I senaste numret av tidningen "Teknikhistoria" finns uppgift om en 550 meter lång antenn för kortvågslyssning.
Hur stor riktverkan har en sådan antenn ?
Långvågsantenn
-
alexanderson
- Inlägg: 1272
- Blev medlem: 18 januari 2017, 14:59:43
Re: Långvågsantenn
Det beror på allt som är väsentligt för en antenns egenskaper. Fysiska utbredningen är bland de viktigare egenskaperna. Enklaste kortvågsantennen är troligen en horisontell monopol Mer avancerat kan det vara dipol eller loop-antenn.
Andra viktiga parametrar för given antenn-storlek är våglängden man tar emot samt om antennen står eller ligger ned samt riktning och polarisation relativt infallande våg. Även överföringsavståndet påverkar riktverkan då närfält ger annorlunda typ av koppling mellan två antenner relativt fjärrfältet.
I de fall man använder jorden som motbalanserande pol såsom vid monopol-design måste man ta hänsyn till markens beskaffenhet på platsen för antennen för att kunna få kontrollerad riktverkan.
Vissa militära antenner för t.ex. ubåtskommunikation kan var mycket långa, Grimeton mottagarantenn var 13 km lång och SMHI nyttjade bl.a. telegrafiledningar utmed järnvägen för att detektera låga frekvenser, subHz, som en slags åskdetektor.
Man har även gjort försök med mycket långa antenner i rymden. Där är det möjligt med långa antenner utan krav på struktur som håller den upprätt.
Tänka på att riktverkan (dB) är inte samma som effektivtet (%) eller absolut riktgain (dBi).
Andra viktiga parametrar för given antenn-storlek är våglängden man tar emot samt om antennen står eller ligger ned samt riktning och polarisation relativt infallande våg. Även överföringsavståndet påverkar riktverkan då närfält ger annorlunda typ av koppling mellan två antenner relativt fjärrfältet.
I de fall man använder jorden som motbalanserande pol såsom vid monopol-design måste man ta hänsyn till markens beskaffenhet på platsen för antennen för att kunna få kontrollerad riktverkan.
Vissa militära antenner för t.ex. ubåtskommunikation kan var mycket långa, Grimeton mottagarantenn var 13 km lång och SMHI nyttjade bl.a. telegrafiledningar utmed järnvägen för att detektera låga frekvenser, subHz, som en slags åskdetektor.
Man har även gjort försök med mycket långa antenner i rymden. Där är det möjligt med långa antenner utan krav på struktur som håller den upprätt.
Tänka på att riktverkan (dB) är inte samma som effektivtet (%) eller absolut riktgain (dBi).
Re: Långvågsantenn
När dem plockade telestolparna här för några år sedan så lämnades sista biten, typ 500 meter med en sju -åtta stolpar. Jag var sist på linjen.
Jag kunde ju såklart inte motstå frestelsen att koppla in en sdr-play mottagare på denna super-långwire de lämnat till mig.
Men någon vidare antenn vill jag inte påstå att det var. Jag är väl dessutom rätt ointresserad av kortvåg/långvåg så några omfattande tester gjordes inte.
Var väl mer en strörningsdetektor. Gammal Bly/järntråd förmodligen
Nåja, de plockade de sista stolparna också ett tag senare.
Jag kunde ju såklart inte motstå frestelsen att koppla in en sdr-play mottagare på denna super-långwire de lämnat till mig.
Men någon vidare antenn vill jag inte påstå att det var. Jag är väl dessutom rätt ointresserad av kortvåg/långvåg så några omfattande tester gjordes inte.
Var väl mer en strörningsdetektor. Gammal Bly/järntråd förmodligen
Nåja, de plockade de sista stolparna också ett tag senare.
Re: Långvågsantenn
Riktverkan på en Beverage är åt det håll den är utdragen. Med exempelvis 4 sådan i varje väderstreck och en antenn switch så går det rikta i 4 väderstreck.
Såg ett klipp ifrån en stuga man kan hyra i norra Finland. Antenner på 1km åt olika håll och helt i ödemarken.
Såg ett klipp ifrån en stuga man kan hyra i norra Finland. Antenner på 1km åt olika håll och helt i ödemarken.
Re: Långvågsantenn
För nämnvärd riktverkan måste även en vandringsvågs-antenn, dit Beverage räknas, ha lång längd relativt våglängden.
Längden i meter ger inte så mycket info.
