75ohm / 50ohm koax kabel. Hur kan dom ha resistans?
75ohm / 50ohm koax kabel. Hur kan dom ha resistans?
Hej!
Till TVn skall man ju ha en 75ohms koax kabel. Och till amatörradiosändare skall man använda 50ohms koax kabel. Jag förstår inte detta. Hur kan kabeln ha resistans? Om man köper en 75ohms koax kabel så är det väl knappast någon magisk koppar som gör att det alltid är 75ohms motstånd hur kort man än klipper den.
Så hur fungerar detta med att man specifierar koax kablar till olika ohm värden? Jag förstår inte.
Mvh
Viktor
Till TVn skall man ju ha en 75ohms koax kabel. Och till amatörradiosändare skall man använda 50ohms koax kabel. Jag förstår inte detta. Hur kan kabeln ha resistans? Om man köper en 75ohms koax kabel så är det väl knappast någon magisk koppar som gör att det alltid är 75ohms motstånd hur kort man än klipper den.
Så hur fungerar detta med att man specifierar koax kablar till olika ohm värden? Jag förstår inte.
Mvh
Viktor
- JimmyAndersson
- Inlägg: 26586
- Blev medlem: 6 augusti 2005, 21:23:33
- Ort: Oskarshamn (En bit utanför)
- Kontakt:
- bengt-re
- EF Sponsor
- Inlägg: 4829
- Blev medlem: 4 april 2005, 16:18:59
- Skype: bengt-re
- Ort: Söder om söder
- Kontakt:
Man kan också kalla det initialresistans. För när du kopplar på ett steg till en kabel så kommer den innan uppvisa en RESISTANS korrolerande till den påstämplade karektaristiska impedansen.
Lägg på 50V på en 50Ohm koax och mät strömmen - det kommer att gå 1A in i ledningen ända till dess vågen hinner fram till kabelns andra ända - där avgörs vad som kommer att feflekteras tillbaka till närändan. Är det kortsluning så kommer spänningen efter dubbla löptiden för kabeln att i närandan sjunka till 0V.
Inpedansen avgöra av kabeln geometri och dielektriska konstanten hos dielektriument. Det är också dielektrument som påverkar våghastigheten i kabeln (mellan ungefär 0,6C och nära C)
Lägg på 50V på en 50Ohm koax och mät strömmen - det kommer att gå 1A in i ledningen ända till dess vågen hinner fram till kabelns andra ända - där avgörs vad som kommer att feflekteras tillbaka till närändan. Är det kortsluning så kommer spänningen efter dubbla löptiden för kabeln att i närandan sjunka till 0V.
Inpedansen avgöra av kabeln geometri och dielektriska konstanten hos dielektriument. Det är också dielektrument som påverkar våghastigheten i kabeln (mellan ungefär 0,6C och nära C)
- bengt-re
- EF Sponsor
- Inlägg: 4829
- Blev medlem: 4 april 2005, 16:18:59
- Skype: bengt-re
- Ort: Söder om söder
- Kontakt:
Ingen bra länk då den inte alls svarar på frågeställarens fråga. Denna fråga handlar mer om Maxwell än om Ohm...
http://sv.wikipedia.org/wiki/Maxwells_e ... ekvationer
http://sv.wikipedia.org/wiki/Maxwells_e ... ekvationer
Har ni verkligen rätt nån av er? Parallelkopplade motstånd? Kan man verkligen tolka det så?
Så här är det nämnligen:
Låt oss säga att du skickar en högfrekvent fyrkantsvåg i en koaxialkabel. Låt fyrkantsvågen vara så kort att den är mycket kortare än kabelns längd. För sinnebildens skull; låtsas att pulsen är ca en decimeter lång.
Låt oss nu betrakta en enstaka liten fyrkantspuls, utförd på sådant sätt att potentialen i jord (skärmen) förblir noll och fyrkanten med förhöjd spänning (låt oss säga 1 V) ligger i mittenledaren, framöver kallar jag den signalledaren.
Anta nu att kabeln slutar "öppen", d v s att den blivit avklippt och man har ingen kontakt mellan signalledare och skärm. När fyrkantspulsen nu kommer fram till änden kommer den att reflekteras och vända tillbaka. Dåligt! Den reflekterade vågen är inte bara osnygg utan kan paja trevlig och dyr utrustning i början av kabeln. Framförallt kan den paja signalöverföringen som sådan.
