Anders lagar en gammal dator (-relaterad pryl)

[BJ]

Hoppas att du får igång den.

[Gimbal]

Appropå någonting helt annat, hur får man till den där lite småskrovliga ytan på alla brunmålade ytor på ABC800-någonting?
Någon sorts flakes som ska sprutas på först, eller?

[bqt]

Apropå ABC vs. (t.ex) C64...
För de flesta runt mig i alla fall så var det ganska klart att om man ville spela spel så var en C64 helt klart bättre. Den var ju onekligen några år nyare med. Om man däremot var mest inne på att programmera och/eller styra saker så var livet klart enklare med en ABC80 (eller 800).
Jag tror aldrig jag träffade någon som verkligen hackade ihop några coola program till sin C64. Dom flesta lekte lite i BASICen, men som sagt, i den kom man inte långt. Sedan lärde dom sig hur man laddade program, och kopierade från varandra, och sedan var det bara det som hände.

C64 variant av att editera kod betraktade jag mest som synnerligen jobbig. Och visst var det fint med färg, och allt stöd i hårdvara för att manipulera bild och ljud. Men ack vilken usel upplösning och miljö om man faktiskt ville programmera. Om man jämför det med ABC80, så var det milsvid skillnad.

Så jag skulle nog säga att det mycket handlade om vad man ville göra med maskinen. Jag gick till kompisar för att spela spel på deras C64, men kände aldrig någon lockelse att äga en själv. Med tiden ledsnade jag ganska mycket på de flesta spel över huvudtaget, och kände även att hemdatorer (även ABC) var väldigt tråkiga. Jag ville leka med stora datorer, som många användare satt och körde på samtidigt. Riktiga operativsystem, nätverk, och programmering och interaktion på sådana system. Det mest intressanta i spelväg var fleranvändarspel, såsom MUD på PDP-10, eller MTREK på PDP-11. Och egentligen ville jag skriva spelen, inte spela dom...

[Mizzarrogh]

Det är ju att designa spelvärldarna som är roligt!
På 90 talet var det nästan ingen där jag bodde som var intresserad av radprogrammering, allt skulle vara den "nya tidens script" (mest därför att det var det enda lärarna kunde...), vilket är synd då ungarna inte längre lär sig integration med hårdvaran som tidigare, dessutom sporras inte intresset på samma vis som tidigare för djupinlärning och förståelse för grunderna hur man bygger någonting från grunden på micro management nivå, när jag började så fick man först lära sig principerna för binärkod innan man gick vidare till färdiga kommandon, ville man tex programmera en IC så var det verkligen inte bara att skapa en jädra mapp och dra den dit, nej, först måste man börja med binärkods analys, sedan på egen hand komma fram till vilka kommandon som var mest effektiva (miniräknare är klart underskattat idag... ), osv, detta avspeglas ju även i mycket annat, inte bara i ettor och nollor.

Påminner mig om när jag var lärling på smedjan för ohyggligt länge sedan stod där en massa maskiner, men mästaren pekade på ett ställ med bara en hammare "om du inte lär dig grunderna så kommer man inte att skaffa sig en riktig känsla för hur materialet beter sig, maskinerna kan ni lära sen när ni kan detta ordentligt, nu kan du börja med din yxa."

Egentligen samma tanke, men före datorernas tid.

[ASEA]

Ett litet tankeexperiment;
Med tanke på att säkert flertalet C64:or användes i huvudsak som spelkonsoler.
Tänk om man buntat ihop ett C64 moderkort med nätdel och datassette-mekanismen i samma låda och sålt den som en billig spelkonsol.
Och tangentbordet som extra tillbehör för dom som verkligen ville använda den som dator.
Dels kunde man fått en kompakt enhet utan en massa sladdar och dels kunde man sänkt priset ytterligare och troligtvis fått ännu större spridning.

På 90-talet så kom det ju nåt liknade från commodore i form av C64GS, men då bara för cartridge.

På en dator inriktad till barn och ungdomar så var en styrka vid denna tidpunkt just det billiga datamediet = kassettbandet. Även om man kanske inte tycker så idag.
Detta funkade faktiskt bättre på C64:an jämfört med de flesta andra datorer. Med turboladdare så gick det hyffsat undan också.
Största problemet var alla dåligt piratkopierade band och att folk skruvade i onödan på azmiutskruven.
Jag har både band och spelare(med nya remmar) till C64 som funkar utmärkt än idag.