Även här är marken en viktig faktor då det bara är hälften av Beverage-antennen som syns ovan jord. Andra halvan speglas i marken.
En Beverage antenn har dålig effektivitet vilket gör den till dåligt val vid sändning.
Om man vill lyssna på en station mitt på långvågsbandet, säj 100kHz är våglängden 3km.
En Beverage antenn måste vara betydligt längre än en våglängd för att ge nämnvärd riktverkan.
10 våglängder lång antenn ger mer tydlig karaktäristik. Det skulle innebära att i långvågsfallet behöver antennen vara 30 km lång. Fortfarande med en verkningsgrad på kanske max 10%, dvs 90% av sändareffekten blir enbart värme.
Ett smartare sätt än att ha ytterligare en antenn i motsatt väderstreck är att skifta riktning på antennens riktverkan genom att ändra termineringen.
I somliga fall är långa horisontella trådar dragna någon meter över marken inte alls bra antenner, vilket är en egenskap man kan utnyttja. Om tråden strålar dåligt som antenn innebär det även att dess förluster ut i rymden är låg. Det kan man utnyttja för att medvetet överföra radio-signaler långa sträckor på enkel tråd med förluster som kan vara mindre än för hygglig koaxialkabel. Goubau-Sommerfeld Line är ett sådant exempel.
Apropå långa antenner, för många år sedan las en smalspårs järnväg ner. Mellan två järnvägsstationer utefter denna järnväg fanns telestolpar med enda funktionen att ge teleförbindelse mellan järnvägsstationerna. Det var 50 km lång sträcka.
Vid nedläggningen kopplades allting bort vid stationerna och jag fick tillstånd att experimentera med kvarvarande 50km luftledning genom att ansluta mej på olika platser utefter linjen med test-sändare.
Det var två telelinjer med totalt fyra trådar. Dessa var dragna efter korkskruvsprincipen där inbördes avstånd mellan ledare hela tiden ändras från stolpe till stolpe. Det fanns med någon km mellanrum även pupinisering, en slags impedansmatch för röstfrekvenser.
Genom att matcha impedansen mellan ett ledningspar till 50 Ohms koaxkabel för aktuell sändfrekvens blev ledningen därför en slags läckande transmissionsledning. Det läckte lite radiostrålning mellan varje stolpe men samtidigt agerade trådarna transmissionsledning som skickade mesta av sändeffekten vidare utefter ledningen.
Uppmätning av närfälts fältstyrka vid sändning gav därför att högst fältstyrka nåddes där avståndsförändringen mellan ledarna varierade brantast samt i något fall även där pupiniseringen var placerad.
Vid sändning på ca 1MHz blev det mycket svårt att pejla riktning till sändaren då det föreföll vara 20 sändare utefter ledningen där man pejlade endast den som var närmast egna pejlen. Den som sökte efter sändaren hittade bara en tom järnvägslinje där max fältstyrka uppmättes. Bra impedansmatchning är viktigt för att verkligen få lång sträcka med jämn utstrålning utefter längre sträcka.
1MHz var bra frekvens då pupiniseringen inte störde så mycket.
Vid sändning på 50 MHz blev varierande fältstyrkan mer påtaglig, man kunde hitta tydliga noll-noder utefter ledningarna, men samtidigt avtog fältstyrkan fortare med ökat avstånd till sändplatsen. Fältstyrkan sjönk med ca 10 dB för varje 500 m.
Det är iofs bra då det betyder att mesta sändeffekten avges till rymden, så som man normalt vill att en antenn ska fungera.
Testade inte dess egenskaper vid radio-mottagning men troligen är balanserade kopplingen med läckande antenn sämre som mottagara-antenn än att t.ex. använda endast en ledning som monopol eller vandringsvågsantenn med kanske järnvägsrälsen som jord.
En variant är där man medvetet gör koaxialkabel så att den läcker med några meters mellanrum på kontrollerat sätt. Brukar användas för att möjliggöra mottagning av radio i t.ex. biltunnlar.
Numera viktigt för god mottagning är att lokala störningar är låga. 10 dB lägre störningar är som att förbättra mottagande antenn med 10 dB utan att höja nivån på lokala störningar.
Tyvärr är långvågsbandet svårt stört av mycket av vår moderna elektronik. Meningsfullt avstånd till störkälla för märkbart mindre med mottagna störningar är på samma sätt våglängdsberoende. Ju lägre frekvens, ju större fydiskt avstånd till störkällan krävs för för att sänka störnivån i samma grad som för en högre frekvens.
