Retrodatorprojekt - TU55 bandstation till USB

[anders_bzn]

Jag hade en del problem med G850-korten. Ett kort hade trasig likriktarbrygga och det andra var lite skumt i övrigt. Fungerar dina?

Jag ser att du kör med originalkondingar

Ja de fungerar på två av drivarna som jag provat. Har hittat ett R303 så jag ska försöka sätta ihop och prova den sista driven också. Har hittat minst ett G850 extra. Dessutom har jag hittat ett G888, så jag ska koppla in det mot driven och mäta lite.

Jo, jag kör med original kondensatorerna. De ska bytas.

[MiaM]

Angående nivåomvandlaren:
Jag skulle nog ritat kretskortet så att de båda sidorna är helt galvaniskt skiljda eftersom det ändå inte kräver mycket ändringar att få det så. Om det finns jord och -3V tillgängligt i den vänstra kontakten så nyttja för all del de matningarna till vänstra halvan av kretsen. Om inte så använd separata pinnar på den högra kontakten för matningen till vänstra respektive högra halvan och/eller sätt nån slags brytbara banor med utrymme för kontakter/byglar för separat matning av vänstra halvan. Det kanske framstår som överdrivet försiktigt nu men med tanke på att det "bara" är extrajobb vid ritandet så är det nog extremt tacksamt om det osannolikt nog skulle uppstå problem med jordslingor.


Angående skrivkretsen: Intressant och klurig koppling!

Två spekulationer kring funktionen:

1)
Man kanske bör vara försiktig med att driva den där med snabbare kretsar än de TTL-kretsar som den från början drivits med och även vara försiktig med att använda transistorer med högre gränsfrekvens (och ev. förstärkning) än vad den designats för.

Om vi tänker oss att vi har en märkbart långsam insignal (d.v.s. så långsamma flanker som man kunde ha på TTL-signaler, speciellt med en bit kabel) så är stigtiden på Q2:s kollektor inte helt spikrak.

Med en given tillräckligt långsam stigtid på Q2:s kollektor så går det att beräkna max-strömmen genom C31 och värdet på kondingen är antagligen anpassat för att ge brant stigning på T6.

2)
Eftersom huvudet är induktivt och/eller med tanke på bandets magnetiska egenskaper så vill man säkert ha en del "diskanthöjning", detta ordnar C31.

Kopplingen med D27 och R69 är kanske en slags spänningsregulator som reglerar basströmmen in på transistorn så att den ökar om kollektorspänningen ökar och vice versa, d.v.s. ger en exaktare spänning på kollektorn. Funktionen verkar dock märklig. R70 är ju i det läget "vanligt" motstånd eller vad man ska säga.

En annan tanke är att denna koppling möjliggör en stark basström för att snabbt styra ut transistorn med rejäl basström även om den har dålig förstärkning vid höga frekvenser, men så fort utstyrningen "tagit" så ser D27 till att styra ner basströmmen så att den håller sig till inte mycket mer än minsta behövliga basström. Det torde leda till en klart snabbare flank när T6 ska sluta leda. Vad jag förstått så blir väl "sluta leda"-flanken allmänt bättre på en bottnad transistor ju lindrigare den är bottnad så att säga. Kretsen torde väl nära på kunna göra så att transistorn inte ens är bottnad alls utan bara precis invid att vara bottnad - det torde ge ännu bättre flank när den ska sluta leda.

Om jag vore dig så skulle jag plagiera originalets kretskortslayout fullt ut om inte funktionen blir helt utklurad. Min teori verkar vid en första tanke rimlig men jag kan ha fel. Det kan hända att impedansen i kretskorsbanorna på något sätt hänger ihop med funktionen med tanke

(Cpt. Obvious hälsar att schemat blir ju lättare att läsa om alla transistorerna antingen heter T eller Q )

[anders_bzn]

Ja, man får inte citera föregående inlägg men ibland har det en poäng.

Angående nivåomvandlaren:
Jag skulle nog ritat kretskortet så att de båda sidorna är helt galvaniskt skiljda eftersom det ändå inte kräver mycket ändringar att få det så. Om det finns jord och -3V tillgängligt i den vänstra kontakten så nyttja för all del de matningarna till vänstra halvan av kretsen. Om inte så använd separata pinnar på den högra kontakten för matningen till vänstra respektive högra halvan och/eller sätt nån slags brytbara banor med utrymme för kontakter/byglar för separat matning av vänstra halvan. Det kanske framstår som överdrivet försiktigt nu men med tanke på att det "bara" är extrajobb vid ritandet så är det nog extremt tacksamt om det osannolikt nog skulle uppstå problem med jordslingor.

Det finns varken jord eller -3/-15 i kontakten. Så det går inte.

Angående skrivkretsen: Intressant och klurig koppling!

Ja.

