Jag har fått en maskin där remmarna är upplösta till klumpar av gegga. Innan jag beställer nya remmar behöver jag veta hur de ska dras, har någon en tydlig skiss eller beskrivning?
Det skramlar om det gummiklädda mellanhjul som ligger mot svänghjulet, tydligen är det inte helt runt. Går det att avhjälpa med sandpapper? Jag har läst att man kan mjuka upp sådant gummi med glycerin, har någon lyckats med det?
Lennart
Philips EL3549 rullbandare
Re: Philips EL3549 rullbandare
Kan detta vara till någon hjälp: https://archive.org/details/manual_EL35 ... E/mode/2up
Re: Philips EL3549 rullbandare
Visar den här då vad du vill se?
https://elektrotanya.com/philips_el3549 ... ad.html#dl
https://elektrotanya.com/philips_el3549 ... ad.html#dl
Re: Philips EL3549 rullbandare
Tack, där finns den skiss på sidan 5 som jag sökte. Remmen mellan bandtallrikarna ska tydligen ligga som åtta, men jag ser inget som hindrar den från att gnidas mot sig själv. Frågorna om mellanhjulet mellan motoraxel och svänghjul återstår.
Re: Philips EL3549 rullbandare
Trevlig maskin.
Tips: EL3534 är ungefär samma maskin, fast elektroniken är i stereo.
Jag har inte kollat så noga på schemat till 3549, men för 3534 så kan det vara värt att göra lobotomi på första ingångsförstärkaren för line/radio-ingången, så att man blir av med lite germaniumbrus och får ingångsnivå som matchar "moderna" signalkällor.
Också: germaniumtransistorerna (eller transistorn för din som är mono) närmast tonhuvudet står för en del egenbrus. Har inte jämfört olika bandtyper men tror att man inte tjänar nämnvärd brusnivå på riktigt bra band jämfört med sextiotalets enklare band. Jag har lekt med tanken att modda en sånhär med modernare lågbrusigare trissor.
Förutom det klassiska mekaniska bullrandet från motorn, som väl kommer från mekanisk hastighetsreglering, som cirka alla maskiner från denna tid lider av, så kan den låta riktigt bra.
P.S. kolla för all del hur det är med gummit på mellanhjulet. Fritt ur minnet så är det endast mellanhjulet som används för upp-/inspelning och snabbspolning framåt, så remmarna behövs endast för backspolning och räkneverket, så du bör kunna provköra den som den är. (Captain Obvious hälsar att det går ju att vända bandet även när det är "mitt i", för att kunna köra uppspelning eller snabbspolning framåt för att "backa" det).
Också: Jag har även lekt med tanken att göra nån slags ersättningskretskort till äldre rullbandspelare som inte bara har modernare lågbrusigare transistorer osv, utan som även har Dolby HX PRO för inspelningen. Jag har aldrig provat HX PRO på rullbandspelare, men på kassettbandspelare så gör det riktigt stor nytta. Medelmåttiga men dugliga normal/typ-I-kassettband kan med HX PRO låta nästan i klass med metallband (typ IV) utan HX PRO, och de bättre banden vinner också på detta. För den som undrar, HX PRO justerar dynamisk bias och matchande frekvensgångskorrigering vid inspelning för att matcha signalstyrkan på diskanten på signalen som spelas in. Stark bias ger lågt brus men dålig utstyrbarhet i diskanten, medan svag bias ger högre brus men mer utstyrbarhet i diskanten. Eftersom bias-signalen ligger en hygglig bit ovanför högsta hörbara tonen (och ska väl också ligga över högsta frekvensen som tonhuvudena klarar att detektera vid uppspelning) så kan den signalen varieras i styrka lika snabbt som ljudinformationen man spelar in varierar, och därmed slipper man "brussvansar" som man annars får av lite halvsega brusreduceringskretsar (typ Dolby B och liknade). Dessutom blir inspelningarna kompatibla med alla uppspelare eftersom HX PRO endast jobbar vid inspelning.
(Jag har två (!!!) EL3534 och en sån EL3549 som du har. Den första EL3534 köpte jag på ETA-auktionen för ett antal år sen, och där köpte jag också en påse med blandade 7"-band som nån spelat in på, antagligen på 60-talet eller tidigt 70-tal av innehållet att döma. De andra två, en av varje, kunde jag inte motstå när en loppis i gnällbältet hade dem till salu för tror det var en hundring eller mindre per styck).
