Nu har det gått trögt ett tag med mycket annat att stå i. Men mitt i en syndaflod av prov, läxor, utlandsjobb och annat har vi iaf. hunnit med lite grand.
Vi har funderat lite mer på typen av bärplan. Här beskrivs de olika konfigurationer vi funderat på:
http://hydrofoilproject.se/wp-content/u ... drafts.pdf
Där finns även Olivers snygga skisser på båten och de olika bärplansvarianterna.
Om vi bygger V-plan blir det troligen tandem-varianten med V-plan både fram och bak, på grund av viktfördelningen i båten.
Fördelen med att bygga V-plan är att det är enkelt, men ungefär där är det slut på fördelar.
En båt med raka bärplan vars anfallsvinkel styrs aktivt kan få mycket behagligare gång i sjö - man kan styra anfallsvinkeln mer eller mindre intelligent.
Med V-plan är båtens masströghet det enda som hindrar den från att blint följa vågornas form, men med elektronisk styrning kan vi sätta ett "högpassfilter" på våghöjden och endast låta vågorna påverka anfallsvinkeln om 2*amplituden > avståndet skrov-bärplan. Är vågorna lägre än så använder vi medelvärdet av vattenytan som referens och låter båten gå i en rak linje över vågtopparna.
Det blir kul att hitta på någon metod för att reglera anfallsvinkeln.
Servomotorn/dyl. behöver integreras i stöttan eftersom bärplanen ska vara uppfällbara. Jag har funderat i hydrauliska banor; det blir en väldigt simpel konstruktion i själva stöttan/bärplanet, bara en hydraulcylinder mellan bärplanet och ett fäste i stöttan. För feedback av positionen tänkte jag halleffektsensor + magnet på hydraulkolven, om det går att få tillräckligt bra noggrannhet. Någon som har erfarenhet? En sån lösning skulle iaf. bli robust och bra.
Ett elservo i stöttan känns inte lika lockande. Att få sakerna tillräckligt täta blir inte kul. I så fall vore min idé en motor som snurrar en gängstång, som gängas i och ur ett rör med invändig gänga; detta rör är fäst i bärplanet. Ställdonet skulle alltså exteriört se ut precis som hydraulcylindern. Frågan är vilket slags motor som krävs för att få tillräcklig styrka och snabbhet.
Tre ultraljudssensorer för att mäta avståndet till vattenytan - en framför varje bärplan. Nu tänker jag på den sista varianten i PDFen ovan, #5/canard-konfigurationen. Ultraljudet bör väl vara ganska straightforward.
Vi har även hunnit med att skämma ut oss lite framför kameran, för dokumentationens skull. (Ok, för att få leka i Cinelerra också.
)
Videobloggen:
Vi mätte bränsleförbrukningen en gång till också, denna gången med en 15-hästare. Som vi misstänkte bor det inte 20 starka kusar i den förra motorn, utan snarare runt 15, dock med nästan dubbla bränsleförbrukningen jämfört med denna 15-hästaren. Detta lär bero på att den nya är en modernare 4-taktare, medan den gamla är en 2-taktare i starkt behov av en överhalning.
Så, nu har vi i alla fall börjat i rätt ände, om vi nu satsar på att minska en båts energiförbrukning.
Det nya värdet är ca. 0,38 L/NM @ 17kn med två personer.
Vi vägde båten också, och bestämde tyngdpunkten. Skrovet väger 125kg, totalvikten med motor och utrustning + tre passagerare blir ca. 450kg.
Jag räknade lite snabbt ut att det krävs ca. 0,36m2 bärplan för att lyfta oss, det skulle bli, på en höft:
För tandem-V: Fyra st. 1m*2dm
För canard: Ett förligt 0,8m*2dm, två akterliga 0,5m*2dm
