Lewins senaste video har jag nu sett. En fantastisk insiktfull och pedagogisk video.
De första 18 min av videon ägnas åt olika varianter av formuleringen att "Farraday är alltid rätt".
I 18:e minuten trodde jag det skulle bli "DEN STORA FÖRKLARINGEN" när han la till en voltmätare i kretsen han ritat men kopplingen var sådan att problemet med olika inducerade fält i mätslingan inte ingick i mätuppställningen.
Smart gjort av den där Lewin men videon tappar helt sin anledning, att förklara mätresultaten från föreläsningen.
Resten av videon:
- Vi uppmanas se Lewins 95 youtube-filmer, för bättre förstå hans kunnande.
- All världens fysikböcker är fel, bara Lewin förstår att rätt tolka Farradays lag!
- Den som inte tror på honom kommer han inte att bry sej om.
- Han ska förklara mer om Farraday i en kommande video.
Videons innehåll var precis vad man kunde förvänta sej.
Inget faktafel från min synvinkel men det fanns inte heller något direkt innehåll, om man nu redan kan beräkna ström genom en ideal spole över tid.
Passar på att förtydliga varför jag har svårt för sådan mätteknik med lite
egenreklam//
Mätteknik är viktig del av min vardag. Det är nästan allt faktiskt. Ofta är det riggandet av mätningen på rätt sätt som tar timmar av uppställning och kalibrering. Själva mätningen är gjord på sekunder.
Lewins rökridåer är därför sådant som jag inte önskar föreläsare på universitet ägnar sej åt.
Det är ok att påvisar att mät-resultat är beroende på hur mätuppställningen ser ut och även förklarar varför och hur man korrigerar det.
Själv simulerar och beräknar jag och tillverkar prototyper av antenner och RF-steg sedan 20 år. Det inkluderar öppna, matchade eller kortslutna loopar i GHz-området i besvärliga RF-miljöer. Sådan miljö är t.ex. inuti människokroppen. Har designat antenner för de flesta av marknadens cam-pills/insulinpumpar/pacemakers. Det mesta är beviljade patent då det är unika designlösningar, främst vad gäller antenn-effektivitet och förmåga att hantera varierande miljöer.
Främsta anledningen att jag spårat in på svåra antenn-miljöer är att jag som fristående konsult får ta de jobb anställda RF-tekniker är mindre intresserade av.
DC är jag mer okunnig på.

.
Elektriskt små loopar är beskedliga att mäta på vad gäller mätkablagets inverkan. (Eddy-strömmar förklaras i en annan video

).
Det är betydligt vanligare med mätproblem för monopol-strukturer där halva antennen består av en osynlig spegling i jordplanet. Att jorda mät-koaxialkabeln i en "het" del av jordplanet, dvs i en del av den speglade antenns strömmar, eller att placera mätkablaget så att det påverkar jordplanet/antennens utsträckning och man får Lewinska resultat.
Lewins mätuppställning är sandlåde-nivå i svårighetsgrad anser jag, men det beror på att jag dagligen gör mer kvalificerade mätningar.
Har ibland kurser för RF-tekniker i den svåra konsten att mäta rätt med en nätverkare och säljer egenproducerade programvaror för speciella RF-tillämpningar till de mätlab världen över som sysslar med små inbyggda antenner och krävande RF-filter.
Simuleringsprogram skriver jag inte själv.
Däremot så skriver jag mätprogram för olika mätuppställningar.
Dessa baseras till stor del på alternativa mindre rumsrena beräkningsmetoder för att få ned process-tiden från typiskt minuter till live direkt presentation av mätresultat, utan att offra nämnvärt praktisk mätnoggrannhet.
Exempelvis kan programmet hämta data direkt från nätverkaren och direkt vid labbänk ge ett värde på antenn-effektivitet utan att vänta på resultat från mätkammare, vilket reducerar cykeltiden från en halvtimme till en tiondels sekund.
Kan också dynamiskt beräkna optimala bredbandiga matchningsnätverk för en given S11-kurva upp till 10 ggr per sekund på en typiskt snabb dator.
Det medger att man kan forma en antenn och kontinuerligt vid labbänk och under tiden se när matchningsnätverk och antenn ger den bästa kombinations-effekten för ett önskat resultat med avseende på effektivitet och bandbredd. Både val av komponenter och topologi sker automatiskt baserat på S-parametrar för aktuella komponenttypen då det t.ex. kan vara stor skillnad mellan olika fabrikanters induktanser trots liknande teknik och SMD storlek för samma värde.
En god mättekniker är lat och vill göra rätt i första försöket för minsta mängd jobb. Latheten gäller även mej. Har därför mha programvara minskat tiden för typiska utvecklingssteg med mer än en faktor 10 samtidigt som kvaliteten på arbetet ökat. Perfekt om man är lat.
Som slutkläm kan mätprogrammet skapa en mätrapport som inkluderar BOM med artikelnummer för matchningskomponenter mm.