För att stabilt mäta en förbättring av störnivån önskar man att avståndet ska vara minst 10 våglängder för att vara i störkällans fjärrfält där varje ytterligare ökning till avståndet till störkällan minskar störningar med 10 dB för varje ökning av avståndet med en faktor 3.
För i synnerhet lägre frekvenser kan lokalt väder förutom atmosfäriska egenskaper göra att störkällor leds som via transmissionsledningar mellan jord och atmosfär med låga förluster där förväntad dämpning av störningar genom avstånd blir betydligt mindre än tänkt.
Även motsatsen inträffar med väder och vind, där störningar dämpas ut mer än vad avståndet i sej normal ger.
Den ökade lokala störnivån är huvudsaklig anledning till att det numera finns få kommersiella sändare på långvågsbandet.
Mest känd lokal långvågssändare var i Motala. Antennen (Bondebacka) var ca 140 m lång på 125 meters höjd och man sände från början på ca 220 kHz. Det gör att antennstrukturen var en ej resonant struktur 0.1 våglängd lång.
Den längden av monopol-antenn måste matchas för att alls få någon effektivitet. Det innebar vid dessa frekvenser att man hade enorma avstämningsspolar placerade på i särskilda hus nedanför antennen då antennen i huvudsak var kapacitiv last.
Matchningen gjordes om ibland flera ggr om dagen beroende på väder som påverkade antennens impedans.
Detta lär vara bild på sådana spolar från Bondebacka.
Längden i meter ger inte så mycket info.
Även här är marken en viktig faktor då det bara är hälften av Beverage-antennen som syns ovan jord. Andra halvan speglas i marken.
En Beverage antenn har dålig effektivitet vilket gör den till dåligt val vid sändning.
Om man vill lyssna på en station mitt på långvågsbandet, säj 100kHz är våglängden 3km.
En Beverage antenn måste vara betydligt längre än en våglängd för att ge nämnvärd riktverkan.
10 våglängder lång antenn ger mer tydlig karaktäristik. Det skulle innebära att i långvågsfallet behöver antennen vara 30 km lång. Fortfarande med en verkningsgrad på kanske max 10%, dvs 90% av sändareffekten blir enbart värme.
Ett smartare sätt än att ha ytterligare en antenn i motsatt väderstreck är att skifta riktning på antennens riktverkan genom att ändra termineringen.
I somliga fall är långa horisontella trådar dragna någon meter över marken inte alls bra antenner, vilket är en egenskap man kan utnyttja. Om tråden strålar dåligt som antenn innebär det även att dess förluster ut i rymden är låg. Det kan man utnyttja för att medvetet överföra radio-signaler långa sträckor på enkel tråd med förluster som kan vara mindre än för hygglig koaxialkabel. Goubau-Sommerfeld Line är ett sådant exempel.
Apropå långa antenner, för många år sedan las en smalspårs järnväg ner. Mellan två järnvägsstationer utefter denna järnväg fanns telestolpar med enda funktionen att ge teleförbindelse mellan järnvägsstationerna. Det var 50 km lång sträcka.
Vid nedläggningen kopplades allting bort vid stationerna och jag fick tillstånd att experimentera med kvarvarande 50km luftledning genom att ansluta mej på olika platser utefter linjen med test-sändare.
Det var två telelinjer med totalt fyra trådar. Dessa var dragna efter korkskruvsprincipen där inbördes avstånd mellan ledare hela tiden ändras från stolpe till stolpe. Det fanns med någon km mellanrum även pupinisering, en slags impedansmatch för röstfrekvenser.
Genom att matcha impedansen mellan ett ledningspar till 50 Ohms koaxkabel för aktuell sändfrekvens blev ledningen därför en slags läckande transmissionsledning. Det läckte lite radiostrålning mellan varje stolpe men samtidigt agerade trådarna transmissionsledning som skickade mesta av sändeffekten vidare utefter ledningen.
Uppmätning av närfälts fältstyrka vid sändning gav därför att högst fältstyrka nåddes där avståndsförändringen mellan ledarna varierade brantast samt i något fall även där pupiniseringen var placerad.
Vid sändning på ca 1MHz blev det mycket svårt att pejla riktning till sändaren då det föreföll vara 20 sändare utefter ledningen där man pejlade endast den som var närmast egna pejlen. Den som sökte efter sändaren hittade bara en tom järnvägslinje där max fältstyrka uppmättes. Bra impedansmatchning är viktigt för att verkligen få lång sträcka med jämn utstrålning utefter längre sträcka.