Jag tror att det är så här. C31 gör att man snabbt öppnar T6. D27/R69 är som du skriver en regulator som sänker basströmmen när transistorn blir bottnad. Jag undrar varför? Jag tror att man byggt såhär för att kompensera för att transistorn inte är så bra.

(Cpt. Obvious hälsar att schemat blir ju lättare att läsa om alla transistorerna antingen heter T eller Q )

Jag vet.

Sen har jag kopplat upp G888 och mätt. Tycker att det var klurigt att använda en DEC kort-kort kontakt som bakplan. Sen använde jag ett av mina mätkort som jag lött en stiftlist i åt "fel" håll och tryckt ner i kopplingsdäcket. Så fick jag numreringen på köpet.

DSC_3079.JPG

Först "läste" jag timingspåret och fick samma frekvens som Mattis redovisade i ett tidigare inlägg. Sen kopplade jag upp så jag skulle kunna skriva. Jag valde att skriva på markspåret. Först med stillastående band så jag i lugn och ro kunde se att kretsen gjorde något. Jag konstaterade då också att det enda man gör är att driva transistorn i botten. En switch av/på, inga konstigheter. Sen spelade jag in en signal med lite annan frekvens än timingspåret för att se om jag kunde detektera det. Det kunde jag!

Nu har jag beställt lite delar så jag kan snickra ihop min egen skrivkrets, jag tänkte testa att göra samma sak med en modernare transistor. Det borde inte vara en stor utmaning att switcha ~27kHz -15V och 200mA. Men vi får väl se.

EDIT: Stavning

[MattisLind]

Det jag provade var att simulera write-kretsen med hjälp av circuitlab eftersom jag hade inget känt tomt band som jag ville testa med. Det helt klart bästa är ju att bygga upp en komplett krets och testa!

Jag hade inte mätt upp läshuvudets induktans utan bara resistansen och provade med lite olika värden på L:et. Fyrkantvåg in gav en fin ström-fyrkantvåg ut. Man kunde även mäta upp strömspikar genom C31 på flankerna så det är uppenbart en "diskanthöjning" som händer.

Den där test-setupen ser riktigt snygg ut med det lilla mini-bakplanet! Hade du G888 sedan tidigare? Det satt inga G888 i de drivar jag hade! Och det lustiga är att trots att PDP-12 i övrigt är TTL så är TU55 interface korten de gamla G882 och inte G888.

Annars har jag studerat olika bootloaders för AtMega32u4.

Det finns en hel massa olika. Här är en länk till en sida.

Rent allmänt när det gäller att interfaca med USB om man tänker sig att ansluta den till t ex en Android telefon så ska man kanske undvika HID eftersom vad jag förstår så detekterar telefonen det och man får inte upp något onscreen tangentbord. Jag har inte testat men någon annan kanske har hållit på med Android / AtMega32u4 integration via USB? LUFA CDC verkar som ett bra alternativ för då kommer den vanliga Arduino miljön fungera direkt som jag förstår det.

Jag har beställt två AtMega32u4 breakout boards från Kina för att labba lite grand.

[anders_bzn]

Jag hittade faktiskt ett G888 i den stora kartongen kort som kom ifrån Olle. Där låg också några andra TU55/56 relaterade kort. Som ett reläkort något G650 och R101 (?).

Jag tog ett band som var avslitet, jag hoppas på att det inte innehöll något viktigt. Det var bara 1/3 del kvar av bandet.

Som jag förstår så är inte interfacet på TU55 och TU56 samma. I fallet då man har TU55 så verkar ju även delen som omvandlar de analoga läs och skrivsignalerna sitta i tape controllern. Styrsignalerna är -3V logik. I TU56 verkar det sitta bland annat G888 och interfacet ser ut att vara TTL-anpassat. På till exempel TD8-E som är omnibus tape controllern sitter det ingen analog elektronik. Jag studerade det schemat till TD8-E för att se om det fanns en annan implementation av skrivkretsen där. Det verkar bara användbart till TU56. Jag har dock inte lusläst dokumentationen så jag kan ha fel.

Jag hoppas att du löser USB-biten, jag har inte jobbat med det tidigare.

En annan tanke, jag har funderat på om vi inte på något sätt borde kunna koppla bort skrivfunktionen så att man inte tar sönder band man vi läsa av misstag. Jag har funderat på några alternativ.

- En bygel på -15V matningen som man kan ta bort.
- En NAND grind på skrivsignalerna så att man måste ha write-enable aktiverad på driven. Så hindrar man rent elektriskt att man kan skriva på bandet om mjukvaran skulle spåra ur. Liknar lösningen som finns på G888.

Sen bör man nog sätta dit skyddsdioderna på ingången som finns på till exempel G888 schemat. Om man skulle råka aktivera en skrivpinne utan läs/skrivhuvudet är inkopplat så får man -15V in på OP:ns ingångar. Jag tror inte den skulle må bra av den när matningsspänningen är +/- 5V.

