Designar just nu en boostomvandlare som ska konvertera ca 6-15V till ca 40V och leverera ca 300W. Jag byggde en variant av den tidigare för att ladda min bärbara dator i bilen - och den fungerade utmärkt jämfört med den som jag hade köpt färdig. Flaskhalsen i den var dock dioden - den blev varmast av alla komponenter och var också svårast att kyla.
I nästa version tänkte jag byta ut dioden mot en MOSFET-transistor som jag slår på ett par nanosekunder efter att jag slår av transistorn som drar ner spolen till jord. Dock tror jag det finns ett eventuellt problem med den designen vid låga belastningar då magnetfältet i spolen hinner försvinna innan man switchar över (switchfrekvensen kommer vara ca 40 kHz). Just nu ser schemat ut så här:

(Inte klar än. En del kondensatorer kommer ha andra värden, etc.)
Jag har en del ideer för att lösa problemet:
1. (tror inte på denna lösning) Ignorera att fältet eventuellt kollapsar och spolen drivs åt fel håll - det spelar ändå ingen större roll.
2. Helt enkelt inte slå på MOSFETen på översidan vid låg duty-cycle och använda dess interna diod. Var bör man dra gränsen isåfall?
3. (detta tror jag är den bästa lösningen) Använda en OP-förstärkare över spolen för att upptäcka när den inte inducerar någon spänning längre och mata in resultatet i en och-grind till MOSFET-drivaren så att den helt enkelt stänger av när fältet i spolen kollapsar.
Så min fråga är mestadels angående idé 3: Hur ska jag jämföra 6-12V med ca 40V utan att förstöra op-förstärkaren om jag driver den på 5V?
Detta är mitt första inlägg, så om jag la det i fel del av forumet eller gjorde något annat fel så ber jag om ursäkt. Tack på förhand.
EDIT: Omformulering av frågan då jag insåg att spänningen över spolen inte indikerar när magnetfältet har kollapsat: Hur kan jag detektera att jag bör slå av MOSFETen på diodens plats utan att använda en shuntresistor och mäta strömrikningen?
EDIT2: Har byggt denna nu. Se slutet på sida 2 för att läsa mer. Fungerar relativt bra.