Diskettstationer var en verklig lyx och rejält dyra 1983, i del fall dyrare än datorerna själva.
Och hade man inte ovanligt välbeställda föräldrar eller ett bra sommarjobb så fick man nöja sej med kassettbandspelare.

Edit;
Kassettband funkar bra på ABC80 också.
Det jobbiga är bandspelarna själva när de börjar fungera dåligt, betydligt mer komplicerade än en "datasette" att renovera.
Man måste i princip plocka ner dem i molekyler för att rengöra från gammalt torkat och/eller segt fett, förutom byte av remmar och ev dåliga kondningar.
Detta gäller de gamla bruna kassettbandspelarna, på de nyare blå med touchknappar vet jag inte. Antar att de är lite enklare och modernare uppbyggda invändigt.

[Mizzarrogh]

Smartast hade väl på den tiden i så fall kanske varit att använda tex en Cyrix baserad plattform i stället för Commodore (även om Cyrix blev ganska kortvariga på grund av det ständiga blåsväder de skapade när man kopierade hejdlöst av andra... Inte svårt att förstå att Intel var sura på dem... ha ha )

Har för mig att någon tillverkare, men jag minns ej om det var Commodore eller någon annan, gjorde någonting liknande detdär för den Amerikanska marknaden men den såldes aldrig i Sverige.

Atari gjorde väl också en massa sådana experiment långt in på början av 90 talet.

[anders_bzn]

Snyggt jobbat!
802 har ju en bra valbar funktion mot inbränning, en timer som stänger av skärmen efter en viss tid av inaktivitet.
Kanske inte lämpligt i alla sammanhang, men sparar verkligen skärmarna.
Vet inte hur det är på de andra skärmarna i 8xx serien?
Är det några speciella kondensatorer i videodelen som brukar bli trötta, eller behöver alla kollas?

Kolla alla, men byt de som det står Roe på direkt.

Jag håller på med en Commodore 1541 till de på min bild, men det verkar vara kretsfel på den så den står just nu (tillfälligt) bara som dekoration (fast igång skall den är ju är tanken! Jag har i allafall rengjort och servat allt annat på den så länge. ).

Så länge läshuvudet är helt så är det inga problem. Jag lagde en för ett tag sedan, finns nog i denna tråden.

Appropå någonting helt annat, hur får man till den där lite småskrovliga ytan på alla brunmålade ytor på ABC800-någonting?
Någon sorts flakes som ska sprutas på först, eller?

Ingen aning men något åt det hållet ärt det. De första ABC80 (som det står mertic på) har en lite annan färg, de är också helt släta.

Apropå ABC vs. (t.ex) C64...
För de flesta runt mig i alla fall så var det ganska klart att om man ville spela spel så var en C64 helt klart bättre. Den var ju onekligen några år nyare med. Om man däremot var mest inne på att programmera och/eller styra saker så var livet klart enklare med en ABC80 (eller 800).
Jag tror aldrig jag träffade någon som verkligen hackade ihop några coola program till sin C64. Dom flesta lekte lite i BASICen, men som sagt, i den kom man inte långt. Sedan lärde dom sig hur man laddade program, och kopierade från varandra, och sedan var det bara det som hände.

C64 variant av att editera kod betraktade jag mest som synnerligen jobbig. Och visst var det fint med färg, och allt stöd i hårdvara för att manipulera bild och ljud. Men ack vilken usel upplösning och miljö om man faktiskt ville programmera. Om man jämför det med ABC80, så var det milsvid skillnad.

Så jag skulle nog säga att det mycket handlade om vad man ville göra med maskinen. Jag gick till kompisar för att spela spel på deras C64, men kände aldrig någon lockelse att äga en själv. Med tiden ledsnade jag ganska mycket på de flesta spel över huvudtaget, och kände även att hemdatorer (även ABC) var väldigt tråkiga. Jag ville leka med stora datorer, som många användare satt och körde på samtidigt. Riktiga operativsystem, nätverk, och programmering och interaktion på sådana system. Det mest intressanta i spelväg var fleranvändarspel, såsom MUD på PDP-10, eller MTREK på PDP-11. Och egentligen ville jag skriva spelen, inte spela dom...