1MHz var bra frekvens då pupiniseringen inte störde så mycket.
Vid sändning på 50 MHz blev varierande fältstyrkan mer påtaglig, man kunde hitta tydliga noll-noder utefter ledningarna, men samtidigt avtog fältstyrkan fortare med ökat avstånd till sändplatsen. Fältstyrkan sjönk med ca 10 dB för varje 500 m.
Det är iofs bra då det betyder att mesta sändeffekten avges till rymden, så som man normalt vill att en antenn ska fungera.
Testade inte dess egenskaper vid radio-mottagning men troligen är balanserade kopplingen med läckande antenn sämre som mottagara-antenn än att t.ex. använda endast en ledning som monopol eller vandringsvågsantenn med kanske järnvägsrälsen som jord.
En variant är där man medvetet gör koaxialkabel så att den läcker med några meters mellanrum på kontrollerat sätt. Brukar användas för att möjliggöra mottagning av radio i t.ex. biltunnlar.
Numera viktigt för god mottagning är att lokala störningar är låga. 10 dB lägre störningar är som att förbättra mottagande antenn med 10 dB utan att höja nivån på lokala störningar.
Tyvärr är långvågsbandet svårt stört av mycket av vår moderna elektronik. Meningsfullt avstånd till störkälla för märkbart mindre med mottagna störningar är på samma sätt våglängdsberoende. Ju lägre frekvens, ju större fydiskt avstånd till störkällan krävs för för att sänka störnivån i samma grad som för en högre frekvens.
För att stabilt mäta en förbättring av störnivån önskar man att avståndet ska vara minst 10 våglängder för att vara i störkällans fjärrfält där varje ytterligare ökning till avståndet till störkällan minskar störningar med 10 dB för varje ökning av avståndet med en faktor 3.
För i synnerhet lägre frekvenser kan lokalt väder förutom atmosfäriska egenskaper göra att störkällor leds som via transmissionsledningar mellan jord och atmosfär med låga förluster där förväntad dämpning av störningar genom avstånd blir betydligt mindre än tänkt.
Även motsatsen inträffar med väder och vind, där störningar dämpas ut mer än vad avståndet i sej normal ger.
Den ökade lokala störnivån är huvudsaklig anledning till att det numera finns få kommersiella sändare på långvågsbandet.
Mest känd lokal långvågssändare var i Motala. Antennen (Bondebacka) var ca 140 m lång på 125 meters höjd och man sände från början på ca 220 kHz. Det gör att antennstrukturen var en ej resonant struktur 0.1 våglängd lång.
Den längden av monopol-antenn måste matchas för att alls få någon effektivitet. Det innebar vid dessa frekvenser att man hade enorma avstämningsspolar placerade på i särskilda hus nedanför antennen då antennen i huvudsak var kapacitiv last.
Matchningen gjordes om ibland flera ggr om dagen beroende på väder som påverkade antennens impedans.
Detta lär vara bild på sådana spolar från Bondebacka.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
Re: Långvågsantenn
Beverage är till för lyssning, DX som det heter. Riktverkan är som sagt bäst åt det håll den är utdragen. Ger också lågt brus. Att placera den i ödemarken ger riktigt bra lyssnarupplevelse.
Re: Långvågsantenn
Riktverkan finns inte av betydelse om Beverage-antennen är kort relativt våglängd, som jag skrev här ovan. Att den är utdragen i en riktning kräver så mycket mer information för att veta hur strålloben ser ut.
Antennen påverkar inte brusnivån. Det är en passiv komponent. Om du upplever att den ger lågt brus kan det bero på att den har låg effektivitet vad gäller att ta emot brus såväl som signal. Ungefär som att stoppa dit en dämpsats innan antennen.
Läs gärna vad jag skrev här ovan vad gäller denna typ av antenner. Lång text men korrekt.
DX har inte betydelsen att lyssna. DX är förkortning som förekommer i många tekniksammanhang. Inom radio anses det vara förkortning för Distans Okänd, "Distance X". Radioamatörer kallar hobbyn för DXing att hitta radiostationer, gärna på långt avstånd samt identifiera dessa.
Antennen påverkar inte brusnivån. Det är en passiv komponent. Om du upplever att den ger lågt brus kan det bero på att den har låg effektivitet vad gäller att ta emot brus såväl som signal. Ungefär som att stoppa dit en dämpsats innan antennen.