Anta nu istället att kabeln är sluten i änden istället, d v s att signalledaren är ihopkopplad med skärmen där (ganska meningslöst, men pedagogiskt sett är det här bra!). Fyrkantspulsen kommer nu att fortsätta tillbaka genom skärmen. Om man nu någonstans utmed kabelns längd mäter signalen i just den punkten kommer man i utgående puls mäta en normal puls (1 V hög). Den genom skärmen återvändande pulsen kommer vara 1V över nivån i signalledaren men eftersom mätinstrumentet är konstruerat så att den sätter skärmen till jordledning (per definition 0 V) och vi har en 1 V-puls som kommer genom skärmen men 0 V i ledaren kommer instrumentet att registrera en puls på -1 V. Man säger därför att man får en negativ eller inverterad reflektion och den är lika dålig som vanlig sådan. Är du med på állt nu innan vi går vidare?
Den dramatiska upplösningen:
Anta nu att man sätter ett motstånd mellan signalledare och skärm i kabelns ände. Om motståndet har oändlig resistans har vi fallet med öppen ände och om det har resistansen noll har vi fallet med sluten ände. Men: för ett visst värde på resistansen kommer reflektionen och den negativa reflektionen vara lika stora. D v s att 0,5 V kommer gå tillbaka genom signalledaren och 0,5 V genom skärmen. Vi kommer alltså ha potentialskillnad på väg bakåt i sladden både i signalledare och jord. Men, ingenstans utefter kablen kommer detta gör anågot eller kunna mätas eftersom det inte är någon potentialskillnad mellan signalledaren och skärmen.
Situationen kommer alltså i alla praktiska avseenden vara den att reflektionen verkar utebli. Resistansen för vilket detta inträffar kallas nåt särkilt osm jag inte kommer ihåg idag, kanske är det karakteristisk impedans. Om de är 75 Ohm så är det iaf det som ligger bakom att man säger "75 ohms-koaxkabel".
Värt att veta: Detsamma gäller för alla singalöverföringar, även på kopparbanor på kretskort. Resistansen som jag pratar om ovan behöver ju såklart inte vara en liten sketen resistor utan ska ju såklart symbolisera den tekniska apperatur som ska ta emot signalen. Sen kan reflektioner uppstå vid skarvar mellan förbindelser med olika karakteristisk impedans. Likadant med lödda skarvar mellan likadana kablar, eftersom lödningen kan ses som ett litet kort stycke av en annan sorts kabel.
Pust, det här blev långt.
PS. Impedans, resistans, kalla det vad du vill.DS.
Så här är det nämnligen:
Låt oss säga att du skickar en högfrekvent fyrkantsvåg i en koaxialkabel. Låt fyrkantsvågen vara så kort att den är mycket kortare än kabelns längd. För sinnebildens skull; låtsas att pulsen är ca en decimeter lång.
Låt oss nu betrakta en enstaka liten fyrkantspuls, utförd på sådant sätt att potentialen i jord (skärmen) förblir noll och fyrkanten med förhöjd spänning (låt oss säga 1 V) ligger i mittenledaren, framöver kallar jag den signalledaren.
Anta nu att kabeln slutar "öppen", d v s att den blivit avklippt och man har ingen kontakt mellan signalledare och skärm. När fyrkantspulsen nu kommer fram till änden kommer den att reflekteras och vända tillbaka. Dåligt! Den reflekterade vågen är inte bara osnygg utan kan paja trevlig och dyr utrustning i början av kabeln. Framförallt kan den paja signalöverföringen som sådan.
Anta nu istället att kabeln är sluten i änden istället, d v s att signalledaren är ihopkopplad med skärmen där (ganska meningslöst, men pedagogiskt sett är det här bra!). Fyrkantspulsen kommer nu att fortsätta tillbaka genom skärmen. Om man nu någonstans utmed kabelns längd mäter signalen i just den punkten kommer man i utgående puls mäta en normal puls (1 V hög). Den genom skärmen återvändande pulsen kommer vara 1V över nivån i signalledaren men eftersom mätinstrumentet är konstruerat så att den sätter skärmen till jordledning (per definition 0 V) och vi har en 1 V-puls som kommer genom skärmen men 0 V i ledaren kommer instrumentet att registrera en puls på -1 V. Man säger därför att man får en negativ eller inverterad reflektion och den är lika dålig som vanlig sådan. Är du med på állt nu innan vi går vidare?
