En refraktometer är ett mätinstrument som mäter brytningsindex i vätskor.
Det är väldigt användbart eftersom brytningsindex förändras när koncentrationen av diverse ämnen i en vätska förändras.
Den vanligaste skalan som används är brix vilket betyder sockerhalt i procent.
Så här fungerar en refraktometer, bilden visar en principskiss av funktionen.
Man låter vätskan ligga intill ett prisma och får då en skillnad i brytnings-index från vätska till prisma.
Den blå rektangeln är vätska.
Den gula rektangeln är en ljuskälla som bör vara diffus så att ljuset har oändligt många riktningar.
Linjer med samma färg symboliserar ljusstrålar som skickas in i prismat med samma riktning, färgen har inget med färg i verkligheten att göra.
Som ni ser så totalreflekteras alla strålar utom de blå som istället försvinner ut i vätskan.
Linsen bryter ihop alla strålar med samma riktning till samma punkt på sensor-plattan eller skalan i en analog refraktometer.
Den blå delen av plattan träffas alltså inte av något ljus alls teoretiskt sett.
Gräns-vinkeln för totalreflektion bestäms av koncentrationen i vätskan.
Med bra optik och ren vätska får man en väldigt skarp gräns.
Den vanligaste konstruktionen för analoga refraktometrar är dock att ljuset kommer in i prismat genom vätskan, funktionen blir den samma men lite bakvänd tycker jag.
Här ser ni att plattans övre del ej blir belyst som i en vanlig analog refraktometer.
Analog hand-refraktometer, liknande den jag har använt i mitt projekt:
Så här kan det se ut när man tittar in i okularet i en analog refraktometer:
Manipulerat foto av skalan i min analoga refraktometer
Det jag bygger är en process-refraktometer vilket betyder att den mäter vätska som rinner igenom den.
I min konstruktion har jag använt en analog hand-refraktometer där jag bytt ut skalan och okularet mot en bild-sensor.
Fortsättning följer.....
.
.