Läs gärna vad jag skrev här ovan vad gäller denna typ av antenner. Lång text men korrekt.
DX har inte betydelsen att lyssna. DX är förkortning som förekommer i många tekniksammanhang. Inom radio anses det vara förkortning för Distans Okänd, "Distance X". Radioamatörer kallar hobbyn för DXing att hitta radiostationer, gärna på långt avstånd samt identifiera dessa.
-
alexanderson
- Inlägg: 1272
- Blev medlem: 18 januari 2017, 14:59:43
Re: Långvågsantenn
År 1969 gavs boken "Kortvågslyssning som hobby" ut.
I dag finns inte längre så mycket att lyssna på när det gäller kortvåg.
Förut var det trångt på 31 metersbandet.
I dag finns inte längre så mycket att lyssna på när det gäller kortvåg.
Förut var det trångt på 31 metersbandet.
Re: Långvågsantenn
>Här finns en bra pdf
Beskriver antennen hyggligt som byggbeskrivning men inte helt korrekt ur teknisk aspekt. Antenn-typens gain är en av dess stora svagheter men beskrivs här tvärs om som bra.
Beverage-antennen fördel vid rx var riktverkan som gjorde att man kunde skärma bort sej från starkare sändare i direkt närhet. Numera är inte trängseln så stor men har ersatts med störkällor som ofta tyvärr kommer från alla håll så antennens riktverkan är av mindre glädje. Med tanke på antennens långa utbredning relativt våglängden för god riktverkan finns mindre och mer praktiska antenner.
Bland de minsta antennerna för rx vid långa våglängder och som ger god undertryckning av en specifik störkälla är en välbyggd loop-antenn.
Den har ofta högre effektivitet och är bättre på att blockera ut sändare från oönskad riktning. Då storleken på loop-antenn kan tillverkas i format som medger rotation även för riktigt låga frekvenser kan man lättare anpassa vilka riktningar som är oönskade. En Beverage-antenn som är många våglängder på långvåg är en struktur flera kilometer lång och som inte låter sej roteras lika lätt.
Beverage-antennen uppmärksammas nog mest för att den är simpel i design men antenntypen som tillhör vandringsvågsantenner (traveling wave) finns flera alternativa antennvarianter som används flitigt än i dag med betydligt bättre effektivitet. En av antenntypens specifika karaktärer är att om korrekt byggd uppstår ingen resonans såsom för resonanta dipoler. Många varianter är kompakta och bygger inte heller på att överskottsenergi ska brännas upp i ett motstånd. Det är resistorn som ska ge antennen virtuell oändlighet i längd som ger att Beverage-antennen får låg effektivitet både som sändande och mottagande antenn.
När FM-radio och TV nådde de stora massorna i Europa med bra ljud och bild fanns inte så stor anledning att försöka lyssna på utstörda brusig stationer på AM-radio.
Sverige tog en sväng över trådradio som gav mindre störda utsändningar men innehöll bara SRs radiokanaler..
Kortvågshobbyn började långt tidigare. De första radio-amatörerna, ja det var alla amatörer i början, i slutet på 1800-talet. Hobby-amatörer dök upp i början på 1900-talet. Det var telegrafi som gällde som var enklare radis-sändare att bygga och gav längre räckvidder.
Ofta sådan som jobbat som telegrafister på fartyg som började telegrafera som hobby. Ett forntida sätt att försöka få kontakt med någon okänd bara för skojs skull.
Som bekräftelse på att man haft långväga kontakt började man utbyta brev som på telegrafispråk kallades QSL. Sådana blev vanliga på 1920-talet. Blev lite av status i hobby-kretsar att visa alla sina QSL-vykort som man fått som svar från andra radio-stationer.
För att få fart på kommunikationen användes mycket morse-förkortningar som gick snabbare att nyckla.
Dessa hobby-telegrafister som ville komma i kontakt med någon utan viktig anledning sände en morsekod som bestod av ftra boksträver, CQDX.
CQDX kan uttydas som "Seek You Distance X".
Det är därifrån uttrycket DXing har kommit.
Brittiska flottan införde en särskild förkortningsförteckning som blev något av en standard.
Istället för att inleda telegram med "Question" sände man bara QS samt ytterligare 1 eller två tecken.
Därifrån fick man "QSL?" vilket betydde "hördes jag?". Om den i andra änden svarade med "QSL" utan frågetecken var det bekräftelse man att man uppfattat meddelandet.
