Var mopederna förr otroligt driftssäkra, eller hade vi bara tur?

[thomas_gbg]

Mopeder var inte så bra som ni antyder. Min första Puch Florida ärvde jag från min bror, sådan med pedaler. De hade ju en sorts ram bestående av två plåthalvor som var ihopsvetsade. Den sprack i ramen vid infästningen för svinggaffeln bak. Växlade genom att vrida handtaget på styret. Alltid elände med wirejustering och dåliga wires och frusna wires.
Men sedan sparade jag till en ny moppe, en Puch Florida från 1966 med massvis av chrom, den var mycket tillförlitlig. Helchromad tank, helchromad stänkskärm. Trimmad för blixtacc stod det i annonserna. Fotväxlad, 3 växlad med cric-crac-låda. Gick som en dröm.

Det jag tänker idag: Vi levde med våra mopeder, vi småtrimmade dem och fick ett mekaniskt intresse för mopeder, bilar maskiner osv. I mitt fall la det i alla fall grunden till ett genuint mekaniskt intresse som jag behållit genom hela livet. Tycker fortfarande som 76-åring att det är löjligt att lämna in bilen för att byta bromsskivor och belägg. Tack för moppen

Håller helt med dig att handväxel var inget vidare. Det fanns ingen känsla när man växlade, utan varje växling var en plåga.

[Klas-Kenny]

Anledningen till driftsäkerheten var väl enkelheten med rätt stora marginaler. Det krävs inte så mycket för att kräma ur 1 hk ur en 50cc tvåtaktsmotor, det finns alltså gott om marginal för att ställa till det utan att något allvarligt händer.

Lite kinkigare på typ en modern 50cc motocross, där man krämar ur det tiodubbla (utan att överdriva) på samma cylindervolym.

[GastonDeVille]

En gammal Rabeneick moped jag och lillebror köpte för en spottstyver rasslade och dånade tills framhjulslagret pajade och hjulet hamnade på sniskan så att det var svårt att köra rakt fram.
Framhjulet gned mot styrgaffeln och bromsade upp framfarten men om man ryckte till med rätt knyck så hamnade den rätt och rakt fram och då gick det ett tag till.
Det var något fel på motorn så man fick inte ut full effekt speciellt i uppförsbackarna så det gick att ordna med en vajer till choken som man drog i och vips hade man fullt drag.
Att den höll var ett mirakel.

[TomasL]

Anledningen till driftsäkerheten var väl enkelheten med rätt stora marginaler. Det krävs inte så mycket för att kräma ur 1 hk ur en 50cc tvåtaktsmotor, det finns alltså gott om marginal för att ställa till det utan att något allvarligt händer.

Lite kinkigare på typ en modern 50cc motocross, där man krämar ur det tiodubbla (utan att överdriva) på samma cylindervolym.

Dessutom var väl de flesta byggda för betydligt mer effekt, ute i övriga Europa, fanns det inga sådana gränser som 1 hk och 30km/h

[cinc]

Så är det. Sachsmotorerna fanns med effekter upp till 4.3 hk. vid 7250 rpm. från fabrik.

[Glenn]

FS1:an var slidmatad men efterföljare ex DT:n var reed-ventil försedda.

Suzuki k50 hade också reedventil.

Ja, i sverige, den motsvarande modellen som såldes i norge (AS50?) var slidmatad, men suzuki lyckades inte få den att uppfylla svenska mopedkrav, den slidmatade är tydligen mycket trimvänligare också.

Det finns en del K50 med den norska motorn i sverige, olagligt förstås.

[cinc]

En kompis till mig, ifrån 08-området, säger att en Rusch var det häftigaste man kunde ha på den tiden.
Ligger det någon sanning i det?

En del tyckte nog det
Jag har några ungdomskompisar från Bromma som åkte på dessa.
Det enda som jag gillade från gubbarna i city som gjorde dessa mopeder var deras s.k. "NIX-lås". Väldigt bastanta saker.

[Glenn]

En kompis till mig, ifrån 08-området, säger att en Rusch var det häftigaste man kunde ha på den tiden.
Ligger det någon sanning i det?

Det ansågs väl så ja. Och dom är väldigt eftertraktade idag.

Då måste man definiera "häftigast" och tiden först.

Googlade uppgifter:
Svenskbyggd med Viktoria sen ZU-motor.
Byggdes mellan 1952 och 1977.
Ca 1500st totalt.