Rapportering är nödvändig del av utvecklingsjobb men ville ha det så bekvämt som möjligt. Ett enda knapptryck är det enda som behövs för att producera rapporten inklusive antenn-mätdata i önskat format eller åtminstone stommen till rapporten som sedan kan klistas in i annat dokument. Det har även fördelen att det är lätt att dokumentera steg i utvecklingsjobbet, ifall man skulle behöva backa eller förstå vad som hände vid en senare tidpunkt.
De flesta nätverkar är inte behändiga när det kommer till att spara ned olika mätsteg. Bara namna sparade filen på bra sätt tar tid då man ofta skriver med piltangenter.
Fyllig kommentering inuti filen är inte att tänka på.
Det blir då som att inte kommentera egen programmering om det är jobbigt att skriva längre text. Man tänker "det där kommer jag ihåg", men ett halvår senare när koden ska revideras stirrar man oförstående på sina egna kodrader och förstår inte alls vad som sker för att man var undvek tydlig kommentering.
Mycket om mätning men poängen är att det är lätt att göra rätt om man vet hur och varför. Har man en föreläsare som inte kan förklara den egna uppställning med annat än mantran så är det mer en religiös föreställning.
Tillskrivet Albert Einstein: “If you can't explain it simply, you don't understand it well enough.”
//Reklam slut
I GHz-området är det ett stort problem med att mätkablar skapar mätproblem om man inte tänker sej för.
Att simulering och mätuppställning ger korrekta resultat är ett villkor som kan verifieras genom att man mäter antenn-systemets utstrålade energi och direktivitet utan mätkablar i ekofattig kammare. Vill det sej väl så överensstämmer mätkammarens resultat med teorin och tidigare mätsteg.
Att använda bra mätuppställning är en bit på vägen att mäta rätt.
Vad som är rätt mätmetod är inte alltid intuitivt och få förstår det, som Lewins skulle sagt, men till skillnad från honom så skapar jag inte rökridåer eller förklara mätningen med att Farraday alltid har rätt. Ohms lag är också någorlunda rätt men det finns tusen sätt att felmäta, i synnerhet i tidsvariabla reaktiva kretsar om man inte med mätinstrumentet på rätt sätt kan mäta fasvektorer utan att mätningen i sej påverkar resultatet.
Det hade varit helt ok om Lewin sagt att det han visade påvisade betydelsen av mätkablagets förläggning för att mäta på ett korrekt sätt.
Jag gör så vid min utbildning av andra, påvisar praktiskt konsekvenserna och hur man kan se att något är fel uppställt i mätningen genom att demonstrera både felaktiga och bättre metoder.
Har lärt mej mycket den hårda vägen. Har gjort i princip alla mätfel som är möjliga, har läst om andras mätproblematik inom RF och utvärderat egna mätningar tills man har bättre kontroll över vad som mäts. Det kostar initialt mycket tid att analysera när egen teori inte stämmer med praktiska mätvärden men man vinner rätt snart tillbaka den tiden.
Mindre mätfel och toleranser är oundvikliga men det gör inte så mycket så länge man vet att egna brister är av marginell betydelse för slutresultatet.
Som RF-tekniker har man inte tid att ha dålig mätmetodik som leder till fel dimensionering och dåligt slutresultat. Vid en ofta hårt begränsad projekttid måste man mäta rätt i första försöket alternativt kommer man för alltid få kämpa i motvind för att designa en mindre god lösning på för kort tid.
Problemet finns inom de flesta yrken. Ska man baka en tårta och varje gång startar i fel ände på receptet så blir allt lite besvärligare och tårtan kommer bli mindre optimal.
När jag avslutade min utbildning inom skolans ramar hade jag aldrig som en del i skolutbildning mätt på ett kretskort. Det var spikbrädor och avo-meter som gällde vid labbar och ideala komponenter förutsattes. Det var iofs på Hedenös tid så möjligt att man moderniserat en del.
EMC-problematik i samband med digitala kretsar, var två timmar på universitetet. Den föreläsningen överlät läraren till mej att hålla.
Ingen uppföljning med praktisk mätning och för studenterna jag föreläste för var olika kretstypers ttl/cmos beteckningar hieroglyfer som de aldrig sett.
Sådan bristande praktisk mäterfarenhet gör att studenterna får svårare att kritiskt se om vad Lewin sysslar med.
Är mätresultatet ett resultat av mätobjektet eller mätmetoden?
Det är tveksamt om någon student kände sej mer upplyst efter den typen av föreläsning.
Ser inte att Lewin har någon verklig önskan att skapa förståelse eller lära ut något utan det är mer ett sätt att bygga på eget ego, bara han som förstår.
Inga fysik-professorer och numera inte heller en enda fysikbok förstår det han ensam har insikt i.
Vi får ge oss till tåls till nästa video där han lovat lyfta oss alla till en högre nivå av tro.
Eller näst nästa video.
Halleluja.