Numera finns det mesta förkortat och t.ex. NATO har sina egna tidigare hemliga men numera publicerade koder.
https://www.idahoares.info/_downloads/a ... ignals.pdf
När röstöverföring blev mer möjlig även bland hobbyisterna tog man ofta med sej telegrafi-förkortningar i anropen mellan varandra.
Kommersiella radio-stationer ville veta hur långt de täckte av sin landsände. Det var inte helt lätt att mäta på bredare skala. I synnerhet i USA där det fanns många mindre kommersiella kortvågssändare insåg man värdet av att besvara långväga brev av lyssnare som hört stationen på långt avstånd. Lyssnaren fick skriva och beskriva en del av utsändningens innehåll som verifikation, beskriva mottagningskvaliteten osv och som tack kunde man få ett vykort med bild på radiostationen, ett sk QSL-kort.
Denna hobby, att enbart lyssna var enklare, krävde inga sändarlicenser eller kunnighet i telegrafi.
För att underlätta att känna igen en radiostation införde man enkla toner som var unika för varje radiostation. Användes ofta som markering av tim-signal. BBC 4 tog även på sej att radiosignalen skulle identifiera exakt tid. Exakt heltimme markerades med sex korta pip där sista pipet var något längre. Det började man med 1922.
Klockan 18 och vid midnatt var pipen ersatta av Big Ben.
Sveriges Radio anammade samma typ av tidssignal vid heltimmar. Med tiden la man till mer komplicerade signaturmelodier men SR förknippades mycket för sitt specifika ding-dong som ofta följde på tids-pipen.
Det var egentligen inte SR i sej utan var signaturmelodi för Dagens Eko, som fortfarande hörs på radion.
Den som rattade på lång och mellanvåg på den tiden kommer nog i håg Radio Moskvas signaturmelodi. Den hördes alltid oavsett vilken station man lyssnade på. Dålig selektivitet i kombination med kraftiga radio-sändare och det är nog fortfarande den melodi jag hört flest gånger.
Enkla signaturmelodier för att tala om att ett specifikt radio-program börjar spred sej även till TV. Kl 18 visades stadshuset på svensk TVs enda kanal samtidigt som dess klockor hördes. Med tiden skaffade sej alla radio-program sina egna introduktions-jinglar.
Även jag skickade QSL-rapporter till Radio Moskva därför att man alltid fick en imponerande hög med tidskrifter och bilder som svar, Inte sällan var det texter på svenska. Radio Moskva hade också regelbundet svenska utsändningar, ofta med tidens mått med riktigt underhållande och informativt innehåll men givetvis med en hel del propaganda även om det oftast var diskret insmuget.
Det gavs ut böcker där man försökte beskriva radiostationers signaturmelodier för att underlätta för radio-lyssnare identifikationen av svårt störda radio-stationer. Ofta även om röster inte kunde höras kunde man identifiera melodin.
För de som letade ej klassisk musik var det tunt med sådant. Det var mest klassisk musik. Enda undantaget var Radio Luxemburg.
En av de USA-stationer som tidigt kunde höras i Europa var VOA. Dess signaturmelodi var lätt att känna igen.
Den fick brett intresse även i Europa på 40-talet då man började sända populärmusik såsom Glenn Miller, Louis Armstrong m.fl. Man riktade sändningar mot Europa då mycket USA-militär var stationerat här efter WWII.
I början på 60-talet kom många piratstioner,
Radio Nord var en av de mer välkända som existerade på 60-talet med signaturmelodin "Ni som är unga i sinnet..." vilket tydligt visade vilken åldersgrupp man vände sej till. Man sända specifikt mot Sverige.
För att bli svårare att stänga ner pirat-verksamheten sände man från internationellt vatten.
Det blev en stor käftsmäll mot Sveriges Radio. Skulle inte stadsbetalda radio-symfonikernas klassiska musik duga? eller "Radio-teatern ger..." Kanske kunde man förbjuda folk att ratta in dess frekvens?
Värst var att Radio Nord även sände reklam-jinglar. Reklam var pest och olagligt i Sverige och som måste motarbetas med alla medel.
Radio Nord besegrades men vi fick reklam-TV istället.
Numera är de flesta radiostationers signaturmelodier borta.
Någon som känner igen någon av nedan melodierna?
Beskriver antennen hyggligt som byggbeskrivning men inte helt korrekt ur teknisk aspekt. Antenn-typens gain är en av dess stora svagheter men beskrivs här tvärs om som bra.