Den dramatiska upplösningen:
Anta nu att man sätter ett motstånd mellan signalledare och skärm i kabelns ände. Om motståndet har oändlig resistans har vi fallet med öppen ände och om det har resistansen noll har vi fallet med sluten ände. Men: för ett visst värde på resistansen kommer reflektionen och den negativa reflektionen vara lika stora. D v s att 0,5 V kommer gå tillbaka genom signalledaren och 0,5 V genom skärmen. Vi kommer alltså ha potentialskillnad på väg bakåt i sladden både i signalledare och jord. Men, ingenstans utefter kablen kommer detta gör anågot eller kunna mätas eftersom det inte är någon potentialskillnad mellan signalledaren och skärmen.
Situationen kommer alltså i alla praktiska avseenden vara den att reflektionen verkar utebli. Resistansen för vilket detta inträffar kallas nåt särkilt osm jag inte kommer ihåg idag, kanske är det karakteristisk impedans. Om de är 75 Ohm så är det iaf det som ligger bakom att man säger "75 ohms-koaxkabel".
Värt att veta: Detsamma gäller för alla singalöverföringar, även på kopparbanor på kretskort. Resistansen som jag pratar om ovan behöver ju såklart inte vara en liten sketen resistor utan ska ju såklart symbolisera den tekniska apperatur som ska ta emot signalen. Sen kan reflektioner uppstå vid skarvar mellan förbindelser med olika karakteristisk impedans. Likadant med lödda skarvar mellan likadana kablar, eftersom lödningen kan ses som ett litet kort stycke av en annan sorts kabel.
Pust, det här blev långt.
PS. Impedans, resistans, kalla det vad du vill.DS.
- JimmyAndersson
- Inlägg: 26586
- Blev medlem: 6 augusti 2005, 21:23:33
- Ort: Oskarshamn (En bit utanför)
- Kontakt:
"Är du med på állt nu innan vi går vidare?"
Jag är med.
(sätter mig ordentligt på stolen och försöker se vaken ut)
Det var potensskillnaden jag förenklade till parallellkopplade motstånd. Menade inte att det är samma sak. Däremot att man kan dra en parallell(!) mellan parallellkopplade motstånd och min beskrivning att "Materialt och diametern är valda så att det alltid blir t.ex 75ohm oavsett avstånd." Sedan kan man förstås tolka den beskrivningen på olika sätt; en 'koaxial nybörjare' tolkar det nog inte lika djuplodande som någon som har koll på alla små parametrar.
Jag är med.

(sätter mig ordentligt på stolen och försöker se vaken ut)
Det var potensskillnaden jag förenklade till parallellkopplade motstånd. Menade inte att det är samma sak. Däremot att man kan dra en parallell(!) mellan parallellkopplade motstånd och min beskrivning att "Materialt och diametern är valda så att det alltid blir t.ex 75ohm oavsett avstånd." Sedan kan man förstås tolka den beskrivningen på olika sätt; en 'koaxial nybörjare' tolkar det nog inte lika djuplodande som någon som har koll på alla små parametrar.

Eftersom jag är en lycklig ägare av "Bibeln" "Reference Data for Radio Engineers" så har jag scannat in relevanta sidor som avhandlar impendans mm.
Kapitlet handlar om "Transmissionlines"
Ni hittar det på min nak-sida.
Gå in under "Manuals" och sedan "Other Manuals", dokumentet heter "Transmission lines theory"
Kapitlet handlar om "Transmissionlines"
Ni hittar det på min nak-sida.
Gå in under "Manuals" och sedan "Other Manuals", dokumentet heter "Transmission lines theory"
Både du och bengt har rätt, olika sätt att se på samma sak. Jimmy skulle jag tro menade det som bengt utvecklade lite. Så ja, alla ni tre har nog rättRadiohead skrev:Har ni verkligen rätt nån av er?

Ett sätt att sammanfoga teorierna utan matte kan vara att se på specialfallen snabb signal och DC. Vid snabb signal (innan reflektioner hinner tillbaka) upplevs en 75 ohms kabel som ett 75 ohms motstånd (enl bengt). Vid DC har man inga transmissionseffekter och då upplevs kabeln bara som den inpedans man har i andra ändran (t.ex 75ohm om man sätter ett 75ohms termineringsmotstånd och försummar kabelns DC resistans). Alltså, hänger man på 75 ohm i slutändan så upplevs kabeln (sett från källan) som 75 ohm både vid DC och HF vilket troliggör att kablen upplevs som 75 ohm vid samtliga frekvenser, dvs inga häftiga impedansändringar pga reflektioner om kabeln termineras i 75 ohm (vilket var vad du påstod).