Precis så är det. Intresset styr vilken dator som var bäst, lite så är det ju fortfarande men det är inte lika brokigt längre, dessutom kan de flesta datorer idag samma protokoll och har samma inteface vilket gör att man kan flytta data mellan dem på ett sätt som inte alltid var själklart.

[BJ]

Jag köpte nog alla Datormagazin och Svenska hemdatornytt ett tag,
och läste många artiklar om både Basic och assembler-programmering
och provade allt möjligt. Jag hade även någon assembler-miljö och
The final cartridge 3. Det underlättade ju lite.
Jag gjorde inte så jättemycket i assembler mer än att prova lite raster-avbrott
och lite sådant, men jag tyckte att det var intressant och kul.

Om man bara satt med bruksanvisningen utan att köpa datortidningar
så kan jag tänka mig att det var svårt att t.ex. programmera assembler.

Dator med inbyggd bandspelare har jag också funderat på,
men med en hel dator plus bandspelaren också.

[Mizzarrogh]

Riktigt gamla Commodore PET har jag för mig hade det på panelen faktiskt.

[MiaM]

"Made by Luxor Datorer as we säj in Swenglish" (ang märkningen på diskdriven som hänger på 802:an

ASEA: Har hört/läst nånstans att amber lär vara mer känsliga för inbränning.
Kör ABC med amber fosfor eller har de amber färg utanpå vit fosfor som t.ex. Datasaab 3500/3700 hade?
Atari 8-bitars hade för övrigt också skärmsläckare men i form av att de växlade till mörkare färger och roterade genom olika färger.

BJ: Som redan nämnts så var det ju en annan generation. ABC 80 är en av alla de datorer över Västvärlden som kom nåt år efter de "första tre" PET, TRS-80 och Apple II, alltså de första tre som såldes i stora mängder och var kompletta burkar med tangentbord, videointerface, inte byggsats och ingen programmering med switchar och lysdioder osv som tidigare datorer hade. Vet inte varför men SOL 20 kom året innan och uppfyller också allt detta, men den kanske inte räknas för att den sålde i lägre antal?

När de rena hemdatorerna hade börjat komma så började "företagsdatorer" ofta ha 80-teckensskärm osv. Dock måste väl t.ex. C64 ha skapat en del huvudvärk för de som sålde "proffsdatorer". Handic/Datatronic verkar t.ex. ha sorterat den bärbara SX64 (som de kallade VIP 64) bland PET-maskinerna, halvt, ungefär.

Håller med om att skärmeditorn var avsevärt bättre än många konkurrenter. ABC 80 var hemsk, ett syntaxfel och man var tvungen att skriva om hela raden, trots att man såg det felskrivna på skärmen.

ASEA: En anledning till att C64 inte har kommandon för grafik/ljud i BASIC är gissningsvis att Commodore inte vågade peta på BASIC:en som de lär ha varit ensamma om att köpa rättigheterna till för en engångsavgift. Jack Tramiel lär ha sagt åt Bill Gates: "Jag har redan en fru" när Bill Gates ville ha betalt per såld dator

En annan orsak är väl hela historiken där VIC 20 var första datorn med färg och ljud och då var målet att göra en så billig dator som möjligt som ändå tekniskt sett var en komplett dator, men som även kunde konkurrera med TV-spelen. De satsade t.ex. på att ta fram egna kloner av de kända spelen (och de budgeterade för att betala ersättning för att ha sålt dels joysticks och paddles vars utseende var identiska med Ataris förutom att de var VIC20-beige istället för svarta, och också för att ha sålt klon av pac man trots att nån annan hade licens i Nordamerika. När de på nåt sätt gjort upp utanför domstol med Atari så slutade de sälja dessa joysticks (och paddles) men jag tror att de fortsatte användas i reklammaterialet, vilket väl var huvudsakliga målet, d.v.s. att få det att se så likt Atari som möjligt.

