Årets projekt ute på ön var ett vattenreningsverk som mha omvänd osmos gör dricksvatten av havsvattnet.
Eftersom vi inte har elnät därute behövdes också ett nytt solsystem.
Det i sin tur är inte heller så enkelt: solenergi finns det nog gott om, men effekten måste utnyttjas optimalt. För att göra systemet möjligast enkelt att använda för vem som helst behövdes därför också ett styrsystem som först kopplar på invertern utan belastning, och sedan apparaterna i rätt ordning och med lämpliga intervall så, att det inte blir överbelastningar.
En Arduino Uno fick ta hand om den saken.
Här är en bild på den färdiga anläggningen: Anläggningen är placerad i en strandbod. Från den är draget ett rör till bastun, men stugorna ligger så pass mycket längre bort, att det inte var vettigt att dra rör ända dit. Man får alltså komma med sin kanister och fylla på från en kran på bodväggen - ändå betydligt närmare än förut då man fick åka med samma kanister 6 km till fastlandet.
Det är nämligen inte lätt att gräva där ute. Det finns mycket sten i jorden: Solsystemet är placerat i boden bredvid, för den har takåsen i Ost-Västlig rikting: Solpanelernas sammanlagda effekt är 1.14 kW. Två seriekopplade ackumulatorer á 12 V ger 24 V, 220 Ah. Invertern är på 1kW. Ren sinusvåg var nödvändigt, för distributionspumpen (Grundfos Scala2) har så mycket elektronik i sig, att den inte gick igång på s.k. modifierad sinus. Lycktligtvis tog den inte skada heller, den var bara kräsen.
Alla yttre rör är dragna med 32 mm, styvt "blårandsrör". Insuget är satt att hänga under båtbryggans ena betongponton för att inte vara utsatt för solljus. Tanken var, att det skulle minska algväxten på insugningssilen. Dessutom förekommer där under betydligt mindre skräp i vattnet.
Det har visat sig vara riktigt - varken silen eller det första grovfiltret har behövt rensing en endaste gång under hela sommaren. På silen finns det varken snäckor eller sjögräs på, vilket det annars brukar vara på allt som legat en längre tid i vattnet.
Jag gjorde en förgrening på insugsröret för att ha möjlighet att fylla på kärnvatten så att sugpumpen skulle få grepp, men pumpen jag skaffat visade sig vara så kraftig, att den enkelt lyfter de ca. 2.5 m som behövs. Den tål också torrkörning en kort stund. Möjligheten kan dock vara bra att ha ändå. De inre rörkopplingarna är gjorda med 28 mm PEX-rör. Dom är nog bra, men
att hantera!Fick göra en skild jigg för att kunna värmeböja rören. Jag har inte gjort dylika rörarbeten förut och skulle nog söka andra lösningar om jag gjorde det igen. På trycksidan skulle nog fiberförstärkt plastslang duga bra, men båda pumparna suger såpass kraftigt, att där finns det risk att en slang skulle kollapsa.
Plast måste det vara, allt annat bara rostar/ärgar/oxiderar.
På väggen utanför bredvid vattenkranen finns en panel med tre tryckknappar: Grön kopplar först på invertern och sedan distributionspumpen.
Blå kopplar invertern, sedan sugpumpen och sist osmosreningen, vilken har en högtryckspump i sig.
Röd stänger av allt. Först pumpar, sedan invertern.
Invertern måste starta utan last, och pumparna måste därefter kopplas på i steg för att inte överbelasta invertern.
(Elmotorn drar ju 1.5 - 2x effekten vid start). Osmosreningens pump drar under gång bara ca 100 W, men sugpumpen är på 650 W.
Sugpumpen har tryckregulator, så den är igång ca halva tiden (~15 sek gång, ~15 sek vila). Invertern klarar det bra, men man kan då inte starta eller köra distributionspumpen (550W), då protesterar invertern.
På första bilden, på väggen ovanför reningsystemet syns styranordningen. Här är en närbild: Säkringarna är i den vänstra boxen, den högra innehåller elektroniken.
Tryckknapparna längst till höger har samma funktion som de på yttre väggen, med den skillnaden att den stora, röda knappen bredvid reläerna stänger av de yttre knapparna ifall man så vill.
Vippbrytaren i säkringsboxen väljer mellan automatik eller manuell styrning. Manuell styrning innebär, att alla reläer är tvångskopplade och strömmen till apparaterna kopplas på/av med säkringsbrytarna. Detta behövs då man utför höst-, vår- och filterbytesunderhåll.
Kärnan i elektroniken är som sagt en Arduino UNO med en protoplatta ovanpå. Releäerna är på 12 V och måste därför kopplas via en ULN2003:a. Så två ritningar över kopplingarna (rör- respektive kabeldito). Redan den tredje juni var det så dags för premiären! Kristallklart: Efter det har det runnit åtskilliga kubikmeter vatten genom systemet. Den här sommaren var vi extra länge på stugan, för att hålla oss undan allt och alla sorters gissel.
Facit
Kapacitet:
Vattenrening: nästan 50 ltr rent vatten i timmen. Toppförbrukningen har varit ca 300 ltr i dygnet, vilket systemet klarat utmärkt.
Solpaneler: Soliga dagar räcker de till för hela reningen (300 ltr) OCH att ladda batterierna fulla.
Batterier: Två dagar rening utan sol.
Systemet är förstås kopplat så, att ifall det är riktigt molnigt många dagar i sträck och förbrukningen stor, kan man koppla in ett elaggregat och både rena vatten och ladda batterierna samtidigt. I sista hand kan man förstås på gammalt vis åka in till fastlandet med sin kanister...
Kostnader:
Totalt knappa 8.000 Euro. Detta måste jämföras med en borrbrunn. Där ute är anläggningskostnaderna för en sådan mellan 12 och 15 tEuro. Dessutom behövs ett motsvarande solsystem för att få upp vattnet ur hålet.
Problemet med borrbrunn där är, att man får garanti på att det kommer vatten, men inte på att det är drickbart, eller ens färskvatten.
Ett reningssystem med omvänd osmos är därför en no-brainer.
