Skulle vilja börja resan på gröna linjen vid 1.
Switchen är på, trafon laddas upp, jag vill kalla detta för "stora laddningen", sen släpper switchen trafon fri.
Man ser hur sekundären (2.) raskt sjunker ned till ca -300V.
Samtidigt så skjuter primärens spänningen (3.) upp till ca 31V, precis som Bering påpekar skalan är nog korrekt:
12V matning samt reflektionen från sekundären 300V/16 (1:16 ratio prim/sek)
12V + 18,75V = ca 31V.
På den spänningen kommer även overshooten som snubbern(RCD) över trafoprimären skall tämja.
Vid 3. så tankas kondingarna på sekundären.
Jag skulle (envisas med) säga att vid tidpunkt 4. så drar switchen igen fast trafon fortfarande håller på att ladda ut på sekundären.
Trafon är seg och trög i omslaget pga att trafon måste polvändas (5.)
Mitt resonemang att switchen drog till vid 4. bygger på den osannolika kurvan vid 5.
Längst ned till höger har jag punkt 6. Det är min rendering hur det BORDE sett ut om trafon hade laddats ur självmant.
Normalt så sjunker spänningen på primären till långsammare svängningar runt matningsspänning när kärnan laddat ur.
Annan anledning till att anta att switchen är på (4.) är svängningarnas frekvens i punkt 7. som är snarlika pga liknande situation.
Ytterligare en anledning till att jag antar att switchen är på är spänningen vid punkterna 8.
Den är t.o.m högre spänning för "lilla laddningen" jämfört med stora laddningen. Känns lite knasigt den skulle slå hårdare i taket "självmant" än vid forcering av switchen.
Lilla laddningen får sen ett abrupt slut se förstoring 9. till höger i bild.
Tänker inte säga att Pucco har fel i sin analys att det kan bero på dioden i FET:en som jobbar här med nån slags urladdningsenergi, men jag förstår inte varför den skulle, men det kan vara en brist i min fantasi och kunskap. Mitt resonemang har satt mig på annan kurs helt enkelt.
Men... när jag tittar på högre upplösning så bryter knappt bruset (10.) från kurvan igenom nollnivån.
Om man går ned till första "pluppen" i skalan under nollsträcket så motsvarar det ca -0.6V.
Det ser inte utsom den ens når dit i.o.m att den först måste orka förbi svarta zonen mellan nollstreck och första pluppen.
(30 st pluppar per 18V är skalan)
11. vid är vid slutet av lilla laddningen, kurvan pekar uppåt, jag vill påstå att det är pga mättad kärna, strömmen rusar, spänningsfallet över switchen får det att peka uppåt.
Tidpunkt 12. Något hickar till, jag tror det är switchens överströmsskydd som tvingat av switchen.
Dels knycken i gröna linjen, men även de två olika volt-vinklarna(13.)

A korresponderar till vinkel på toppen av kurvan fram till (12) , sen faller det brantare, se B's parallell.
Tillbaka på grön linje, 14. Sega flanker... pja, vad skall jag skylla det på? Mättnaden av kärnan gjorde så att det var omöjligt uppehålla flödestäthetens nivå, fältets kraft rann ut i sanden.
Kan man likna det vid att man satte så hög fart på karusellen att lagret skar... eller att passagerarna slungades ut?

15. Fanns inte kraft nog att nå till -300V, kurvan viker av, slut på ångan.
Reflektionens toppnivå (16) blir såklart klen den åxå.
Efter att switchen tagit en 300nS timeout från 12. till 16. så börjar den om.
Jag antar att mättnaden + urladdningsförsöket tömde trafon på allt nästan snurr då blir det snabba omslag igen... och stora laddningen börjar om.