellan fas och nolla. Om man istället vill dimma mellan fas och fas, vad behöver man ändra på då? I schemat är ju signaljord och nolla samma sak, då kan jag väl inte lägga en fas som "signaljord", eller?

Te.x. Om jag vill dimma en 400V glödlampa ansluten mellan L1 och L2.

[limpan4all]

Du behöver inte ändra på något alls.
MEN jag tycker verkligen att du borde ha en optokopplare mellan CPU och TRIAC.
OM t.ex knapparna Up eller Down är olämpligt gjorda så kan man få en rätt fet kyss den vägen.
Tänk t.ex fuktiga fingrar och korta krypavstånd.

Sen så kan jag inte se behovet av att ha nollgenomgångsdetektorn via en optokopplare om själva CPU är direktkopplad till fas/nolla eller i 400V fallet fas/fas.

[Nerre]

R11 kan nog behöva ändras. Och spänningsdelaren R7-R9 kanske?

Sen håller jag med om att isolera triacen, det är nästan viktigare med optokopplare där än den som nu finns (före den som nu finns sitter det ju motstånd som fungerar som skyddsimpedanser). Tycker det verkar vara lite för många transistorer för att vara en ordentligt genomtänkt koppling, jag får känslan av att den är gjord av nån som kan programmera men som inte kan elektronik. Men jag kanske har missat en massa fiffiga grejer i kretsen?

Varifrån kommer 5-volten förresten?

[FS]

5V, ja säg det, schemat är nog inte komplett, fann det på nätet. Men visst är det mycket komponenter. Borde jag inte kunna göra enligt min skiss:

[Icecap]

På min hemsida finns det en flispanna-styrning som just använder en µC för att dimma, det finns spänningsmatning med i det hela och lågspänningsdelen är isolerat från högspänningen - och det är avsevärd färre komponenter...

[limpan4all]

FS: Om du sätter en OISSOLERAD step-down på detta sättet, så är första optokopplaren meningslös...

[Nerre]

Skulle jag bygga nåt sånt där skulle jag använda två Y1-kondingar och ett motstånd för matningen.

Y1-kondingarna är godkända som dubbel/förstärkt isolation och räknas normalt som "failsafe".

Alltså: Fas1 - Y1 - motstånd - Y1 - Nolla/Fas2, och så "tar man ut" spänningen över motståndet (likriktar, glättar och en stab om det behövs).

Kanske är vettigt att peta in en zener där också för "grovstabilisering".


(FS, du har nog ritat lite fel med jorden där på nollgenomgångsdetektorn... jorden ska väl gå till optokopplaren

[H.O]

Två saker till beträffande det handritade schemat - om nu optopkopplaren på "ingången" ska användas där.
Tänk på att välja ett förkopplingsmotstånd för optopkopplaren som tål spänningen som kommer att ligga över det. Flera "vanliga" motstånd är specade typ 200V, 250V, 350V vilket inte räcker i det här fallet - det är nog EN av anledningarna att det sitter 2*330k i "originalschemat". Tänk även på att sätta en vanlig diod, med rätt spänningstålighet, i serie med opto-kopplaren då dess lysdiod antagligen inte klarar så hög backspänning. (PC817 t.ex är specad för 6V backspänning...)

[prototypen]

Optokopplaren kommer bara att slå till för ena halvperioden och från för den andra, lite fördröjninar och lite andra fel här och var så kommer man inte att få en symetrisk dimmer. Bättre att göra en synkning som ger en puls för varje nollgenomgång.

Protte

[Halvorsen]

Borde man inte kunna använda en TCA785? 73-507-82

[sodjan]

> Optokopplaren kommer bara att slå till för ena halvperioden

Det finns ingen som helst anledning att *inte* använda en AC-optokopplare.
De finns till just för dessa fall. T.ex 75-208-56 eller något liknande.

[MiaM]

R5/R6 och R7/R8-paren behöver anpassas för 400V istället 230V.

Med tanke på att prylarna runt dessa ändå har såpass mycket lägre resistans/impedans än dessa motstånd så borde det gå bra att låtsas att nästan hela 230/400V ligger över dessa motståndspar, därmed så kan man räkna såhär:

Egentligen handlar frågan inte om att ansluta mellan fas/nolla eller två faser, utan om att ändra spänningen. (Jämför att i t.ex. Norge så har man 230V mellan faserna och använder ingen nolla, en koppling avsedd för just 230V funkar såklart lika bra i Norge trots att den då körs mellan två faser istället för mellan en svensk fas och en svensk nolla).

R5+R6: (400/230)*330 = ca 574, närmaste E12-värde 560k borde gå bra.
R7+R8: (400/230)*120 = ca 208, närmaste E12-värde 220k borde gå bra.

Om man vill så kan man ju lyxa till det med mer exakt valda motståndsvärden, eller för den delen byta till tre seriekopplade. Räkna också på effekten, eller ta bara nästa större effekttålighet mot vad som är specat. Jag orkar inte räkna men tror 1/4W räcker här...

Triac'en bör också tåla minst 600V istället för de 400V som man brukar ha till 230V-prylar. Tänk på att det är toppspänningen som den måste tåla, alltså effektivvärdet gånger roten ur två.

Jag håller med de som tycker att du borde ha en optokopplare även till triac'en. Förr i tiden använde man MOC 3020 till sånthär, dels är den kanske stenålder=dyr idag, och dels så kanske den inte tål tillräcklig spänning. (Jag VET att det finns optokopplare i MOC-serien som inte tål 230V RMS, de är avsedda för t.ex. amerikansk 120V-el). Det beror förstås på vad du vill göra, men om du har optokopplare även här (och båda har tillräcklig isolationsspänning) så kan du ansluta annan lågspännings-el på styringångarna...

Om du INTE sätter en optokopplare till triac-drivningen så får du INTE ansluta lågspänningselektronik direkt till bygget, utan du måste istället ha optokopplare på de anslutningarna, annars kommer allt bli rätt farligt...


Den optokopplare som finns i schemat finns nog där just för att på diodsidan så är nätspänningen likriktad, medan på transistorsidan så ligger signaljord på växelspänningens ena pol.