Nu ska jag försöka mig på en gammal PDP-11/04 som jag hittade i min fars lada (http://www.datormuseum.se). Datorn var isärplockad, men alla delar (förutom några skruvar) gick att hitta. Ursprungligen kommer denna dator från Ericsson via Ericssons datorklubb EDKX där den legat i ett förråd i många år. Till oss kom den någon gång på 80-talet tillsammans med en TU60 bandstation.

PDP-11/04 är från mitten av 70-talet och är en efterföljare till PDP-11/05, men man har lyckats klämma in all CPU-logik på ett enda kort med sex kortkontakter (hex-kort) istället för två. Korten sitter monterade i ett virat bakplan för maximalt 9 full stora (hex) kort. Vanligtvis har man en progammeringskonsol där man kan göra enkla operationer, något som vår PDP-11 saknar. Den har bara en enkel operatörskonsol.

I boken "Computer Engineering: A DEC view of hardware systems design" beskrivs utförligt PDP-11 familjen. Denna bok finns inskannad för den intresserade och finns tillgänglig här: http://research.microsoft.com/en-us/um/ ... gineering/

Ovan ser man hur CPU kortet ser ut.Totalt har den 138 IC kretsar. En del förenklingar och att man utnyttjat mer programmerbara minne är anledningen till att man lyckats få ner antalet IC. CPUn har fem 256x8 Bipolära PROM som innehåller mikrokoden. Totalt 40 bitar alltså varav 8 används som nästa mikrokodsadress. Intressant att notera är att mikorkodsadressbussen är open collector så man kan alltså wire-or:a in en signal och på det sättet få mikrokoden att konditionellt hoppa till en annan adress. Som ALU har man valt 4stycken 74181 IC och som generell registerfil används 4 stycken Intel D3101 16x4 minnen. CPU-kortet har ingen klockkristall utan klockan genereras av en återkopplad delayline.

Till vår PDP-11/04 finns ett minneskort som rymmer hela 16 kbyte. Det består av 32 stycken dynamiska RAM av typen Mostek 4096. Intressant att nämna om Mostek MK4096 är att det var det första dynamiska RAM minne som använder Row / Column multiplexering på samma sätt som även dagens moderna DDR-minnen. På så sätt fick man in 12 adressbitar på 8 pinnar vilket var nödvändigt eftersom man behövde mata chipet med +12V och -5 V förutom +5V och dessutom vill hålla sig i en 16 pinnars kapsel.

För att kommunicera med datorn finns ett serieportskort med en UART och en väldig massa TTL IC.

Slutligen finns ett kort, M9312, som är till för att boota kortet och för att terminera bussen. Detta innehåller socklar för ett antal bipolära PROM som innheåller dels boot-kod för en specifik periferi-enhet och dels en konsol-emulator och diagnostikprogram. Konsolemulatorn använder man via serieporten om man inte har någon programmers console att knappa in saker med.
Hela maskinen finns nedbruten intill minsta skruv i 518 sidor tjock lunta som lyckligtvis någon skannat in: http://bitsavers.informatik.uni-stuttga ... _Feb78.pdf
Nästa steg blir att kontrollera nätaggregatsdelen H777 så att den fungerar som den ska.