THE SPOILER:
Tja, kanske kan man säga att det pågår någon slags marknadsundersökning i tiden mellan det att skottet avlossats och att björnen faktiskt är skjuten, och denna säger hittills att det är relativt få försökspersoner som verkligen går till botten med "mysteriet". De flesta verkar tyvärr nöja sig med att konstatera att blinksekvensen är en morsekod som pekar ut en webbserver och att webbservern faktiskt svarar. Sedan måste man läsa lite och det är ju jobbigt...
Så, nu är "hemligheten" ganska tydligt avslöjad i klartext! Att peka ut ett domännamn med hjälp av morsekod är knappast rymdteknik och förmodligen är jag heller inte den första i världen att kläcka den idén. Naturligtvis undrar jag ändå om jag kan vara den första som faktiskt försöker göra något stort av den. Det stora i konceptet är inte webbadressen i sig, utan idén att också skapa personliga mappar/kataloger på servern. För att hålla meddelandelängden kort har jag bestämt att en personlig webbkatalog ska beskrivas med max två tecken A-Z och/eller 0-9.
Det jag hoppas är att folk ska se en mer personlig sporre att haka på projektet när de kan få mer personlig uppmärksamhet. Som några goda läsare redan fattat

ser jag också en möjlighet att koppla ihop blinkfyrarna med smartphones så att webbsidorna kan laddas automatiskt efter att appen har avkodat meddelandet åt den lata mobilanvändaren. Jag fann en app för iPhone, SpyLight, som hur fint som helst kunde tolka meddelandet på ganska stort avstånd i mörker. Tyvärr måste man memorera eller skriva av webbadressen och mata in den manuellt i webbläsaren. Än värre är att timingen för SpyLight är ganska kritisk och att den bara fungerar med standard-timing i lite snabbare tempo och inte med min ögonanpassade morse-timing. (standarden säger 1:3 i förhållande mellan lång och kort medan jag har mer än 1:10) Det är näst intill omöjligt, åtminstone för mig som nybörjare, att utan hjälpmedel läsa av sändningar från en iPhone med SpyLight.
Jag har ägnat en hel del tid åt att fundera över hur man minimerar teckenmängden från min blinkfyr och samtidigt maximerar tydligheten att meddelandet är en webbadress. Till en början löd meddelandet "WWW BL4DOTEU" men det är en smula inkonsekvent att ersätta den första punkten med ett mellanrum och det blir dessutom dåligt flyt i läsningen. Jag valde "DOT" istället för den riktiga koden för en punkt främst med anledning av att inte alla morsetabeller innehåller några specialtecken utan endast A-Z och 0-9.
Meddelandet blev enklare att nedteckna på papper och sedan tolka när jag istället ändrade
det till "
WWW.BL4.EU" men det finns förstås risk då att någon utan tillgång till specialtecknen tolkar ett punkttecken som t.ex. två bokstäver och då blir det verkligen nonsens.
Något som verkligen tål att ifrågasättas är om meddelandet behöver inledas med "WWW." eller om de flesta människor som tar tag i mystiken fattar ändå när de läser "BL4.EU". Blir det senare frågan om personliga kataloger/mappar kan meddelandet bli i stil med "BL4.EU/PX" och det är förhoppningsvis tydligt nog för att skippa det inledande "WWW."
Om meddelandet innehåller en fullständig webbadress och dessutom bokstaverar specialtecknen blir det en avsevärd ökning av antalet tecken:
"WWWDOTBL4DOTEUSLASHPX" Dessutom ser det ganska grötigt ut.
Med en mobilapp som läser av meddelandet behöver faktiskt inte ens blinka ut domännamnet. Appen kan själv förutsätta att webbläsaren ska skickas till
http://bl4.eu/ och behöver bara ta emot namnet på den specifika katalogen. Men för att en mobilapp ska bli använd krävs att någon vill ladda ner den och för det krävs att konceptet börjar bli omtalat.
Projekt Blinkenlights for Europe handlar således en hel del om marknadsföring och på det är jag ingen mästare. Det måste också finnas en hel del blinkfyrar ute innan det är någon poäng att försöka väcka intresse hos fler än några insnöade nörd-bröder. För att lyckas tror jag det måste börja smått med att enstaka elektronikentusiaster gillar idén, laddar hem källkoden och bygger egna blinkfyrar som de placerar ut på hyfsat förnuftigt valda platser. Sedan kan man antingen vänta och se eller driva på lite själv genom att sprida nyheten genom diverse sociala medier såväl som att prata med vänner. Mitt första exemplar sitter i garagefönstret och syns från en hyfsat trafikerad väg. Möjligen kan det sporra någon envis radioamatör efter att ha passerat för 20:e gången.
Härom dagen fick jag min första "kund", en musiker i Flen som vill montera en personlig blinkfyr i den lokala skejtarhallen han varit med att bygga upp. Jag misstänker att ungdomar kan ha den rätta inställningen till BL4 och dessutom vara sugna på att vara med aktivt. Blir det bara lite mer intresse kommer jag att köpa in ett gäng ATtiny i DIP8-kapsel som ju är mer lätthanterlig, både för programmering och för lödning med ovana händer. Ska BL4 nå den framgång jag hoppas på finns inte en chans att jag själv ska bygga alla blinkfyrar.
Behöver jag tillägga att källkoden är helt öppen och att jag inte tänker försöka tjäna pengar på detta? Enda meningen med pengar är att man kan köpa sig något roligt och om det roliga kan ske utan pengar är det knappast dåligt. Det vore helt enkelt så sjuhelsikes kul att en gång i livet få vara startskottet till något stort och galet!