Tänk dig att vi klipper bort kollektorbenet från en transistor.
Det vi har kvar är i princip en diod.
Dvs. vi har ett spänningsfall på ca. 0,65V mellan emitter och bas (detta kallas Vbe) när vi drar ström genom den.
För att vi överhuvud taget skall kunna dra ström genom dioden måste spänningen vi matar med vara minst 0,65V lägre än spänningen på emitter Vee.
Om vi kopplar + via tändning till basen blir skillnaden mindre än 0,65V och transistorn är strypt, men vi måste ha dioden 1N4148 för att inte ström skall gå från basen till jord via prylarna som belastar tändningen.
Den här dioden skapar ett spänningsfall på 0,65V dvs. precis så mycket som behövs för att det skall kunna flyta ström från basen till jord via bas-resistorn.
Genom att koppla ytterligare en diod mellan + ständig och emitter krävs det nu att Vbb är 2 * 0,65V lägre än Vee så transistorn förblir strypt tills vi stänger av tändningen.
(+ ständig)----->|--------[E]
(+ via tändning)--->|----
-----[10kOhm]---(GND)
(C)-----[300 Ohm]---[lysdioder]---(GND)
I alternativ två kan vi se tändspolen, soppapumpen osv. som ett basmotstånd på på några få Ohm mot jord.
Resistansen är så låg att vi kommer att bränna basen så vi kopplar ett 10kOhm i serie.
---[10kOhm]--(+ via tändning)---[tändspole mm. R~=10Ohm]-----(GND)
(+ ständigt)---[E]
----[300Ohm]---[lysdioder]----(GND)