Har under en tid funderat på hur en anemometer (vindmätare) baserad på ultraljud fungerar. Är det doppler effekten i ljudet man skickar över?
Hur gör man isåfall beräkningar på infallande vinds riktning och fart (hastigheten alltså) om man har två ortogonala sändar/mottagar-par?
Jag skulle gärna vilja veta lite om detta förnäma ämne Kanske någon som provat (och t.om lyckats!).
Jobbade faktiskt på ett bolag som skulle utvecka just en sådan...
Den hade 4 st transcivers placerade som en pyramid, skulle klara mäta vind i 4D...
Om jag inte missminner mig mätte de helt enkelt tiden från det att de började sända tills mottagaren reagerade, inga analyser av frekvensen..
Problemen som visade sig i vindtunneln var att givarkropparna störde vinden för mycket för att få en exakt mätningarna när vinden kom ganska flakt in mot den linjen givaren mätte på ( i princip framifrån/bakifrån)
Så man skickar en kort puls och mäter tiden tills microfonen tar emot pulsen? Vad blir det för förändring av tid i förhållande till luftström, på en höft? Är det linjärt förhållande?
Man har ju sett sådana där anemometer-lyror (som ser ut som fyra frågetecken) längs vägarna. Det är väl vägverket som tar reda på hur vädret är längs vägarna skulle jag tro. Å så slipper de ha mekaniska snurror med flöjel.
Hastigheten som pulsen färdas med i luften är ljudets hastighet +/- vindhastigheten. Problemet är att ljudets hastighet inte är konstant (i förhållande till temperatur och fuktighet). Det kan man lösa genom att skicka pulser åt båda hållen växelvis. Ett större problem som jag hade när jag misslyckades med ett sånt vindmätarbygge är att givarna är långt ifrån optimala (iaf dom kapslade givarna jag provade). Se bilden i den här tråden.