GeekJoan skrev: ↑15 oktober 2022, 18:30:10
Får man fråga en sak.
Varför så många master?
Ni håller ju på med amatörradio, då är det väl ett par frekvenser man ha tillgång till att snacka på.
I mitt huvud så känns det som en mast med några olika antenner så täcker man väl sitt "behov"?
Vi har egentligen 10st frekvensband som vi nyttjar här (12 om man räknar in 2m och 70 cm). För att få så bra prestanda som möjligt på antennerna så har vi oftast en antenn som bara används på ett frekvensområde (kallas monobandsantenn/monobandare). När vi tävlar där vi har mest fokus på att ha bra antenner så är det 6st frekvensband (1.8, 3.5, 7, 14, 21 och 28 MHz). Och för att få så stark och bra signal som möjligt stackar man dom, dvs sätter flera av samma typ av antenn ovanför varandra med 0.5-1.2 våglängder avstånd mellan.
Detta är en bild på simulering av två av de antennsystemen vi har för 28 MHz (10m). Du kan se vi har en antenn som är en 6el yagi som sitter 46m upp och sedan har vi 3st 7el (finns ej 7el i programmet) som sitter 38/25/12m upp. På horisontella axeln kan man se strålningsvinkel och på vertikala axeln ser man förstärkning (gain). Staplarna är simulerad statistik i % vilken strålningsvinkel de flesta signaler kommer in från USA vilket varierar beroende på olika saker som sker i jonosfären. Så det man vill är att samla så mycket som möjligt av staplarna inom strålningsdiagrammet. Man kan se väldigt tydligt på 6el @46m (den röda) att vi har väldigt mycket "nulls" vilket är dippar i strålningsdiagrammet. Eftersom signalerna varierar väldigt ofta vilken vinkel de kommer in beroende på variationer i jonosfären mm. så får man väldigt mycket fading där signalen går upp och ner (QSB).
Tittar man på den gröna linjen där antennen bara sitter 12m upp, ser man att den har inte några nulls, däremot har den ganska dålig förstärkning vid låga strålningsvinklar och är därmed en ganska dålig antenn jämförelsevis på långväga kontakter. Så man behöver alltså höjd på antennen för att få en låg strålningsvinkel, men det skapar att du får nulls i strålningsdiagrammet men genom att stackar antenner efter masten trycker man ner strålningsdiagrammet och med rätt konfiguration får du en sådan fin loob som den blå. Du har fortfarande nulls men de sker där du har statistiskt lite signaler.
Plus på mina stora antennsystem har jag möjlighet att dra två antenner ur fas 180 grader i vilken kombination som helst, vilket ändrar strålningsdiagrammet. På 6/6/6el systemet för 20m t.ex. så kan jag välja 7 grader, 13 grader, 17 grader eller 25 grader. Dock är det väldigt sällan något annat än 7 grader som är bäst.
Här ser vi 7/7/7el stacken vs 6el @46m, här kan man tydligt see skillnad i strålningsdiagram.
Följden av att stacka antenner är att det blir trångt i masterna och då kan det ibland behövas fler. En annan anledning till många master är att när vi tävlar så vill vi ha möjlighet att rikta masterna åt olika riktningar. Antennswitcharna gör det möjligt för oss att kunna rikta åt 3st håll samtidigt. Plus när vi är flera operatörer i tävlingar så har vi oftast en huvudstation (run) som hela tiden ligger och ropar allmänt anrop. Sedan har vi ytterligare en station som ligger på samma frekvensband (sk inband) som söker runt efter stationer och dessa kontaktas när huvudstationen pausar sina sändningar. Sedan har vi ytterligare 2st stationer som kan leta efter nya multiplar (kan vara t.ex. länder beroende på tävling) och dessa olika stationer kan då vilja riktiga master åt olika håll.
Plus ytterligare en bra sak är att om man har flera antennsystem på varje frekvensband, går ett sönder i November innan en tävling finns det fler
Huruvida det verkligen är sant eller om han skojade lite vet jag inte 