Beverage-antennen fördel vid rx var riktverkan som gjorde att man kunde skärma bort sej från starkare sändare i direkt närhet. Numera är inte trängseln så stor men har ersatts med störkällor som ofta tyvärr kommer från alla håll så antennens riktverkan är av mindre glädje. Med tanke på antennens långa utbredning relativt våglängden för god riktverkan finns mindre och mer praktiska antenner.
Bland de minsta antennerna för rx vid långa våglängder och som ger god undertryckning av en specifik störkälla är en välbyggd loop-antenn.
Den har ofta högre effektivitet och är bättre på att blockera ut sändare från oönskad riktning. Då storleken på loop-antenn kan tillverkas i format som medger rotation även för riktigt låga frekvenser kan man lättare anpassa vilka riktningar som är oönskade. En Beverage-antenn som är många våglängder på långvåg är en struktur flera kilometer lång och som inte låter sej roteras lika lätt.
Beverage-antennen uppmärksammas nog mest för att den är simpel i design men antenntypen som tillhör vandringsvågsantenner (traveling wave) finns flera alternativa antennvarianter som används flitigt än i dag med betydligt bättre effektivitet. En av antenntypens specifika karaktärer är att om korrekt byggd uppstår ingen resonans såsom för resonanta dipoler. Många varianter är kompakta och bygger inte heller på att överskottsenergi ska brännas upp i ett motstånd. Det är resistorn som ska ge antennen virtuell oändlighet i längd som ger att Beverage-antennen får låg effektivitet både som sändande och mottagande antenn.
Ja då var redan mycket av kortvågslyssning på utdöende i Europa. I USA höll det i sej längre som broadcast då kortvåg inte krävde så tätt sändnät över det till stora delar platta USA.
När FM-radio och TV nådde de stora massorna i Europa med bra ljud och bild fanns inte så stor anledning att försöka lyssna på utstörda brusig stationer på AM-radio.
Sverige tog en sväng över trådradio som gav mindre störda utsändningar men innehöll bara SRs radiokanaler..
Kortvågshobbyn började långt tidigare. De första radio-amatörerna, ja det var alla amatörer i början, i slutet på 1800-talet. Hobby-amatörer dök upp i början på 1900-talet. Det var telegrafi som gällde som var enklare radis-sändare att bygga och gav längre räckvidder.
Ofta sådan som jobbat som telegrafister på fartyg som började telegrafera som hobby. Ett forntida sätt att försöka få kontakt med någon okänd bara för skojs skull.
Som bekräftelse på att man haft långväga kontakt började man utbyta brev som på telegrafispråk kallades QSL. Sådana blev vanliga på 1920-talet. Blev lite av status i hobby-kretsar att visa alla sina QSL-vykort som man fått som svar från andra radio-stationer.
För att få fart på kommunikationen användes mycket morse-förkortningar som gick snabbare att nyckla.
Dessa hobby-telegrafister som ville komma i kontakt med någon utan viktig anledning sände en morsekod som bestod av ftra boksträver, CQDX.
CQDX kan uttydas som "Seek You Distance X".
Det är därifrån uttrycket DXing har kommit.
Brittiska flottan införde en särskild förkortningsförteckning som blev något av en standard.
Istället för att inleda telegram med "Question" sände man bara QS samt ytterligare 1 eller två tecken.
Därifrån fick man "QSL?" vilket betydde "hördes jag?". Om den i andra änden svarade med "QSL" utan frågetecken var det bekräftelse man att man uppfattat meddelandet.
Numera finns det mesta förkortat och t.ex. NATO har sina egna tidigare hemliga men numera publicerade koder.
https://www.idahoares.info/_downloads/a ... ignals.pdf
När röstöverföring blev mer möjlig även bland hobbyisterna tog man ofta med sej telegrafi-förkortningar i anropen mellan varandra.
Kommersiella radio-stationer ville veta hur långt de täckte av sin landsände. Det var inte helt lätt att mäta på bredare skala. I synnerhet i USA där det fanns många mindre kommersiella kortvågssändare insåg man värdet av att besvara långväga brev av lyssnare som hört stationen på långt avstånd. Lyssnaren fick skriva och beskriva en del av utsändningens innehåll som verifikation, beskriva mottagningskvaliteten osv och som tack kunde man få ett vykort med bild på radiostationen, ett sk QSL-kort.
Denna hobby, att enbart lyssna var enklare, krävde inga sändarlicenser eller kunnighet i telegrafi.