Skulle gärna haft en idag pga det troligtvisa stora värdet men att köra på.. Nja

Tror inte det var någon revolutionerande förr heller när det gäller körning utan det var nog mest beroende på exklusiviteten.

Mja.

Rusch tillverkades av bröderna östholm, som hade en MC-verkstad och även tävlade och byggde tävlings-MC.

Jag är ingen expert på rusch men har läst några reportage, dom byggde ramarna från scratch med hårdlödna rör precis som dom byggde sina MC, sen kunde kunden specificera typ allt, så det finns väl knappt två likadana.

Sen fattade dom väl tidigt att ungdomarna ville ha motorcyklar som var mopedklassade, inte cyklar med motor. Det fattade ju alla andra med fast senare.

Dom var dyra men ansågs som väldigt bra.

[cinc]

Det var väl klassikern Husqvarna Roulette som var slidmatad?
50-60 talare?

Stämmer bra det.
Min bror hade en sån som gick betydlig fortare än alla hemtrimmade mopeder.
Den var inne hos Solnapolisen två gånger utan att dom hittade något olagligt med den.

På den tiden så konfiskerade polisen alla trimmdelar och körde dom till en skrot på Karlsbodavägen i Bromma för destruktion.
Därifrån såldes grejerna vidare till en gubbe som hade en cykel/mopedverkstad i Sundbyberg.
Denna gubbe sålde grejerna på nytt till hågade ungdomar mot löfte att vi inte fick säga varifrån grejerna kommit.

Cirkulärt tänkande är inget nytt.

[ajje]

FS1:an var slidmatad men efterföljare ex DT:n var reed-ventil försedda.

FS1 var slidmatad före 1975, sedan fick den reedventiler.

[CPMS]

Att dom inte hittade något olagligt med Husqvarna Roulette berodde troligtvis på att den var aldrig olaglig, runt mitten av 1961 kom ju lagen om 1hk begränsningen
så var den tillverkad före så fick den troligtvis ha hur mycket effekt som helst.

Roulette finns inte heller klassad som moped i Trafikverkets förteckning över typklassade mopeder från 1960.
Nu stämmer ju inte riktigt datum och årtal men det beror nog på dom manuella arkiven från den tiden.

/EDIT
Blev nog lite fel här men det finns en ev. förklaring i ett följande inlägg.

[CPMS]

Aha det visste jag inte. Dom FS1:or jag kom i kontakt med var väl gamla modellen då, ingen av mina kompisar hade ju råd med nyare modeller av någont fabrikat.

Tro om inte Chappyn var slidmatat också, har ett minne av att efter vi hjälp en flicka att dra pluggarna på hennes Chappy så slog hon nästan runt bakåt första gången hon körde och drog då gasen i botten,
slidmatade gillade ju trimmning och hade små hjul och ganska kort hjulbas.

[carpelux]

Före den 1/1 1961 var mopederna tvungna att ha trampor och fick max ha 0,8 hk i effekt.

[CPMS]

Aha det har jag missat men...

Dom som var klassade som moped ja.
Om nu inte ex Husqvarna Roulette var klassad som moped (och jag hittar inte den i 1960 års förteckning)
då gällde ju inte kravet på mopeder för den.
Eller hur?

[Glenn]

Nu när man kommit upp i åren brukar jag titta tillbaka på när jag var 15 år och vi var ett gäng som höll ihop och körde runt på våra mopeder. Men en tanke som slagit mig är hur driftssäkra mopederna var. Jag kommer ihåg att jag, i stället för att jacka kolven, sågade av halva kolven och planade toppen genom att dra den mot ett betonggolv som fungerade som slipmatta, samt en massa andra tokigheter. Men det lustiga är att varken mina eller mina kompisars mopeder någonsin gick sönder i motorn trots denna vandalism. Ibland körde vi säkert 15 mil till ett ställe där det fanns många "brudar", men vi fick varken punktering eller motorhaveri. Det tycker jag är märkligt. Är det er erfarenhet också? eller hade vi enbart tur.

För att svara på ursprungsmeddelandet.

Driftsäkra vete fan, men det är juenkla konstruktioner och alla jag kände som körde moppe var antingen bra på att mecka själv, eller kände nån som var det, vi kunde köra riktigt långa sträckor och varje dag, men när saker pajade löste man ju det.

Gick kopplingswiren av crossväxlade man hem och lagade där, gick gaswiren av pimpelgasade man hem och lagade, jag körde en gång ca 3 mil med tomt bakdäck pga punktering.. sen lagades slangen och körde vidare, otroligt att däcket överlevde den misshandeln.