Först slog det mig att transkonduktansen hos MOS vid väldigt låga strömmar suger, strömmen bara måste upp men som tur är så verkar mitt val ganska bra i alla fall för MOS jobbar med strömmar <1A (till skillnad från dom flesta effekt-MOS) vilket innebär att den faktiskt är åtminstone lite igång vid 1mA, vad det verkar.
Jag hade gärna kört mer men det går inte för pottarna tappar för mycket spänning samtidigt som jag inte vill köra högre värden än dom som just nu ger ungefär 0,25W vilket är vad Piher tål.
Sen har jag ändrat gate-motståndet för att enklare hänga med vid mätningar (gate har halva inspänningen från agget över sig).
Högre strömmar än 1mA ställer egentligen till det på fler sätt, strömmen kommer gå genom transformatorn och det ökar AV-kravet (dvs den blir större), 2X1mA plus strömmarna genom pottarna ger 5,2mA och 1,2VA (ty 230V-specad).
Sen slog det mig att jag inte kan mata MOS med 450V (även om det kan tyckas vara enkelt och käckt) detta för att jag räknar med minst 200mA i topparna hos gallerströmmen och effektivvärdet är då 100mA samtidigt som spänningen över MOS är nära 500V vilket ger 50W som för det första inte trissan tål (42W max) för det andra skall det kylas bort på nåt sätt

Lite trevligt roligt innebär detta sen att jag inte kommer behöva rycka nån ström ur ordinarie 450V-matning (som har typ 500 Ohm som inre resistans) utan satsar på separat CW-genererad 42V-matning som dels håller nere effektförlusterna dels faktiskt har mycket mindre inre resistans.
Eftersom gate kommer jobba med spänningar mindre än typ +20Vp (DC!) så är en matning på drain på 42V adekvat, tror jag.
MVH/Roger