För det första så visade sig 10u+1M som ingångsimpedans inte vara så lämpligt.
En kollega till mig förklarade varför.
Det verkar bero på att vid spänningspåslag så så blir den översta kondensatorn (100uF) såpass kortsluten att batterispänningen mycket kortvarigt blir 0V.
När den blir det så måste 10uF ladda upp sig igen via 1M och då får man faktiskt ström från jord och därmed en negativ spänning över gate vilket får till följd att den då faktiskt fungerar bättre pga högre transkonduktans så känsligheten upplevs som bättre.
Tills dess allting stabiliserar sig och när man som jag har ett halvurladdat batteri så blir signalen svagare och upplevelsen blir sämre.
Nog om det, likriktande motstånd i all ära (läs Germanium-dioder), jag behöver ingen likriktning.
Jag behöver bara biasera PEAK och TTL.
Märk också att denna biasering innebär att ingen bias-ström behöver flyta.
Jag behöver bara göra dom redo för att ta emot signal (det positiva svinget sköts av att en emitterföljare alltid kan sourca mer signal än den kan sänka).
Vilket bara innebär lite smålyft av potential samtidig som, faktiskt, dessa smålyft inte ens behöver vara så lågimpediva!
Jag menar att om jag har en standardlast på 10k, vad spelar då 1k extra för roll?
Speciellt om man dynamiskt kan avkoppla 1k med en kondensator
![Wink ;)](./images/smilies/wink.gif)
MVH/Roger