Gitarrrörförstärkare modell HiFi

[Spisblinkaren]

Jag har förresten tänkt skippa batteridrift (vilket då ger några till lufthål även om det inte är anledningen).

Min KTA har vid 9V batteridrift visat sig ge ynka 1,4W i 4 Ohm och det tycker jag är för lite (rördelen ger 3W).

Har iofs skissat på en spänningsdubblare som typiskt skulle ge 4 ggr högre effekt dvs nära 6W, det hade funkat.

Nu är det dock som så att jag f.n har ganska mycket distorsion när jag driver hög ström (~1Ap) ut i last (4 Ohm) samtidigt som distorsionen är mycket liten vid låg ström i last (1k).

Så jag vet inte riktigt hur jag ska göra.

Kanske jag skickar mitt obreadboardsbyggda och osimulerade dubblar-kort till Kina för tillverkning och sedan nyttjar 18V

MVH/Roger
PS
Distorsionen kan ha att göra med att drivsteget bara blöder 1mA samtidigt som 1A/(Hfe(BD911)*Hfe(BD139))=1A/(40*40)~0,6mA...

[überfuzz]

Fast jag tänker lite HiFi också, liksom

MVH/Roger

Ock..?

[Bjaellerud]

Distorsionen i en rörförstärkare, kommer mest från utgångstransformatorn.
En stor järmbumling kan knappast överföra ljud utan att förvränga kraftigt.

Jag byggde i min ungdom fler effektstärkare med transistorer och just utgångstransformatorer, och fick samma typ av dist som rörslutsteg ger.

Och vad betyder "färga" ljud??? Mycket subjektivt sätt att komma undan med det oförsvarbara, nämligen transformatordistorsion.

Rören i sig är relativt linjära.

De
Roy

[Spisblinkaren]

Fast jag tänker lite HiFi också, liksom

MVH/Roger

Ock..?

Tänker jag fel om jag tänker att för många lufthål får den djupa basen att kortsluta sig själv och kvar blir "bara" frekvenser över a=lambda/2 (där a är uppskattad effektiv diameter hos låda).

Säg att a=20cm då blir våglängden 40cm och 340/0,4~800Hz dvs frekvenser under 800Hz riskeras kortslutas akustiskt om jag har för många hål.

Detta kan funka i en riktig gitarrförstärkare men min är inte riktig

Med samma resonemang tror jag eventuella hål bör göras i baksidan (och inte i botten ty kortare "kortslutningsväg").

MVH/Roger

[Spisblinkaren]

Distorsionen i en rörförstärkare, kommer mest från utgångstransformatorn.
En stor järmbumling kan knappast överföra ljud utan att förvränga kraftigt.

Jag byggde i min ungdom fler effektstärkare med transistorer och just utgångstransformatorer, och fick samma typ av dist som rörslutsteg ger.

Och vad betyder "färga" ljud??? Mycket subjektivt sätt att komma undan med det oförsvarbara, nämligen transformatordistorsion.

Rören i sig är relativt linjära.

De
Roy

Hej Bjaellerud!

Varför krångla till det när rörförstärkarkonceptet redan fungerar?

Jag menar, om du ändå ska "otympla" till det med utgångstrafo kan du väl lika gärna köra rör rätt igenom.

Fast jag håller med dig om att mycket av rörljudet kommer från utgångstrafon, kanske tom mer än man tror.

Jag har förresten också latchat med utgångstrafo och transistorer (Power JFET) vilket jag skriver om i en annan tråd.

Den konstruktionen är mest häftig för att alla transistorer är av typen JFET vilka kan biaseras exakt som rör, samtidigt som drivkretsen är en modern kopia av Williamson.

MVH/Roger

[Bjaellerud]

Roger.
Anledningen till att jag byggde transistorförstärkare med transformatorer en gång i tiden var att få kraftig effekt från 12 V.
eller experimenterade med sådana.
Obs att det handlar inte om att idag krångla till något.
Detta var på 60 talet, och då fanns det inga effektsteg till bilradion.
Men genom att linda en driv och en sluttransformator fick man lätt 40 - 60 W.
Ge transitorer, och en jävla fjong blev det och kompisarna var gröna av avund.
Efterhand kom de första kommersiella bilradioslutstegen, dunk dunka grejer till bilar.
Så hade man fortsatt detta hade man fått sålt många....