Tips: EL3534 är ungefär samma maskin, fast elektroniken är i stereo.
Jag har inte kollat så noga på schemat till 3549, men för 3534 så kan det vara värt att göra lobotomi på första ingångsförstärkaren för line/radio-ingången, så att man blir av med lite germaniumbrus och får ingångsnivå som matchar "moderna" signalkällor.
Också: germaniumtransistorerna (eller transistorn för din som är mono) närmast tonhuvudet står för en del egenbrus. Har inte jämfört olika bandtyper men tror att man inte tjänar nämnvärd brusnivå på riktigt bra band jämfört med sextiotalets enklare band. Jag har lekt med tanken att modda en sånhär med modernare lågbrusigare trissor.
Förutom det klassiska mekaniska bullrandet från motorn, som väl kommer från mekanisk hastighetsreglering, som cirka alla maskiner från denna tid lider av, så kan den låta riktigt bra.
P.S. kolla för all del hur det är med gummit på mellanhjulet. Fritt ur minnet så är det endast mellanhjulet som används för upp-/inspelning och snabbspolning framåt, så remmarna behövs endast för backspolning och räkneverket, så du bör kunna provköra den som den är. (Captain Obvious hälsar att det går ju att vända bandet även när det är "mitt i", för att kunna köra uppspelning eller snabbspolning framåt för att "backa" det).
Också: Jag har även lekt med tanken att göra nån slags ersättningskretskort till äldre rullbandspelare som inte bara har modernare lågbrusigare transistorer osv, utan som även har Dolby HX PRO för inspelningen. Jag har aldrig provat HX PRO på rullbandspelare, men på kassettbandspelare så gör det riktigt stor nytta. Medelmåttiga men dugliga normal/typ-I-kassettband kan med HX PRO låta nästan i klass med metallband (typ IV) utan HX PRO, och de bättre banden vinner också på detta. För den som undrar, HX PRO justerar dynamisk bias och matchande frekvensgångskorrigering vid inspelning för att matcha signalstyrkan på diskanten på signalen som spelas in. Stark bias ger lågt brus men dålig utstyrbarhet i diskanten, medan svag bias ger högre brus men mer utstyrbarhet i diskanten. Eftersom bias-signalen ligger en hygglig bit ovanför högsta hörbara tonen (och ska väl också ligga över högsta frekvensen som tonhuvudena klarar att detektera vid uppspelning) så kan den signalen varieras i styrka lika snabbt som ljudinformationen man spelar in varierar, och därmed slipper man "brussvansar" som man annars får av lite halvsega brusreduceringskretsar (typ Dolby B och liknade). Dessutom blir inspelningarna kompatibla med alla uppspelare eftersom HX PRO endast jobbar vid inspelning.
(Jag har två (!!!) EL3534 och en sån EL3549 som du har. Den första EL3534 köpte jag på ETA-auktionen för ett antal år sen, och där köpte jag också en påse med blandade 7"-band som nån spelat in på, antagligen på 60-talet eller tidigt 70-tal av innehållet att döma. De andra två, en av varje, kunde jag inte motstå när en loppis i gnällbältet hade dem till salu för tror det var en hundring eller mindre per styck).
Re: Philips EL3549 rullbandare
Jag blir nöjd när den fungerar utan skrammel, kommer antagligen att sälja den om spekulant dyker upp. Sandpapper mot mellanhjulets kant avhjälpte oväsen, nu kan jag köpa rem till återspolningen. Ljudet från den inbyggda högtalaren är bra.
Re: Philips EL3549 rullbandare
Rekommenderar att provlyssna genom nån form av "hifianläggning". Rullbandspelarna hade ju nästan alltid, på högsta hastigheten, förträffligt ljud på banddelen i förhållande till både de flesta andra signalkällor som folk hade på den tiden, men också deras inbyggda förstärkare och högtalare. Förutom egenbruset så står den sig nog väl mot t.ex. en skivspelare för ett par tusenlappar.
Tyvärr tror jag att värdet på en monomaskin från sextiotalet är rätt lågt. Den är nog roligare som experiementmaskin.
