Polystyren-kondingar tillverkas inte längre. Mica eller Polypropylen blev nog ett det vanligaste alternativet med lite varierande för och nackdelar. Micas fördel var nog långtidsstabiliteten.
En av polystyrenens nackdelar var att plasten smälte vid 100C och blev mekaniskt plastisk vid 80C. Antagligen allt för stor nackdel när man kräver större temperaturområde för de flesta andra komponenter.
Det är ändå relativt höga temperaturer som kan ifrågasättas om de är normala.
Många keram-dielektra är som nämnts temperaturberoende och somliga varierar kapacitansen efter pålagd spänning.
Det förekommer att man medvetet använder överlagrad DC för att skapa en varicap.
Keramiska filmkondingar med dielektra av typ NP0 eller CGO är specifikt designade för att vara temperatur och åldringsstabila.
De är mer temperaturstabila än polystyren-kondensatorer.
Det finns skillnader vad gäller ESR men den är minimal och mestadels till film-keramens fördel.
Keramtypen NP0 är den numera helt dominerande kondensator-typen i moderna RF-kretsar och används uppåt 10 GHz.
Vid lite mindre hög RF, såsom 100MHz, i dess tuningskretsar brukar det vara andra komponenter som begränsar Q-värdet, ofta som medveten design för jämnare passbandbredd, så Q-värdet (förlustfaktorn, ESR-värdet för kondensatorn) är nog måttligt kritisk egenskap här.
En av foliekondensatorers egenskaper som brukar nämnas är dess självläkningegenskaper vid överslag men det är nog inte heller viktigt här.
Inte heller lär spänningståligheten vara kritisk. Det är annars ingen brist på motsvarande spänningståliga keram-kondensatorer.
Föreslår här ett alternativ:
https://www.mouser.se/ProductDetail/KYO ... Jjvw%3D%3D
Förlustfaktorn för denna lär ligga under 0.2%, motsvarande ca tan 0.004 men det är något frekvensberoende.
Går få med högre tolerans men om komponenten byts bör man ändå efterjustera trimningen om det är en tuning-kritisk krets.
För att få bättre RF-egenskaper kan man gå över till ytmonterad motsvarande kondensator. Med lite tur kan en sådan lödas direkt på kretskortets undersida. Vinsten man gör är att man slipper förlust-induktansen i radial-benen på kondensatorn och därmed höjer SRF.
Det kan hända att kondensatorn blir för bra. Blir så ideal att den orsakar för små förluster och därför gör förstärkar-steg instabila.
Det är nog ingen risk här men jag har själv råkat ut för detta för en inte så mycket RF-krets, en 7805, som kan bli för styvt avkopplad på utgången. Det finns varningar för detta i somliga 7805 datablad, men är mer kuriosa i detta fallet.
