I decembernumret av Radio Electronics 1972, publicerades en byggartikel, beskrivande en förförstärkare med en udda tonkontroll och förstärkarmoduler uppbyggda av diskreta operationsförstärkare.
Enligt artikeln, som publicerades över ett par nummer av tidningen, skulle omkopplaren för tonkontrollen vara en specialmodellen och så var det det där med noll procent distortion. Vid den här tiden, tidiga 70-talet, kom den ena superförstärkaren efter den andra med otroligt låga distortionssiffror. Ändå lät ingen av dessa särskilt bra, vilket Matti Ottala visade berodde på massiv återkoppling vilken visserligen pressade ner harmonisk distortion men orsakade TIM, transientintermodulationsdistortion. Detta gav uttrycket transistorljud.
Och nu har jag efter nära 50 år återigen fått upp ögonen för denna udda pjäs, fast den är inte så udda om man jämför med mer traditionella förförstärkare med opampar.
Tankar kring ett bygge?
Byta omkopplarna mot reläer.
Kolla om det finns "bättre" eller moderna diskret opamp eller byta mot integrerad.
Ersätta volympoten mot motorpot.
Med alla omkopplare bytta mot reläer, volympoten motorstyrd är det inga hinder att styra med en Arduino och kanske tom lägga till en fjärrstyrning.
Ska tillägga att det här är ett retro/vintage/nostalgi-projekt varför jag inte siktar mot några highend-höjder, men definitivt inte något "good enough". Byte av förstärkarkrets ska nog garantera det.
Tidningsartikeln innehåller layoter till mönsterkorten och det vore lockande att planka dem, men jag ser att det blir enklare att bygga på esxperimentkort och kanske ta fram kort till förstärkarkretsarna.
Men ännu så länge är det bara en idé och en hög reläer.
.
Har inte träffat Matti, men jag har meckat med en Neptunutombordare, som han fick av KGB... men inte mer om det i denhär tråden.
)
