Efter lite "reverse engineering" på ett kretskort vars funktion är att konvertera 24V till 15V så hittade jag ett antal "features" som jag blev lite förvånad och fundersam över, då kom jag på att en diskussion här är ett passande sätt att få svar på mina frågor.
Då jag är osäker på om jag får publicera schemat, som jag skapat, på nätet så kan jag försöka förklara hur den är uppbyggd. Schemat är ganska basic och använder sig primärt av en LM317 som är fast kalibrerad för 15V output tillsammans med en "current booster" som består av en 2N2955 (TIL varianten) och ett effektmotstånd. Resten av kortet har det mesta om kondingar, resistorer och annat också.
Det jag noterade på detta schema är att de har separerat på GND till chassit (skruvhål t.ex.) samt GND på själva kortet. Mellan båda delar så fanns det möjlighet (dock inte monterat) att ha en konding, en transientskyddsdiod (15V / 16V breakdown) och ett 10K motstånd monterat, men till vilken nytta? Om jag skulle byggt kortet så skulle transientskyddsdioden sitta mellan GND och +15V samt en säkring (typ PTC) i serie för att motverka överspänning samt kortis, men det kanske finns någon finurlig tanke bakom detta?
Jag kan tänka mig att man t.ex. vill separera på digitala och analoga delar på ett kretskort för att inte störa kommunikationsdelar som t.ex. I2C etc. Dock så känns det som att man vill ha samma potential mellan chassits GND och kortets, eller har jag fel?
Det kanske är för tidigt på veckan för att jag ska förstå detta klart