En tredje faktor är att det som blev C64 verkar ha varit halvt lite av ett skunkworks, fast nästan, eller så var hela projekten allmänt röriga ett tag. Det fanns flera projekt på gång samtidigt. Grafikkretsen VIC-II i C64 fanns i två varianter, en avsedd för statiska RAM och en för dynamiska RAM. Den med statiska RAM hamnade i produkten Max / UltiMAX, ett TV-spel med membrantangentbord. I nån intervju eller pressgrej i nån tysk tidning beskrevs denna som "VIC 10" (eller VC10 eftersom det var Tyskland), och samma tidning verkar prata om nån dator med 16k och nån med 64k minne, tror de hette VC30 och VC40, där båda verkar ha varit som en C64 och tanken var kanske att använda 16k respektive 64k dynamiskt ram. Men samtidigt så var CBM-II-serien på gång, där det dels ingick "business"-datorerna med 80-teckenskärm utan nån grafik, och dels "professional"-datorerna med VIC-II för grafiken. De sålde ett litet antal av B-serien (kallades PET 700 i Sverige), medan P-serien bestod enbart av en prototypserie av ett antal som alla hade 128k. Det verkar som att det ett tag var tänkt att det skulle finnas en 64k-variant av dessa och den hette Commodore 64 ett tag. Sen lär väl nån ha insett att det var bara rörigt och dumt att ha alla dessa varianter och till slut blev C64 vad den blev.

Jag tror det var en rätt bra marknadsanalys att det inte behövdes bättre BASIC. Men det lär väl också varit så att man inte ville peta på det man redan hade. ROM i C64 är väldigt lika VIC 20, enda skillnaden är initialiseringen av I/O med något annan hårdvara samt att skärmeditorn givetvis är för 40*25 istället för 22*23 tecken.

Max/UltiMAX har satt ett par tydliga spår i skillnader mellan VIC 20 och C64 som kanske annars inte är så uppenbara. Eftersom Max verkligen var prispressad så har den bara en CIA-krets, och den används helt för tangentbord+joysticks. Därför ansluts bandspelaren till I/O-pinnarna direkt på 6510. Detta är också orsaken till att restore-knappen inte är maskbar på C64 medan på VIC 20 går den via en VIA-krets där man kan maska så att den inte genererar NMI. Eftersom joystickportarna på Max och C64 delar I/O-portar med tangentbordsmatrisen så var det också nån som tänkte till och växlade två ledningar till tangentbordet jämfört med VIC 20. Resultatet är att de fyra riktningarna och knappen sitter logiskt på bit 0-4 på varsin port men samtidigt kan man även ansluta numeriskt tangentbord till joystickportarna och de möjliga 5*5 positionerna i matrisen innehåller bl.a. alla siffror och några fler tangenter man vill ha på ett numeriskt bord. Mig veterligen var det ingen tillbehörstillverkare som greppade detta då det begav sig vilket jag tycker är märkligt.

I en skola kan man i princip ha t.ex. Simons Basic, Comal eller liknande, men ett problem är väl stöldrisken med cartridges.

Bqt: Rekommenderar att du läser boken Generation 64 (och kanske även Generation 500). De täcker visserligen hela "demoscenen" inkl allt icke-programmerande, men de ägnar rätt mycket utrymme åt just de som programmerade dessa burkar som hobby.

Att man såg väldigt många med C64 enbart spela spel berodde väl på att C64 sålde även till de som inte var "datanördar". Hade du kollat hos C64-ägare cirka 1983 så hade nog cirka alla sysslat med programmering eller nåt liknande, men några år senare så var det såklart många som spelade spel. Om man räknade på piratkopierade spel till C64 v.s. cartridges till TV-spel så var C64 ganska snart mer prisvärd.

Angående datorer med riktiga operativsystem så var Amiga verkligen det bästa av båda världarna. Man kunde dels spela spel, man kunde dels programmera i assembler (68k är ju en njutning jämfört med många andra arkitekturer) och skapa coola grafiska effekter osv. Men man kunde också både allmänt använda och också programmera via datorns operativsystem som hade fullständig multitasking och enda begränsningen var hur mycket hårdvara man hade. D.v.s. inget trams med tabeller med fast storlek för det ena eller det andra (tänker t.ex. på de pinsamma FILES= och FCBS= i MS-DOS och Windows som kunde få slut på minne i ett 64k-segment där massor av gemensamma saker låg, trots att man hade massor med fritt minne i allmänhet).

