Grunder om transistorer

[Pajn]

Jag har aldrig greppat grunderna om transistorer. Hittils har jag endast satt lasten efter emittern och varit nöjd så, men jag ser på forumet att det pratas om
basmotstånd, hur beräknar man dessa? och last på kollektorn, vad är skillnaden mot att ha den på emittern?

[psynoise]

Jag ser en bipolärtransistor som en strömstyrd strömkälla, där sambandet är ickelinjärt, vi har en exponentiell kurva. Genom att låta strömmen gå igenom en resistor får vi en utspänning. Vill man ha en en linjär förstärkare gäller det att välja ett lämpligt och litet arbetsområde genom att sätta offset och dämpa insignalen till basen. Principen är att en kurva kan ses som en rätlinje om man förstorar in mycket.

Dock borde allt detta stå i vilken vettigt kretselektronikbok som helst.

[Pajn]

Så om jag bara ska styra hög/låg behöver jag alltså inte något basmotstånd?

Har du något tips på en bra bok?

[snigelen]

Den här sidan kommer tidigt vid en google-sökning på transistor.
http://www.kpsec.freeuk.com/trancirc.htm
Den ger en ganska bra och kortfattad beskrivning av bipolär transistor som switch.

[AndersG]

Så om jag bara ska styra hög/låg behöver jag alltså inte något basmotstånd?

Jo, såvida du inte vill bränna den.. Basen är normalt ett framspänningsfall över emittern (0,7v) och du vill inte köra in mera ström än att garantera bottning. Om du tar ett mycket enkelt exempel med att du vill switcha en lysdiod på kollektorn (10mA) och att transistorns hFE är 100, då blir basströmmen 100uA. Styr du med +5V så 4,3V/100uA = 43k

[Nerre]

Genom att låta strömmen gå igenom en resistor får vi en utspänning.

Jag ser det nog tvärtom. (Edit: Inser att du kanske pratade om kollektor/emitter och inte bas.)

En transistor har en strömförstärkning, en ström in på basen förstärks till en större ström från kollektor till emitter.

Basmotståndet sätter vi in för att basströmmen på så vis skall bli mer eller mindre proportionell mot spänningen på basen (gäller då emitterföljare, där emittern är jordad och basströmmen då blir (U-Ube)/R).

Så länge spänningen tillåter kommer då strömmen från kollektor till emitter att vara proportionell mot basspänningen med en faktor hfe. Problemet är att hfe varierar mellan enskilda exemplar. Det kan man (såvitt jag minns) lösa genom att sätta ett motstånd i serie med emittern. (Sen är jag för trött i skallen och har pysslat för lite med transistorer de senaste åren för att orka komma ihåg exakt hur det motståndet hjälper:-)

Om transistorn skall jobba som en switch behövs inget emittermotstånd utan vi kopplar enklast lasten mellan plus och kollektorn. Basmotståndet gör vi så pass litet att transistorn bottnar (d.v.s. försöker släppa så mycket ström som möjligt från kollektor till emitter.

Om vi vill ha en förstärkare sätter man ett motstånd på kollektorn också. Det fungerar som så att spänningsfallet över det motståndet blir proportionellt mot strömmen mellan kollektor och emitter, och den i sin tur var ju proportionell mot strömmen in på basen, som var proportionell mot spänningen på basmotståndet. Ergo: vi har en spänningsförstärkare.

(Det gäller då som sagt var emitterföljare med NPN-transistor, det finns ju andra kopplingar också.)

[Pajn]

Okej tack nu tror jag jag börjar förstå.

[psynoise]

Har du något tips på en bra bok?

Microelectronic Circuits, Sedra/Smith innehåller det mesta till ett väldigt bra pris. Nyare utgåvor behandlar mest MOS-transistorn då den är vanligast idag, vill du just lära dig bipolära transistorer får du skaffa dig upplaga 3 (1989) eller äldre.

http://www.prisjakt.nu/bok.php?p=210866

MIT OCW har en kurs 6.002 Circuits and Electronics med webbföreläsningar som förklarar grundläggande metoder på ett väldigt enkelt och bra sätt.

http://ocw.mit.edu/OcwWeb/Electrical-En ... ourseHome/

[JimmyAndersson]

Sedan finns förstås även forumets FAQ: Transistorn som elektronisk strömbrytare.