En lite förvånansvärd grej är att uttaget för stereotillsats endast är avsett för uppspelning. Tanken med det uttaget är att koppla in en separat förförstärkare som spänningsmatas från bandspelaren för att få line-nivå (och på annan pinne i samma utgångs-DIN får man bandspelarens egna förförstärkare) och antingen mata till stereoförstärkare, eller rent av bara mata denna extra kanal till t.ex. grammofoningången på en radio, för att kunna spela upp stereoband.
Transistorer måste ha varit väldigt dyra på denna tid eftersom detta var en tillsats. Lite konstigt att de inte gjorde någon variant där denna funktion (inklusive inspelning) var inbyggd. Jämför t.ex. Grundig CR-480 och 485, två nästan identiska apparater som både är portabla monokassettbandspelare och också enkla stereokassettdäck. D.v.s. med linjenivå in/ut så är ljudet i stereo, men inbyggd förstärkare/högtalare och mikrofon är i mono. (Såhär i efterhand kan man kanske tycka att det hade säkert varit ett försäljningsargument ifall de haft hörlursuttag i stereo). Men dessa såldes på slutet av 70-talet eller liknande, då halvledare hade blivit mycket mycket billigare.
Jag tror att jag aldrig sett några av dessa stereotillsatser. De kan förstås ha kommit bort under åren, men jag tror att väldigt få såldes. Jag är för ung för att ha upplevt detta, och jag har inte heller upplevt att komplettera FM-radio med stereodekoder (men har sett ett gäng sådana ligga i en låda, aldrig använda, från denna uppgraderingsepok). Däremot minns jag när NICAM-stereo kom till TV. Fritt ur minnet så skulle jag nog säga att det var väl kanske 0,1% av befolkningen i den håla jag var inblandad i som valde denna uppgradering, förutsatt att det var lika många som gjorde detta i varje butik på orten och att vi ignorerar kunder som gick till butiker i andra orter.
Tyvärr tror jag att värdet på en monomaskin från sextiotalet är rätt lågt. Den är nog roligare som experiementmaskin.
En lite förvånansvärd grej är att uttaget för stereotillsats endast är avsett för uppspelning. Tanken med det uttaget är att koppla in en separat förförstärkare som spänningsmatas från bandspelaren för att få line-nivå (och på annan pinne i samma utgångs-DIN får man bandspelarens egna förförstärkare) och antingen mata till stereoförstärkare, eller rent av bara mata denna extra kanal till t.ex. grammofoningången på en radio, för att kunna spela upp stereoband.
Transistorer måste ha varit väldigt dyra på denna tid eftersom detta var en tillsats. Lite konstigt att de inte gjorde någon variant där denna funktion (inklusive inspelning) var inbyggd. Jämför t.ex. Grundig CR-480 och 485, två nästan identiska apparater som både är portabla monokassettbandspelare och också enkla stereokassettdäck. D.v.s. med linjenivå in/ut så är ljudet i stereo, men inbyggd förstärkare/högtalare och mikrofon är i mono. (Såhär i efterhand kan man kanske tycka att det hade säkert varit ett försäljningsargument ifall de haft hörlursuttag i stereo). Men dessa såldes på slutet av 70-talet eller liknande, då halvledare hade blivit mycket mycket billigare.
Jag tror att jag aldrig sett några av dessa stereotillsatser. De kan förstås ha kommit bort under åren, men jag tror att väldigt få såldes. Jag är för ung för att ha upplevt detta, och jag har inte heller upplevt att komplettera FM-radio med stereodekoder (men har sett ett gäng sådana ligga i en låda, aldrig använda, från denna uppgraderingsepok). Däremot minns jag när NICAM-stereo kom till TV. Fritt ur minnet så skulle jag nog säga att det var väl kanske 0,1% av befolkningen i den håla jag var inblandad i som valde denna uppgradering, förutsatt att det var lika många som gjorde detta i varje butik på orten och att vi ignorerar kunder som gick till butiker i andra orter.
Re: Philips EL3549 rullbandare
I min ungdom köpte jag en Dux 1965_dux_sa9030 bandspelare som hade en tillsats för stereo. På den tiden kunde man köpa färdiginspelade band. Hade ca 150 färdiginspelade band och många från Europafilm men Svenska artister. Ljudet överträffade ljudet från vanliga vinyler.