Vet inte när MUD-varianter dök upp för Amiga men operativsystemet klarar definitivt det. Då det begav sig var nätverk ovanligt++ och burkarna hade enbart en enda serieport så fleranvändargrejer var väl dock ingen stor grej, men ändå. Det fanns dock SLIP för att köra IP över serieport rätt tidigt, så det gick att bygga större nät. Det fanns även mjukvaror för att köra nätverk över parallellportkabel. Faktiskt så på 90-talet dök det också upp mjukvara för att köra nätverk via floppyinterfacet Ett par bufferkretsar kopplade så att när båda datorerna valt rätt drive så korsbefruktades write från den ena med read från den andra och vice versa.

ASEA: C64GS var ju alldeles för sent. Ett av spelen som bundlades i fler-spel-cart för dessa kräver dessutom tangentbord. Ooops...
UltiMax/Max var som sagt tänkt att vara ett TV-spel och var tänkt att komma ut ca 1982 eller liknande. Det var dock problem med membrantangentbordet, tror att Commodore fick skadestånd från tangentbordtillverkaren.
Ataris första försök att göra TV-spel av hemdator floppade också, fast det var deras egen idioti. Atari 5200 var ett TV-spel som använde samma hårdvara som åttabitarsdatorerna, men var inte kompatibel. Typ annan mappning av I/O osv och dessutom en annan typ av joysticks. Otroligt dumt. Långt senare så gjorde de XEGS som faktiskt var användbart som TV-spel men då under andra halvan av 80-talet var ju Atari 8-bitars rejält trött som TV-spel. Tror att de som köpte dessa egentligen mest ville ha en Atari 8-bitars dator med trådlöst tangentbord. För övrigt så gick väl alla Ataris spel på cart att köra utan tangentbord och spel på cart var mycket vanligare hos Atari än på C64, så det var inget problem med utbud av (föråldrade?) spel för XEGS. Det var väl denna som Commodore sneglade på, antar jag.

Gissar att de massproducerade så många C64 att tangentbordet inte utgjorde så stor kostnad att de verkligen kunde spara så mycket på att skippa det.

Jämför att vi idag betalar väl nån hundring för ett tangentbord och på slutet av 90-talet kostade ett PC-tangentbord (med eget skal, kabel och egen mikrokontroller) ca 300:- Om vi räknar bort kostnaden för skal och mikrokontroller och att C64 har 66 tangenter istället för 102/105 på en PC så gissar jag att tangentbordet på en C64 bara stod för nån hundring av totalpriset till kund.

Intressant är att kassettband var vanligt i Europa men inte i USA. Jag är helt övertygad om att det berodde på mer jämlikt samhälle i många dela av Europa, där de som ville ha dator hade råd men samtidigt var det få som också hade råd med diskdrive.

Angående de två bandspelarna till ABC så undrar jag om bytet till den frontmatade med touchknappar kom i samband med att Luxor slutade tillverka/sälja stereoanläggningar med den toppmatade mekaniken. Undrar om de blev osams med ungrarna som tillverkade mekaniken, eller om toppmatade stereoanläggningar blev gravt omoderna?

Mizzarrogh Cyrix = PC hade väl blivit alldeles för dyrt för ett TV-spel?

[bqt]

MiaM: Hade en Amiga (inte jag som betalade den). Den var kul att spela spel på. Det fanns en hel del riktigt imponerande saker. Men OSet var inget jag njöt av. Visst, multitasking, men utan minnesskydd. GURU till höger och vänster. Jämfört med de system jag pysslade med kändes det fortfarande som stenåldern.
(Uppenbarligen blev jag aldrig någon större fan. Spelade lite, kikade runt lite, och fortsatte leka med stora datorer...)

Javisst, det fanns folk som faktiskt skrev spel och demos. Både för C64 och Amiga. Men det var få. Trots att jag känt en del ganska fanatiska människor i dom kretsarna så har jag inte träffat någon som verkligen gjort något minnesvärt. Men kanske finns det några här?
Alla jag känner (kände) spelade i slutändan spel som gjorts av andra. Oftast pirat-kopierat.

[BJ]

Det kanske du redan har skrivit någonstans, men vad använde du för system då
som du tyckte var bra?

Intressant med all information.
När vi ändå pratar om utveckling och joystickar och så:
Commodore 64 har raka portar för joystickar och möss -
varför har då 1351-musen lutande kanter på dsub-kontakten?
Samma form alltså som dom flesta kontakterna som går att köpa nu för tiden.
Man kan trycka in den en bit, men sen tar det stopp.
Hur tänkte dom?

