Varför startar alltid en allströmsmotor åt samma håll?

[ooooboy]

Varför startar alltid en allströmsmotor(damsugarmotorn t.ex) åt samma håll? Varför drar alltid en spole åt samma håll t.ex. ventilapplikationer och i kontaktorer som är matade med AC. I vissa fall har jag sett inbyggda likriktare och då är det ju en självklarhet att magnetfältet i spolen riktas åt ett håll. Men vid växelström så måste ju magnetfältet också växla. Hur lindas spolen i en kontaktor och varför startar alltid motorn åt samma håll.

Kan nån hjälpa mig att förstå detta?

[bonecrime]

Ja du, i en allströmsmotor så är fältlindningen och rotorlindningen seriekopplade. Detta göra att båda växlar polaritet samtidigt, och magnetfältet "skjuter" därför rotorn åt samma håll hela tiden. Vill man ändra riktning på en serielindad motor så får man antingen vända på enbart fältlindingen eller enbart på ankarlindningen. Inte båda.

Vad gäller reläer/kontaktorer/solenoider... så har jag inte en aning. Har undrat samma sak faktiskt.

Som kuriosa kan jag nämna att startmotorer i bilar oftast är av den serielindade sorten.

[TomasL]

Tja, reläer och solenoider, magnetfältets riktning har ingen betydelse, ankaret dras ändå.
AC-kontaktorer har en kärna som är lite annorlunda uppbyggd, för att skapa ett fördröjt frånslag, dvs hög remanens vill jag minnas, för att brygga över 50-Hz'en.

[Kenson]

Angående kontaktorerna så gör man en specialare med kärnan, en liten koppartråd motsv. Detta gör att flödet blir starkare åt ena hållet och således tar detta över så att att den inte "klapprar". OBS! Detta är gamla kunskaper som jag tog fram och kan således tänka lite snett.....

[Nerre]

Det fanns förr i tiden väldigt många intressanta relä-konstruktioner, med fördröjt till- eller frånslag just genom att modifiera kärnan. Reläer användes ju som "logik" på den tiden och då behövde man såna finesser för att kunna bygga såna saker som telefonväxlar och liknande.

[ooooboy]

bonecrime: Nu klickade det till i mitt huvud ang. motorerna. Tack för ett bra svar.

Det där med kontaktorer har jag inte förstått riktigt ännu. Har tittat lite efter förklaringar på google, men hittar inget. Man kanske skulle pilla isär en någon dag och grubbla lite eller kanske ringa ABB och fråga. Dom borde ju veta

[TomasL]

Vad är problemet, ett magnetfält oavsett riktning drar till sig ett magnetiskt material som järn.
Observera att kärnan INTE är permanent magnetiserad.
Om du matar ett likspänningsrelä med 50 Hz växelspänning, kommer reläet att slå till/Från 100 ggr per sekund, ioch med att man stoppar in lite koppar i spolkärnan kommer magnetfältet att ligga kvar några ms, tillräckligt länge för att relät skall hålla sig draget till nästa halvperiod.

En magnet, oavsett om det är en elektromagnet eller en permanentmagnet kan inte repellera ett magnetiskt material som jär, det rar alltid till sig järnet, oavsett vilken pol som är vänd mot järnet.

[prototypen]

Det där med fördröjning på kontaktorer blev väl liiite fel.

Kärnan är delad på två halvor längst ut, runt ena halvan ligger ett kortslutet varv, det hela gör att magnetfälten i de båda halvorna blir lite fasförskjutna, när det ena fältet går mot noll och tappar kraft så finns det kraft kvar i det andra och vise versa. Denna "fördröjningslindning" gör kontaktorn trots allt snabbare och brummet bör bli mindre.

Kortslutet varv används också i små induktionsmotorer för att skapa ett fasförskjutet magnetfält så motorn startar åt rätt håll.

Protte

[ooooboy]

Ja jädrar ja. Ibland tänker man inte längre än näsan räcker. Järn påverkas ju oavsett om det är en nord eller sydpol.
Hittade ett klipp som är ganska intressant klipp om magnetism.



Om jag inte har missuppfattat detta helt fel då så menar ni att det blir en faseftersläpning på 90 grader efter som en spole fasförskjuter -90 grader. Och det är detta som principen bygger på?

Tack så mkt prototypen & TomasL.

[bonecrime]

Servade några ställverkskassetter på jobbet. Så jag passade på att dissikera en trasig gammal kontaktor för att få bild på detta kortslutna varv.

Spole, fjäder, kontakter och så vidare är borttaget. Den ena halvan sitter fast i botten på kontaktorn, och den andra som ligger löst är följdaktligen den som rör sig och drar ihop kontakterna. Som synes så är det en kortslutet kopparring i bägge.



Även fast det inte är första kontaktorn jag plockar isär, så har jag aldrig en lagt märke till det förr. Man lär sig hela tiden.

[xxargs]

kortslutningsring bara i ena benet men inte andra - mao. så får du nära 90 graders fördröjning av magnetfältet på ena sidbenet gentemot den andra vilket gör att endera sidan alltid är dragen rent magnetisk och man slipper släpp och klapper var gång strömmen genom spolen passerar 0-genomgången.

hmm - sådana smarta små detaljer som man inte tänker på...