matte för utgångspunkt?
matte för utgångspunkt?
en sak som jag borde ha tagit tag i är hur man räknar ut varifrån en sak utgår ifrån om man har några tider för givare
enklare förklarat, exempelvis, en autoindikerande måltavla kan tillexempelvis vara 1*1m i gummiduk, i nerderkanten sitter det 4 kontaktmikrofoner
man kan få tidpunkt då mikrofonerna triggas av kulan som går genom gummiduken, beroende på var kulan tar så är ju tiden olika i dom olika mikrofonerna och borde kunna detekteras
om man säger att man har en gemensam klocka med upplösning på 1µs och då får 4 tidsangivelser för den kraftigase ljudpulsen, hur räknar man ut var kulan tagit?
det finns en annan sak som jag så som måste klara det jag vill ha då det disskuterades infraljudsmikrofoner , men då var det militärens detektorer för avfyrningsljudknallar
enklare förklarat, exempelvis, en autoindikerande måltavla kan tillexempelvis vara 1*1m i gummiduk, i nerderkanten sitter det 4 kontaktmikrofoner
man kan få tidpunkt då mikrofonerna triggas av kulan som går genom gummiduken, beroende på var kulan tar så är ju tiden olika i dom olika mikrofonerna och borde kunna detekteras
om man säger att man har en gemensam klocka med upplösning på 1µs och då får 4 tidsangivelser för den kraftigase ljudpulsen, hur räknar man ut var kulan tagit?
det finns en annan sak som jag så som måste klara det jag vill ha då det disskuterades infraljudsmikrofoner , men då var det militärens detektorer för avfyrningsljudknallar
Du vet tiden som varje mic triggade, från detta så får du 4 st cirklar runt varje mic, där kurvorna skär har du träffen.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Triangulering
http://sv.wikipedia.org/wiki/Triangulering
hmm punkt 'P' slår igenom på en kvadratisk yta, och anslagsträffens tryckvåg går då som vattering utåt efter planet.
Ytan har 3 sensorer - en i origo i nedre vänstra hörnet, en uppe i 'y'-axeln samt en länsgst ut till höger på 'x'-axeln - en klassisk koordinatystem alltså.
om vi anta att P träffar precis i övre högra hörnet, då kommer vågen att träffa x-axelns mick och y-axelns exakt samtidigt då sträckorna är lika, medans origons mick får pulsen 1.4147 ggr fördröjd gentemot den kända sträckan (=viss tidsfördröjning) mellan origo-x-mick och origo-y-mick.
om P träffar uppe västra hörnet så ger Y-sensor signal direkt vid träffen, Origo-micken signalerar tiden efter kända sträckan mellan origot och y-sensorn, och x-sensorn ser 1.4147 ggr kända sträckan - och omvänt om träffen träffar vid X-sensorn.
med trigometri (dvs använda sinus och cosinus) så kan man av tidskillnaderna på pulserna mellan mickarna räkna ut vilken plats som helst på den kvadratiska ytan (och även utanför om det är något som ger tryckvåg vid passage)
Tänk lite som i effekttriangeln - dvs där man räknar på aktiv, reaktiv och skenbar effekt.
Skillnaden här istället för att mäta i volt och ampere samt fasläge, är att din information är i form av fördröjning (och därmed sträcka) mellan pulserna och relativ inbördes ordning - bry dig inte om ljudstyrkan - den är osäker parameter, utan vilka mickar som tog emot pulsen först och vilka som kom efter - ordningsföljden och tiden mellan dessa är A och O.
har du en miniräknare som klarar komplexa tal och kan enkelt växla mellan polär och retagulär visning så är det en enkel operation, annars blir det nog att använda sinus och cosinus och dess inverser som med fördröjningstiderna fylla på hyponetusan och katetrar och den vägen räkna fram värdena som fattas.
---
Själv skulle jag använda mickar som lyssnar i luften efter anslagsmällen i pappret (så gör militären på sina övningsskjutfält numera) då tryckvågen går betydligt långsammare i luft och mer tid att mäta än genom media - och är dessutom okänslig för byte till nya ark med kanske annan egenskap (fuktigare och därmed långsammare våghastighet) samt slippa säkra kontaktmikrofonernas fysiska anslutning hela tiden.
Ytan har 3 sensorer - en i origo i nedre vänstra hörnet, en uppe i 'y'-axeln samt en länsgst ut till höger på 'x'-axeln - en klassisk koordinatystem alltså.
om vi anta att P träffar precis i övre högra hörnet, då kommer vågen att träffa x-axelns mick och y-axelns exakt samtidigt då sträckorna är lika, medans origons mick får pulsen 1.4147 ggr fördröjd gentemot den kända sträckan (=viss tidsfördröjning) mellan origo-x-mick och origo-y-mick.
om P träffar uppe västra hörnet så ger Y-sensor signal direkt vid träffen, Origo-micken signalerar tiden efter kända sträckan mellan origot och y-sensorn, och x-sensorn ser 1.4147 ggr kända sträckan - och omvänt om träffen träffar vid X-sensorn.
med trigometri (dvs använda sinus och cosinus) så kan man av tidskillnaderna på pulserna mellan mickarna räkna ut vilken plats som helst på den kvadratiska ytan (och även utanför om det är något som ger tryckvåg vid passage)
Tänk lite som i effekttriangeln - dvs där man räknar på aktiv, reaktiv och skenbar effekt.
