Det jag däremot sett och antar fungerar rätt bra är att skava av ytterisoleringen och dra fast koaxen med något lämpligt överfall (eller vad en "klämma" nu kallas) mot jordförbunden metalldel.
P.S. jag har absolut ingen koll alls på vad du får göra gällande att ansluta egen jordledare i centralen när det är finska regler. I Sverige så är det behörighetskrävande (även om man ska väl vara rätt så ohändig om man misslyckas med att bryta huvudbrytare vid mätartavla och sen montera in en rätt grov ledare på jordskenan i centralen).
Kolla också vad (finska) regler säger om vilken färg denna jordförbindelse ska ha. I Sverige så ska gulgrön endast användas för skyddsjord (och gulgrön med blå markering som PEN, d.v.s. man tar gulgrön och lindar ringar med blå tejp t.ex.) medan biledaren ("skärmen") ska förses med genomskinlig och ej gulgrön isolering (där isolering behövs över huvud taget) på kablar som både har gulgrön jord och skärm där skärmen är tunnare än övriga ledare, eftersom den tunnare skärmen inte uppfyller kraven på fullgod skyddsjordning.
Men om det är nedgrävd koax och nedgrävd elmatning så är det kanske ingen större fara för åskan. Oftast klarar det sig nog utan mer än sammankopplad jord.
(Jag har dock bott i ett flerfamiljhus där elen fått stambyten kanske på 60-talet och då dragits från bottenvåningen och upp till lägenheterna, medan telefonledningarna hade sina fördelningspunkter på vinden som ett arv från då det var luftledningar. I det huset kunde det faktiskt bli överspänningar starka nog för att ge problem, men det räckte med endast varistorer utan gasurladdningsrör för att jag inte skulle märka av problemen där. Jag upptäckte den hårda vägen att de varistorerna inte var tillräckliga i hus med luftledning för både el och teleledning).
P.S. det där racket ser ut att gå bra att ansluta potentialutjämningsjord till