Ja, det stämmer att vissa Pet har bandspelare inbyggd bredvid tangentbordet.
Jag lekte lite med en sådan ett tag.

[MiaM]

bqt: Egentligen är det väl väldigt få som gjort något minnesvärt nästan oavsett inom vilket område man tittar? Jag skrev diverse mjukvaror men det var mer eller mindre dels mest för skrivandets skull och dels för eget bruk. På åttabitarstiden hade jag som bäst nån trött maskinkodsmonitor för att göra nåt bättre än basicsnuttar.

På Amiga så blev det massor av assemblergrejer för grafiska effekter osv. Dock eftersom jag mest var intresserad av att se hur man gör snarare än att göra en polerad färdig produkt så blev inget släppt. Senare skrev jag saker i C, och där blev det mer saker för eget bruk såsom t.ex. nån grej för att läsa vissa onlineforum offline, typ skrapa alla nya postningar och massera datan för att läsa i läsare lämpad för att läsa inkommande dataklump. Gjorde aldrig nån funktion för att köra åt andra hållet för det hade ju kunnat leda till pinsamma buggar, speciellt som jag inte hade nån testinstallation av nåt sånt onlineforum. Jag gjorde också nåt hack där jag tittade på en imagekopia av ett trackloadat "megademo" för Amiga och reverse-engineerade loaderdelen och klurade ut var på disken de olika demodelarna låg, splittade upp dem som separata filer och skrev en loader i C som kunde ladda dessa i turordning och köra dem. På så vis gick det att köra nåt som bara skulle funkat på en nästan oexpanderad A500 även på en A4000 med 060-kort och allt från hårddisk. Klurade ut fultricket att deklarera dessa demodelar som externa funktioner som tog parametrar i alla register, vilket fick kompilatorn att spara alla register på stacken så att det gick att återvända efter respektive del körts utan att behöva skriva klister i assembler.

Jag petade på en VNC-server för Linux som enbart var för att skicka inmatning men inte se bilden (som användes med passande klient på annan burk) så att den kunde trycka in tangenttryckningar direkt i kärnan istället för i X-servern, så att man kunde fjärrstyra textläget också. Orkade aldrig göra så att den gick att starta utan att X var igång och därmed inte heller så att den överlevde omstart av X, men det var inte heller riktigt målet. Körde VGA i nätverkskabel med lite impedansanpassning och visade bilden fysiskt direkt från maskin som stod i garderob och använde detta för att fjärrstyra inmatning.

På listan över möjliga framtida projekt finns dels att peta på koden till Streamripper så att ifall den sparar ner fil med samma filnamn som existerande fil så ändrar den filnamn på den nya filen istället för som nu korkat nog gamla filnamnet. Otroligt dumt om man rippar radiosändningar och man vill ha kvar jinglar mellan programmen (för att avgränsningen mellan program och jingel aldrig är exakt timeat med när strömmen anser att namnet bytts) så petar den på befintliga grejer så att man måste ta bort och lägga till i musikspelare igen. Hittills har jag tittat på källkoden och konstaterat att det räcker inte att bara peta på några småsaker utan behöver nån form av lite mer markant omskrivning/tillägg/ändring.

Har också ett möjligt projekt i form av en mjukvara som gräver upp metadata av alla filer i katalogträ från en viss utgångspunkt och specifikt samlar data om var på disken alla sektorer ligger, sen sorterar listan över sektorer och till sist säger åt OS:et att läsa in dessa sektorer i den ordning de ligger på disk. Tanken med detta är att förladda filer från mekanisk disk till cache på effektivare sätt. Specifikt så om man har zillioner med moddar till spelet Workers & Resourses: Soviet Republic så tar det evigheter att starta första gången efter att datorn har bootat, men om man av nån anledning startar om spelet och filerna ligger i cache så går det markant snabbare. (Jag har inte provat att bara kopiera filerna till null med nåt script, det kanske hjälper, men känns inte lika elegant). Hittils har jag dels tittat på VScode och konstaterat att jag inte gillar den men lär stå ut men kommer nog aldrig använda byggkommandot innifrån den, och jag har tittat på en del API:er och exempel och fick inget att funka vettigt och sen kom jag på att vissa av dessa API:er måste köras som admin och jag har kört modern Windows för lite för att jag skulle ha tänkt på det direkt.