Ett sådant transistors hade liknade egenskaper som rörsteg, och ju mer man överstyrde dem ju mer lät det, och distorsionen var lik förstärkare och tilltalade öran, på nåt sätt lät det bara mer och mer utan att låta pyton.

Hagströms (Älvdalen) kom ju med transistoriserade gitarrförstärkare, men inte med transformatorer utan modernare steg med transistorer och högra spänningar för att få effekt.
Ofta SANKENS moduler som Clas Olsson sålde.
Spelar tyvärr inte gitarr själv, men jag minns att de som spelade inte rikligt tyckte om detta ljud.
Rördist, eller som jag menar transformatordistorsion skall det tydligen vara.

De
Roy

[überfuzz]

Ja du Roger, vad ska det bli av din förstärkare..? Du har onekligen hittat okonventionella lösningar på en rad olika saker. Har du möjlighet att slänga upp ljudexempel?

PS. Jag tänker inte tjata mer om hur lamt en gitarr låter i en hifi förstärkare, vill minnas att vi inte kom någon vart sist.

[Spisblinkaren]

Fan vad du har blivit trevlig då

Gitarrförstärkaren står lite på kö då min KTA inte riktigt vill fungera.

Men som sagt, jag tror jag skippar battridrift även om jag precis fått bättre fason på KTA, drog om hela matningen med grövre tråd

Fast 1,4W, nej det blir för lite, måste i så fall ha en spänningsdubblare.

Så jag funderar lite mer på det innan jag går vidare (återstår annars mest lite kabeldragningsplanering, slipning och lackning).

MVH/Roger

[superx]

Ang. distorsion i utgångstransformatorer så anser jag att de inte riktigt spelar så stor roll i en typisk gitarrförstärkare. Utgångstrafon fungerar som ett bandpassfilter (speciellt om den är lite underdimensionerad) och det är både hörbart och ofta önskvärt i gitarrstärkare. Distorsionen kan vara märkbar för låga frekvenser, men den kan aldrig bidra till något som liknar klippning av signalens toppar. När trafons kärna mättar (vid spänningens nollgenomgång) så kommer den magnetiska kopplingen mellan primär och sekundär bli väldigt dålig under en tid, vilket gör att man får knyckar på signalen precis runt nollgenomgången. Det hela liknar snålt inställd bias och övergångsdistorsion, men är frekvensberoende (mer vid låg frekvens), och är inte det som gör att en gitarrförstärkare låter som man föreställer sig att den ska göra.

Gitarrförstärkares sound handlar mer om kombinationen av filter och klippning i flera steg, och balansen mellan dessa.

[Spisblinkaren]

Jag tror man får skilja på SE-kopplingar och PP-kopplingar lite.

Jag har dessutom fått för mig att många gitarrförstärkare nyttjar just PP och detta mycket för att det helt enkelt är ett enkelt och smidigt sätt att dubblera uteffekten (där den inbyggda CMRR samtidigt ställer lägre krav på matningsregleringen).

För nytillkomna tittare:

Vad man gör är alltså att man i princip adderar två signaler in till en utgångstrafo.

Och det är alltså trafon som utför additionen.

Så när den additionen sker så påverkas distorsionsinnehållet i signalen, som vi redan diskuterat.

Därmed påverkar en utgångstrafo utsignalen hos ett PP-steg ganska mycket, vill jag mena.

I SE-steg finns inte den påverkan på samma sätt, naturligtvis.

Så att generellt säga att en utgångstrafo inte påverkar ljudet är fel, men det roliga är att det tom påverkar det positivt!

MVH/Roger
PS
Fick tjuvkika i min tråd om PP-distorsion där du ju lärde mig att distorsionen är av udda typ, vilket kan förklara varför udda distorsionsinnehåll hos slutrör brukar vara det som anges.

[Spisblinkaren]

Ang. distorsion i utgångstransformatorer så anser jag att de inte riktigt spelar så stor roll i en typisk gitarrförstärkare. Utgångstrafon fungerar som ett bandpassfilter (speciellt om den är lite underdimensionerad) och det är både hörbart och ofta önskvärt i gitarrstärkare. Distorsionen kan vara märkbar för låga frekvenser, men den kan aldrig bidra till något som liknar klippning av signalens toppar. När trafons kärna mättar (vid spänningens nollgenomgång) så kommer den magnetiska kopplingen mellan primär och sekundär bli väldigt dålig under en tid, vilket gör att man får knyckar på signalen precis runt nollgenomgången. Det hela liknar snålt inställd bias och övergångsdistorsion, men är frekvensberoende (mer vid låg frekvens), och är inte det som gör att en gitarrförstärkare låter som man föreställer sig att den ska göra.

