En last är en enfaslast om den belastar två anslutningsledningar.
Ett värmeelement eller varmvattenberedare med 400V elementspänning som ansluts utan nolla är en 400V enfaslast som ansluts mellan två faser för att få rätt spänning.
En induktionshäll med fyra plattor som ansluts till nolla och två faser är en tvåfaslast
==============
Järnvägens 130V-matningsnät är likt de flesta Nordamerikanska hem enfas med mittnolla. Personligen kallar jag de två ledarna med avsevärd spänning mot jord för "fas" och "motfas" men det är smaksak vad de kallas.
Om jag fattat historiken rätt kring järnvägen så var högspänningsledningen från 16 2/3Hz-kraftverk långt uppe i norr till mellansverige tänkt att vara provisorisk, och planen var att all inmatning i södra delarna av landet skulle ske från vanliga 50Hz-nätet, men sen visade det sig att högspänningsledningen med 16 2/3Hz funkade så bra så den behölls.
Åtminstone i teorin så kan järnvägen mata ut energi på 50Hz-elnätet men jag tror inte det sker i något normalt driftfall. Jag kan ha fel dock, typ ifall många tåg med återmatande broms bromsar nära en roterande omformare så kanske den faktiskt matar tillbaka till 50Hz-nätet.
Fun fact: Av nån anledning som jag sett förklaringar på flera gånger och glömt bort varje gång så kör Tyskland med 16,7Hz istället för 16 2/3Hz. Västtyskland införde dessa 16,7Hz före återföreningen och f.d. Östtyskland byggdes stegvis om. Detta gjorde att det på slutet fanns "öar" med 16 2/3Hz som inte kunde sammankopplas med andra delar, t.ex. var sydöstra delen av Berlin runt Rummelsburg en sån ö, och för att klara topplast så behövde "onödigt" många roterande omformare vara i drift, vilket ökade underhållskostnaderna per mängd energi överförd. Jag tror att allt är konverterat sen ett antal år dock.
Detta fick också resultatet att Tyskland/DB fick ett antal Östtyska roterande omformare med 50Hz trefas och 16 2/3Hz enfas över, och Trafikverket köpte några av dessa. Så när vi åker tåg i Sverige så är det hygglig chans att energin passerat en Östtysk roterande omformare.
Trafikverket, eller snarast Banverket och kanske tidigare SJ, hade ett tag en plan att helt ha halvledarbaserade omformare men det visade sig att det inte var lönsamt att byta ut alla roterande omformare, och jag antar att det till och med installerades fler när de Östtyska blev över.
I Nordamerika är det vanliga att antingen ha enfas med 120V fas och motfas mätt från nollan, med 240V mellan faserna, eller 208V fas-fas och 120V fas-nolla. Men det finns eller snarast fanns åtminstone två till varianter. En är "hot leg" där man har 240V mellan varje fas, och en av de deltakopplade lindningarna på matande trafo har mittutag som används som nolla för enfaslaster och också är jordad. Alla 120V enfaslaster lastar då mellan två faser, och för att jämna ut fördelningen så sätter man 240V-laster utan nolla på de andra två kombinationerna av faser.
En annan variant är att åter igen ha deltakopplad matande trafo, men istället ha mittuttag på två lindningar och ha ett hörn på deltat som nolla/jord. Mittutagen ger då 120v mot nollan på två faser, och man kan köra laster som kräver både 120V och 240V mellan två olika par av faser, medan det tredje paret endast kan mata 240V-laster som inte kräver nolla.
Ett problem med speciellt den sistnämnda varianten är att amerikanska elcentraler har färdiga fasskenor för två eller tre fasledare, medan denna sistnämnda variant vill i princip ha fyra fasskenor. Inte helt säker men misstänker att man löser det genom att ha flera centraler som matas på olika sätt, eller nåt liknande.
Och när jag ändå infodumpar om amerikansk el så passar jag på att nämna att deras fasskenor inte är kompatibla mellan olika tillverkare av elcentraler, så man är inlåst till en tillverkares automatsäkringar.
Dessutom har de en extremt korkad regel som säger att elen måste uppdateras till nuvarande regler om man byter elcentral, eller iaf den som inkommande matning går till. Det gör att den som har en känt tveksam elcentral (det finns minst två ökända, där automatsäkringarna inte garanterat löser ut korrekt) blir tvungen att välja på att behålla tveksam säkerhet eller åka på att göra fler saker än bara byta centralen, som t.ex. att ordna ett nytt jordspett eller liknande. Eller ta den rejält farliga risken att riva ur den gamla centralen, koppla loss och tejpa PEN med eltejp, dra ur den ur centralen, och sen lossa och tejpa en av faserna i taget och dra ur dem, och sen återmontera inkommande matning på samma sätt i nya centralen, för att kunna lagvidrigt men säkerhetsmässigt bättre byta till en ny central utan att också uppdatera andra grejer. Den regeln är så dum att klockorna stannar när man tänker på den. Bara tanken på att lossa och återmontera matning på 100-400A 240V fas-motfas med strömmen på är riktigt skrämmande. Inte för att beröringsfaran är så hög, de har ju endast 120V till jord så även om 60Hz är farligare än 50Hz så lär det ändå kittlas mindre. Men haveriet som lär uppstå om det blir kortslutning lär väl vara fruktansvärt. Dessutom så iaf i glesbygd så kan det vara en egen trafo från högspänning per abonnent om abonnenterna är långt från varandra (eller om befintlig trafo är fullbokad när ett nytt abonnemang installeras). Jag är inte helt säker på hur jordning fungerar men tror att abonnentens jordspett utgör jordning även för trafon, så skulle det uppstå isolationsfel i trafon så kanske högspänning kan nå ledarna medan nån gör ett sånt ful-central-byte. Eller så kanske jordspettet är anslutet till PEN före centralen? Minns inte hur det brukar vara där jag sett sånt (i videor / på bilder).