Vad för minnesvärda saker har du gjort?

BJ: Lutande kontakt?

[BJ]

Jag har ingen här som jag kan titta på, men metallskalet brukar vara pressat,
så att om man mäter bredden på den delen som man sätter in i datorn
så är den smalare där än vad den är längst bak, närmast den breda delen
där skruvar kan sitta.
Vanliga joystickar brukar ha gjutna kontakter av plast annars, som är
lika breda hela vägen, och passar alltså bättre i datorns uttag
och går att trycka in helt.

[bqt]

Hmm. Oj. Det var inte meningen att dra detta så offtopic. Men nåja, försök till lite kort svar i alla fall...

System jag pysslade/pysslar med: På gymnasiet började det med att vi delade på en PDP-11/70 mellan de fyra tekniska gymnasierna i Stockholm. Där kördes RSTS/E, och det var alltid gott om folk inloggade. Mitt första lite större och seriösa projekt var ett program som gjorde att man kunde konversera med varandra. Lite som IRC, fast snoffsigare. Var relativt populärt bland dom som använde det systemet. Sedan började jag hänga på KTH sena nätter när jag gick i gymnasiet med, och började använda PDP-10 med Tops-10 och TOPS-20. Där var det som jag stötte på MUD. Men även lärde mig hur man kom åt datorer på MIT, och fick gästkonto på ITS-maskiner där. Hmm, kan ha varit typ 1984 eller så. Eventuellt fungerar fortfarande den första mail-addressen som jag hade från den tiden (yikes, 40 år nästa år). Fick några visitkort tryckta typ 1985 eller så, och de flesta människor hade aldrig sett en kanelbulle (@), så det var intressant att få tryckeri att hitta det tecknet. Sedan blev jag inblandad i lite datorföreningar som hade lite gamla PDP-11or. Så då blev det RSX-11M som jag började kika på. Vilket var kul eftersom det kom med källkod. Sedan jobbade jag ett tag på DEC, och pysslade med VMS också, och efter det Uppsala Universitet, PDP-10 och TOPS-20 igen, samt Unix. Ett tag en massa hackade på PDP-8 också.
Var jag jag mer gjort med mjukvara? Hmm. Inblandad i NetBSD-utveckling. Fixat buggar, och bättrat på stöd för olika VAX-modeller där. Utvecklat en Emacs-klon i C som kan köra på maskiner med inte så mycket minne, men editera stora filer, och som fungerar på en massa olika OS. Fixat diverse buggar och bättrat på en massa funktionalitet i RSX (man kan väl säga att jag är den siste officiella utvecklaren av det OSet...).
Jag har skrivit ihop en hel TCP/IP stack för RSX, tillsammans med ftp-klient och server, telnet-klient och server, irc klient, web-server, ntp, dhcp, finger, en massa standard-tjänster för tcp, och fixat så DECnet kan köra över IP under RSX. (Finns en jäkla massa mer att säga om den historien.)
Ja, det leder ju också till mitt lilla hobby-DECnet (HECnet) som har noder lite över hela världen.
Skrivit ihop en CONQUEST-klon med - ett annat fleranvändarspel som jag såg på VMS, och har hackat ihop en klon i C för RSX.
Skrivit ihop ett curses-kompatibelt bibliotek för RSX, vilket gör det lättare att portera en del Unix-programvara till RSX.
Justja, man kan väl säga att jag är en av personerna som bidrar till 2.11BSD-utvecklingen nuförtiden. Skulle tro att jag varit den som gjort det mesta dom senaste 20 åren eller så. Finns en massa saker att peka på där. Bara att kolla igenom patcharna för att se saker jag pysslat med.
Hmm. Z-maskins-emulator för PDP-11, som i princip kan köra alla spel från V1 till V8. Har testat i princip alla spel från Infocom. Det enda med problem (som jag vet) är Zork Zero, som egentligen vill ha grafik, och som dessutom verkar väldigt trassligt skrivet, och har problem i andra emulatorer med.
Hmm... Skrivit, eller bugfixat en hel massa program för RSX. Listan är lite väl lång (och ibland udda). APL, XLISP och Forth är väl värda att nämna i alla fall.

Nä, nu börjar det här bli för mycket. Men du hade en imponerande lista, MiaM.