Teori vs Praktik var skall man börja?

[Lennart Aspenryd]

Jag förvånas ibland över detta med pratiska lösningar versus teoretiska resonemang.
Grej eller Tanke så att säga. Jag kan ta två aktuella trådar utan att peka ut någon, mer som exempel.
https://elektronikforumet.com/forum/vie ... 45&t=95182
Varför inte bara ta att kolla in i praktiken, och framförallt se vad som krävs för att åstadkomma input till en utskrift! Och detta utan storlek eller materialval. Borde man inte börja så?
Här är det lite tvärtom:
https://elektronikforumet.com/forum/vie ... 2#p1459305
Teori efterlyses, men här tycker jag att de testbrädor som vi hade i början kanske hade varit på sin plats. Eller en tanke om vad man vill åstadkomma med assemblerkommandon för en viss processorsfamilj.

Som jag också har sagt vad det gäller språkval (program) Välj något som du kan bolla med.
Och det vet vi ju alla, för att någon skall ta till sig det man säger bör man kunna uttrycka sig och ha något värdefullt att säga!

Har jag sagt för mycket nu?

[JimmyAndersson]

Vad som är rätt val beror på vem man frågar.
Trådar startas oftast med en tanke om vad man vill göra. De som läser kanske inte håller med, men det är ju alltid trådskaparen som i slutändan bestämmer vilken lösning man föredrar.
Det finns inget annat sätt.

På samma sätt kan ingen hävda att någon är skyldig något. Det är ju t.ex upp till var och en om man tycker att man har tid/lust att läsa/skriva i en tråd.


PS: Jag vet inte riktigt om det var detta du tänkte att tråden skulle handla om. Såg ingen röd tråd.

[4kTRB]

Snickrar man ihop något utan teori och det fungerar
så är väl allt frid och fröjd. Håller det så håller det.

Vissa saker blir väldigt jobbiga att få att fungera
utan teori. Det blir mycket snickrande och inget resultat.
Man förstår inte varför det inte fungerar.

Enklare saker med få parametrar/variabler inblandade blir
lättare att snickra ihop och få att fungera.

Sen finns teorier och modeller som är dåliga och när man
snickrat efter dessa så blir resultatet helt galet.

Sylarnas fjällstation tex. Den nya stationen skulle byggas
för att fungera bra i oväder med snö. Resultatet blev en
station som försvann i snö. Tack vare areodynamik-teorier.

[JimmyAndersson]

”Håller det så håller det.”

Det tolkar jag som: Utan teori, så blir resultatet en chansning.
Om du menade på det sättet så håller jag inte alls med.
Det skulle innebära att talang och naturlig fallenhet inte existerar.

Min fråga blir då: Hur kom teorin till?
Nog måste det väl ha varit ett ägg innan det blev en höna?
(Ägg fanns långt innan hönsfågeln utvecklades. )
Dvs: Man måste ha upptäckt hur saker fungerar *innan* man kunde omvandla det till teori (t.ex genom att skriva ner).

För annars får vi motsatta scenariot:
Någon skriver ner saker innan man vet om det fungerar.
Och vips är vi väldigt nära skämten om ingenjörer...


Jag tror att vi förespråkar det vi personligen känner oss mest hemma vid.
T.ex så har jag gymnasie som högsta utbildning. Inriktning ”Handel & Kontor”.
Men jag lärde mig programmering när jag var ca 12 år genom att ändra saker i spel på VIC20. Jag började göra musik som 6-7-åring. I helgen renoverade jag ett tak på ett 1800tals hus själv.

Alla som tror att jag skulle säga ”börja med teorin så fungerar det” räcker upp en hand. (Nä gör inte det, ni kommer ha fel.)


Svaret på frågan i rubriken är:
Det som fungerar bäst beror på vad som passar bäst för varje individ.
En del är inte praktiska överhuvudtaget, men dedikerar livet åt teori.
En del förstår bäst hur de ska göra genom att göra det rent fysiskt.
En del har fallenhet för både teori och praktik.

Det viktigaste är *att* man gör något. Om man vill det, vill säga.
För en del vill ju ha något färdigt. Och det är också okej.
Det är individuellt. För femtielfte gången.

Nu förväntar jag mig inte att alla kommer hålla med.
Men det bevisar bara min poäng.

[HUGGBÄVERN]

Learning by doing är ju ofta en bra metod. Vår vän som vill detektera ändringar i en strömbrytare är en bra testpilot för att skaffa ett arduinokit och laborera sig fram till en lösning.
LdB lämpas dock bäst för den som har lite hum redan, eller för projekt på lagom låg nivå eller om man inte tar väldigt god tid på sig (och emellanåt läser på). DEssutom är det viktigt att vara ödmjuk och medveten om att man inget kan, och istället kasta skit på dem som inte bara kommer med goda råd, utan också direkta varningar, faktiskt lyssna.

Att grotta ner sig först i skrivet material kan ju vara en tanke om man inget kan och inget vet, eller om man söker information som sätter en i sulkyn på studs.

Jag tror dock, de flesta av oss kombinerar dessa vägar att gå men alltid/oftast har ändå ett slutmål; vet jag inte vart jag är på väg, kan jag hamna någon annanstans.

Jag tittar ofta på Mythbusters, och även om jag vet att massor av tid (och misslyckanden) är bortredigerat ger programmet ändå en hint hur ett sunt förhållande till ett projekt kan se ut:
Sätta mål
Söka information
Ta hypoteser, göra småskaliga experiment
Gå ALL IN.

Jag tänker mig motsatsen att man åker till brädgården och köper några kubikmeter plank OCH SEDAN tänker ut vad jag ska göra med alla brädor.