Jag motbevisade mig själv idag med ett experiment till.
Jag tog två 2u2 plastkondingar, satte den ena i serie med en lampa (7V/0,1A) och den andra på andra sidan lampan för säkerhets skull (blir ju ändå en seriekoppling av kapacitans men ändå).
Sen krämade jag först på med signalgeneratorn (1kHz) över endast lampan, den glödde, tog samma spänning och nyttjade bara en konding, lampan glödde om än lite mindre.
Hitintills helt enligt mina teorier (som jag snart ska redogöra för).
Slutligen nyttjade jag båda kondingarna och...lampan lös (om än ännu mindre ty C/2).
Sen ändrade jag på spänningsnivån och lampan följde med (inga begränsade laddningsmängder mellan kondingarna kan man preliminärt tycka mao).
My (former) Theory:
--------------------------------
Resultatet av mitt förra experiment vara alltså att jag fick en tydlig spänningspuls (~7mVp) när jag kopplar ihop två fullständigt urladdade kondingar av
olika kapacitans (jag har inte testat av samma kapacitans för min teori säger att det inte händer nåt då).
Vad har vi, då?
Jo, vi har plattor av olika storlek.
Allt material har elektroner på sig (fick tom höra av en vetenskaplig dokumentär att det egentligen inte är händerna som möts när vi klappar händerna utan elektronerna på händerna med sin repellerande elektromagnetiska kraft).
Och eftersom det, per default (även), finns plats för fler ledningselektroner på en stor platta än en liten så har en stor platta mer laddning.
Och har den mer laddning så har den högre potential (vilket ju är definierat i förhållande till oändligheten).
Jag kortslöt alltså kondingarna alldeles innan test och laddade således ur kondingarna.
Här kommer dock min något flummiga teori in, urladdning innebär egentligen
bara att potentialskillnaden är noll.
Det säger ingenting om hur många elektroner som faktiskt finns kvar på plattorna!
Och med min tanke finns det fler laddningar kvar på den stora plattan än vad det finns på den lilla plattan, vilket faktiskt blir till en potentialskillnad!
Så när man sammanför dessa kondingar (och bara mäter spänningen på de yttre tamparna) så kommer hela arrangemanget hoppa till med den spännen!
Och det gör den alltså
Att sen den pulsen är så kort som nån sekund bara, det förstår jag inte (DVM-resistans: ~10M).
Jag tycker mig också se att den vänder till en lika stor negativ puls när jag separerar kondingarna, vilket jag heller inte förstår.
My New Theory
----------------------------------
Eftersom lampan lyser, tom när det sitter en konding före och en efter, så har jag bara ett desperat sätt jag kanske kan försvara min gamla teori på och det är att det finns mängder med laddning på dom inre plattorna (som är kopplade till själva lampan) och dessa åker bara fram och tillbaks mellan dessa plattor (i mer eller mindre hög hastighet, dvs olika ström).
Den elektromagnetiska kraften påverkar på så sätt att när potentialen på första plattan är positiv så attraheras elektroner på andra sidan kondingen och ut genom lampan medans när den är negativ så repelleras elektroner på andra sidan kondingen och in genom lampan.
Min tanke här är alltså att det finns mängder med elektroner att tillgå och det är den den elektromotoriska kraften (spänningskällan) som går igenom och bara drar och puttar i dessa elektroner på andra sidan alla dielektrika, samtidigt som inga elektroner går igenom kondensatorerna.
Eftersom ström egentligen kan definieras som
\(J=qnv...[A/m^2]\)
Så ser man att ström är beroende av både densitet (n=N/V) och hastighet (v).
En ide' är att med en begränsad/fix densitet så är det v som ger hela strömmen (gammal kunskap

)
Men det är också intressant att se att bara det finns lite q (och n), så kan man få vilken ström som helst!
Fasen det räcker ju med 1 elektron/m^3
Jag börjar tro lite mer på min teori!
MVH/Roger
PS
Nu önskade jag att jag hade ett minnesskåp som kan göra "one-shot".
Det kan vara så att rvl hade rätt dvs om man sätter kondingar på alla sina faser så behöver man inte betala nån elräkning, detta för att huser då bara konsumerar så kallad reaktiv effekt (hade fel där), sen tror jag iofs att kraftbolags generatorer inte gillar sån last (fråga mig inte varför).
Jag tror förresten den här formeln gäller för effektkonsumtion (kan även vara därför trafos anges i VA):
\(P=U*I*cos(\alpha)...[W]\)
Där alpha kallas för effektfaktorn (rent imaginär last=>alpha=90 grader, cos(90 grader)=...).