Gitarrförstärkares sound handlar mer om kombinationen av filter och klippning i flera steg, och balansen mellan dessa.

Fetmärkt är fel, det är precis det en utgångstrafo gör.

Du har ju själv räknat ut det, alla jämna övertoner försvinner i ett PP-steg.

Fast vänta nu, en fyrkantvåg består av enbart udda toner (om man får tro Fourier även om Gibbs säger emot )

Så varför klipps inte sinusen rakt av?

Det är ju liksom bara dom jämna tonerna som har försvunnit och dom bygger ändå inte en fyrkant.

Hmm, skumt.

MVH/Roger

[superx]

Har du gjort mätningar på detta? Det har jag! Många gånger faktiskt. Det är riktigt att det som kommer ut efter trafon är symmetriskt i fallet med en push-pull-koppling, men det betyder inte att topparna nödvändigtvis klipps av, eller hur?

[Spisblinkaren]

Har du gjort mätningar på detta? Det har jag! Många gånger faktiskt. Det är riktigt att det som kommer ut efter trafon är symmetriskt i fallet med en push-pull-koppling, men det betyder inte att topparna nödvändigtvis klipps av, eller hur?

Förstår inte vad du menar med detta.

Om du skickar in en sinus till godtycklig förstärkare kommer den till slut klippas, eller hur?

Och det som jag helst diskuterar är vad som egentligen händer vid PP-klipp (hos rör).

Jag vet utseendet på vad som händer för jag har också mätt och sett det många gånger må du tro.

Men varför händer det?

Varför klipps inte sinus rakt av (när du ju själv bevisat att det bara blir udda toner kvar, vilket väl borde gälla både före och efter klipp?).

Dessutom är det trafon som summerar och inte mättas samtidigt som udda toner är precis vad en fyrkantvåg är uppbyggd av.

Jag fattar inte det, gör du?

MVH/Roger
PS
Kanske jag ska förtydliga lite hur jag tänker: En fyrkantvåg består av enbart udda toner, distorsionen hos en klippt sinus i ett PP-steg verkar vara av enbart udda toner, så om dom udda tonerna faktiskt finns kvar varför blir det då inte ett fyrkantklipp av sinusen? Den är ju uppenbarligen kapabel till det. Det måste alltså finnas nån annan mekanism som ger det mjuka klippet, enligt somliga ovan beror det inte ens på rör/trissa utan på trafon. Jag är lite benägen att hålla med. Men hur det funkar, det vete tusan. Fick t.ex rätt schysst och rör-likt klipp i min tråd om en PP JFET-förstärkare (4W).

[Spisblinkaren]

Jag tror jag har svaret.

De rundade kanterna som en klippt sinus har i en PP-förstärkare (av rör eller trissor) beror på utgångstrafons bandbredd, inget annat!

Man kan titta på en "perfekt" fyrkant, för att den ska bli perfekt krävs mängder med övertoner.

Likadant gäller det så kallade diskontinuiteter eller skarpa hörn, mängder med övertoner krävs för att återge sådana signaler.

Sen är det allmänt känt att utgångstrafon är mycket av den kritiska komponenten vad beträffar speciellt bandbredd.

Så man får alltså en LP-filtrering av klippningen, därav rundade hörn.

Om detta är sant funkar det tom för SE-kopplingar även om de i regel klipps asymmetriskt, väl?

Utgångstrafon är med andra ord den som faktiskt ger stora delar av "rörljudet".

MVH/Roger

[superx]

Ja! Den sammanfattningen kan jag skriva under på. Trafon handlar ofta mer om bandbredd än något annat, och aldrig om fet hårdrocks- eller bluesdist iaf. SE-klippningen blir av naturliga skäl mer osymmetrisk, men det spelar ingen roll för vad bandbredden gör med vågformen. Däremot antar jag att det kan påverka vad som händer när trafon riskerar att mättas, men den typen av stärkare brukar väl i regel ha luftgap i kärnan för att undvika det (på bekostnad av bandbredd då antar jag).