Tack!!
Frågan är ju ändå ifall fetarna verkligen håller. Men det får jag testa nån gång.
/Magnus
H-brygga för höga strömstyrkor
-
Magnus Pihl
- Inlägg: 401
- Blev medlem: 6 maj 2004, 12:22:36
- Ort: Stockholm
Ritningen ser rätt bra ut tycker jag. Med positiv temperaturkoefficient som mosfetar har, skruvterminaler direkt på kapseln så kan det fungera. Men speciellt eftersom mosfetarna är svindyra, samt den höga backspänningen skulle jag sätta dit varistorer parallellt över lasten.
Man ska försöka få ledningarna till de två mosfetarna med så lika längd som möjligt, samt ansluta ihop dem i en punkt, så att ledarna får samma induktans. Annars kommer det att gå olika ström i dessa i början och slutet av varje PWM-cykel.
Att slöa ner fetarna något kan vara en idé. Sedan har man ett stort problem. Det kommer att spraka ordentligt i radioapparater med dessa kraftiga magnetfält och korta tidsderivator. Skärmning är tyvärr inte så lätt i det här fallet, eftersom det är H-fält. För µ-metall som används till det är dyr den också...
Fortfarande tycker jag dock att solenoidvarianten är bäst för denna applikation, även om det inte ges möjlighet att PWM:a.
I switchögonblicket kommer det att utvecklas extra mycket energi i mosfetarna. Därför ska man försöka ha så låg PWM som möjligt, så att man får så få switchningar mer tidsenhet som möjligt. Man kan flytta bort mycket av denna energi till effektmotstånd och grilla bort energin där istället. Det finns även möjlighet att använda "dissipationless snubbers", som överför energin tillbaka till matningen, så behöver man inte grilla bort energin alls, utan använda den igen istället. Men det kräver en kapacitiv "buffert", som kanske inte är applicerbart i ditt fall....
Man ska försöka få ledningarna till de två mosfetarna med så lika längd som möjligt, samt ansluta ihop dem i en punkt, så att ledarna får samma induktans. Annars kommer det att gå olika ström i dessa i början och slutet av varje PWM-cykel.
Att slöa ner fetarna något kan vara en idé. Sedan har man ett stort problem. Det kommer att spraka ordentligt i radioapparater med dessa kraftiga magnetfält och korta tidsderivator. Skärmning är tyvärr inte så lätt i det här fallet, eftersom det är H-fält. För µ-metall som används till det är dyr den också...
Fortfarande tycker jag dock att solenoidvarianten är bäst för denna applikation, även om det inte ges möjlighet att PWM:a.
I switchögonblicket kommer det att utvecklas extra mycket energi i mosfetarna. Därför ska man försöka ha så låg PWM som möjligt, så att man får så få switchningar mer tidsenhet som möjligt. Man kan flytta bort mycket av denna energi till effektmotstånd och grilla bort energin där istället. Det finns även möjlighet att använda "dissipationless snubbers", som överför energin tillbaka till matningen, så behöver man inte grilla bort energin alls, utan använda den igen istället. Men det kräver en kapacitiv "buffert", som kanske inte är applicerbart i ditt fall....
Den här byggdes för 12 Volt men det är nog inget problem att köra 24 Volt med några mindre ändringar, det sänker dessutom strömstyrkan till hälften. När man kör 12 Volt så måste man tänka på att vid hög last så sjunker batterispänningen och samtidigt så sticker strömmen brant uppåt. Med 24 Volt är detta problem betydligt mindre eftersom strömmens utgångs värde är så mycket lägre. Mosfetarna skruvas lämpligt ihop med koppar skenor som helt korrekt skall vara lika i längd och resistans för båda fetarna. Motor anslutningen utgörs av twinflex kabel vars längd kan anpassas till motorns induktans om man vill grilla bort en del energi. Kompisens jeep blev såld i början av 90 talet och anläggningen fungerade fortfarande då. Jovisst svindyra fetar, dom kostade runt 700kr/st 1985! Jag vet inte om de fortfarande går att få tag i men det finns säkert någon likvärdig. Jag kan inte minnas (det är 20 år sen) att vi hade några problem med radiostörningar, men det kan inte uteslutas. 