Skillnaden här istället för att mäta i volt och ampere samt fasläge, är att din information är i form av fördröjning (och därmed sträcka) mellan pulserna och relativ inbördes ordning - bry dig inte om ljudstyrkan - den är osäker parameter, utan vilka mickar som tog emot pulsen först och vilka som kom efter - ordningsföljden och tiden mellan dessa är A och O.
har du en miniräknare som klarar komplexa tal och kan enkelt växla mellan polär och retagulär visning så är det en enkel operation, annars blir det nog att använda sinus och cosinus och dess inverser som med fördröjningstiderna fylla på hyponetusan och katetrar och den vägen räkna fram värdena som fattas.
---
Själv skulle jag använda mickar som lyssnar i luften efter anslagsmällen i pappret (så gör militären på sina övningsskjutfält numera) då tryckvågen går betydligt långsammare i luft och mer tid att mäta än genom media - och är dessutom okänslig för byte till nya ark med kanske annan egenskap (fuktigare och därmed långsammare våghastighet) samt slippa säkra kontaktmikrofonernas fysiska anslutning hela tiden.
Gjorde lumpen i en ljudmätpluton och hittade artilleri med hjälp av mikrofoner på kända positioner.
Tänk inte cirklar utan tänk hyperblar!. En hyperbel är den linje som har en konstant avståndsskillnad till två fixa punkter (dina mikrofoner). Avtåndsskillnaden beräknas ur tidsskillnaden när ljudpulsen når de olika mikrofonerna.
Kör man med minst tre mikrofoner kan man skapa flera hyperblar och skärningen mellan dessa hyperblar anger källan för ljudvågen. (I teorin i alla fall). Ju fler mikrofoner desto bättre lösning.
Limpan4all här på forumet har visst varit med och utvecklat systemet vi körde med i lumpen.
Tänk inte cirklar utan tänk hyperblar!. En hyperbel är den linje som har en konstant avståndsskillnad till två fixa punkter (dina mikrofoner). Avtåndsskillnaden beräknas ur tidsskillnaden när ljudpulsen når de olika mikrofonerna.
Kör man med minst tre mikrofoner kan man skapa flera hyperblar och skärningen mellan dessa hyperblar anger källan för ljudvågen. (I teorin i alla fall). Ju fler mikrofoner desto bättre lösning.
Limpan4all här på forumet har visst varit med och utvecklat systemet vi körde med i lumpen.
kanske det, men jag får prova mig fram och kolla om man kan göra det, är som sagt inte så bra på just programeringen
men eftersom just matematiken är lösbar(rimligt enkelt enligt er) så ska man kolla att resten går att göra med,
det är ungefär därför jag gillar att vara på forumet, man kan fråga om sådant man får totalt hjärnsläpp på , och när man ser att en sak går att ordna så kan man lägga det åt sidan och kolla att resten av sakerna som måste funka går att göra, men oftast har man sin personliga gordonska knut att lösa
men eftersom just matematiken är lösbar(rimligt enkelt enligt er) så ska man kolla att resten går att göra med,
det är ungefär därför jag gillar att vara på forumet, man kan fråga om sådant man får totalt hjärnsläpp på , och när man ser att en sak går att ordna så kan man lägga det åt sidan och kolla att resten av sakerna som måste funka går att göra, men oftast har man sin personliga gordonska knut att lösa
Det finns lite olika sätt att beräkna läge med hjälp av tidsdifferenser, TDOA. (Time Difference Of Arrival). Utgår man från generella fall så får man klassiskt jobba med hyperbelgrenar och olika koordinatsystem. Andra metoder som kan användas är ML-skattare, dvs en optimeringsalgoritm som beräknar läget, eller varför inte LOCA, Location On Conic Axis, en rolig metod utvecklad av Ralph Schmidt.
Hur som helst så har du en kontrollerad miljö såtillvida att jag antar att mikrofonerna är placerade på någon typ av ram eller dylikt och inte kommer att flyttas runt relativt måltavlan. Då är det nog möjligt att välja en geometri som förenklar beräkningarna en del.
Det finns en hel del läsning om ämnet, då främst med tanke på lägesbestämning av tingestar som emmiterar elektromagnetiskt spektrum, om man söker på TDOA.
Hur som helst så har du en kontrollerad miljö såtillvida att jag antar att mikrofonerna är placerade på någon typ av ram eller dylikt och inte kommer att flyttas runt relativt måltavlan. Då är det nog möjligt att välja en geometri som förenklar beräkningarna en del.
Det finns en hel del läsning om ämnet, då främst med tanke på lägesbestämning av tingestar som emmiterar elektromagnetiskt spektrum, om man söker på TDOA.