För att underlätta att känna igen en radiostation införde man enkla toner som var unika för varje radiostation. Användes ofta som markering av tim-signal. BBC 4 tog även på sej att radiosignalen skulle identifiera exakt tid. Exakt heltimme markerades med sex korta pip där sista pipet var något längre. Det började man med 1922.
Klockan 18 och vid midnatt var pipen ersatta av Big Ben.
Sveriges Radio anammade samma typ av tidssignal vid heltimmar. Med tiden la man till mer komplicerade signaturmelodier men SR förknippades mycket för sitt specifika ding-dong som ofta följde på tids-pipen.
Det var egentligen inte SR i sej utan var signaturmelodi för Dagens Eko, som fortfarande hörs på radion.
Den som rattade på lång och mellanvåg på den tiden kommer nog i håg Radio Moskvas signaturmelodi. Den hördes alltid oavsett vilken station man lyssnade på. Dålig selektivitet i kombination med kraftiga radio-sändare och det är nog fortfarande den melodi jag hört flest gånger.
Enkla signaturmelodier för att tala om att ett specifikt radio-program börjar spred sej även till TV. Kl 18 visades stadshuset på svensk TVs enda kanal samtidigt som dess klockor hördes. Med tiden skaffade sej alla radio-program sina egna introduktions-jinglar.
Även jag skickade QSL-rapporter till Radio Moskva därför att man alltid fick en imponerande hög med tidskrifter och bilder som svar, Inte sällan var det texter på svenska. Radio Moskva hade också regelbundet svenska utsändningar, ofta med tidens mått med riktigt underhållande och informativt innehåll men givetvis med en hel del propaganda även om det oftast var diskret insmuget.
Det gavs ut böcker där man försökte beskriva radiostationers signaturmelodier för att underlätta för radio-lyssnare identifikationen av svårt störda radio-stationer. Ofta även om röster inte kunde höras kunde man identifiera melodin.
För de som letade ej klassisk musik var det tunt med sådant. Det var mest klassisk musik. Enda undantaget var Radio Luxemburg.
En av de USA-stationer som tidigt kunde höras i Europa var VOA. Dess signaturmelodi var lätt att känna igen.
Den fick brett intresse även i Europa på 40-talet då man började sända populärmusik såsom Glenn Miller, Louis Armstrong m.fl. Man riktade sändningar mot Europa då mycket USA-militär var stationerat här efter WWII.
I början på 60-talet kom många piratstioner,
Radio Nord var en av de mer välkända som existerade på 60-talet med signaturmelodin "Ni som är unga i sinnet..." vilket tydligt visade vilken åldersgrupp man vände sej till. Man sända specifikt mot Sverige.
För att bli svårare att stänga ner pirat-verksamheten sände man från internationellt vatten.
Det blev en stor käftsmäll mot Sveriges Radio. Skulle inte stadsbetalda radio-symfonikernas klassiska musik duga? eller "Radio-teatern ger..." Kanske kunde man förbjuda folk att ratta in dess frekvens?
Värst var att Radio Nord även sände reklam-jinglar. Reklam var pest och olagligt i Sverige och som måste motarbetas med alla medel.
Radio Nord besegrades men vi fick reklam-TV istället.
Numera är de flesta radiostationers signaturmelodier borta.
Någon som känner igen någon av nedan melodierna?
-
alexanderson
- Inlägg: 1272
- Blev medlem: 18 januari 2017, 14:59:43
-
Mickecarlsson
- EF Sponsor
- Inlägg: 5759
- Blev medlem: 15 april 2017, 18:06:15
- Ort: Malmö
- Kontakt:
Re: Långvågsantenn
Låt oss för bövelen inte förglömma att Skånes Radio Mercur var Sveriges första piratradiostation. Startad av Nils-Eric Nilsson från Landskrona, som för övrigt fyllde 90 år häromdagen. Han förärades en av mina svarvade pennor som födelsedagspresent när jag träffade honom den 22 augusti i år.
I december 1958 startade Skånes Radio Mercur, lite mer än 2 år senare startade Radio Nord.
I december 1958 startade Skånes Radio Mercur, lite mer än 2 år senare startade Radio Nord.
Re: Långvågsantenn
Dock var "Radio Black Peter" igång redan i början av femtiotalet och hann bli nedstängd av polis och militär innan Radio Mercur startade.Låt oss för bövelen inte förglömma att Skånes Radio Mercur var Sveriges första piratradiostation.
Sex år efter denna nedstängning startade Radio Mercur.
Så "Radio Black Peter" var tidigare.