BTW. Att mäta på strömmen genom huvudet är nog en god ide. Ska låna med en strömtång hem.

BTW2: När jag letade band så hittade jag några märkta "LINC". Jag plockar ut dem till dig (Mattis).

[MattisLind]

Jag hittade faktiskt ett G888 i den stora kartongen kort som kom ifrån Olle. Där låg också några andra TU55/56 relaterade kort. Som ett reläkort något G650 och R101 (?).

Verkligen bra och ha saker! Tydligen är det många (nåja kanske inte SÅ många) som letar efter G888 till sina TU56.

Som jag förstår så är inte interfacet på TU55 och TU56 samma. I fallet då man har TU55 så verkar ju även delen som omvandlar de analoga läs och skrivsignalerna sitta i tape controllern. Styrsignalerna är -3V logik. I TU56 verkar det sitta bland annat G888 och interfacet ser ut att vara TTL-anpassat. På till exempel TD8-E som är omnibus tape controllern sitter det ingen analog elektronik. Jag studerade det schemat till TD8-E för att se om det fanns en annan implementation av skrivkretsen där. Det verkar bara användbart till TU56. Jag har dock inte lusläst dokumentationen så jag kan ha fel.

Jag ska inte säga att jag vet säkert men precis som du skriver så har inte TD8E analogdelar men det har alla andra och som jag förstår det så byggdes TU56 för att vara kompatibel med alla varianter. Antingen sitter G888 i driven och man kan då koppla den till TD8E eller så sitter G882/G888 i kontrollern (TC01/TC02/TC08/TC11 etc) och man kopplar den på samma sätt som TU55.

Jag hoppas att du löser USB-biten, jag har inte jobbat med det tidigare.

Hehe. Det har jag heller aldrig hållit på med tidigare. Men någon gång ska vara den första.

En annan tanke, jag har funderat på om vi inte på något sätt borde kunna koppla bort skrivfunktionen så att man inte tar sönder band man vi läsa av misstag. Jag har funderat på några alternativ.

- En bygel på -15V matningen som man kan ta bort.
- En NAND grind på skrivsignalerna så att man måste ha write-enable aktiverad på driven. Så hindrar man rent elektriskt att man kan skriva på bandet om mjukvaran skulle spåra ur. Liknar lösningen som finns på G888.

Det senare alternativet känns ju rätt trevlig. Blir enkelt och logiskt och skyddar mot urspårade program. Pilla med en bygel är ju lite bökigt. Men det adderar 10 NAND grindar.

Sen bör man nog sätta dit skyddsdioderna på ingången som finns på till exempel G888 schemat. Om man skulle råka aktivera en skrivpinne utan läs/skrivhuvudet är inkopplat så får man -15V in på OP:ns ingångar. Jag tror inte den skulle må bra av den när matningsspänningen är +/- 5V.

Skyddsdioder är nog ett måste. Börjar det bli väldigt trångt på kortet?

BTW2: När jag letade band så hittade jag några märkta "LINC". Jag plockar ut dem till dig (Mattis).

Intressant. Ska bli kul och se vad de innehåller!

[MiaM]

Angående nivåomvandlaren:
Jag skulle nog ritat kretskortet så att de båda sidorna är helt galvaniskt skiljda eftersom det ändå inte kräver mycket ändringar att få det så.

Det finns varken jord eller -3/-15 i kontakten. Så det går inte.

Aha, rackarns. Men jag skulle ändå rekommendera att rita kortet så att det är "nästan" galvaniskt skiljt, d.v.s. så att sammankopplingen bara sker på ett ställe. Med ett dubbelsidigt kort kan det inte vara särskilt svårt att få till. Det är nog en typisk grej som kommer visa sig vara bra i framtiden när du beställt 10 exemplar av kortet från kretskortstillverkare, använt fem och sen behöver ett optokopplarkort till något annat. (Av samma skäl så kanske det är bra att göra plats för en stiftlist i "kantkontaktänden" av kortet). Men visst, nu gör jag det bästa till det godas fiende.

Jag tror att det är så här. C31 gör att man snabbt öppnar T6. D27/R69 är som du skriver en regulator som sänker basströmmen när transistorn blir bottnad. Jag undrar varför? Jag tror att man byggt såhär för att kompensera för att transistorn inte är så bra.

Som sagt så lär D27/R69 göra att transistorn bara är näst intill men inte helt bottnad när den varit i ledande tillstånd ett ögonblick. Att den inte är bottnad ger klart snabbare flank när den stängs av. C31 ger alltså snabbare flank vid tillslag och D27/R69 snabbare flank vid frånslag. Alla transistorer har ju sina begränsningar men det var väl svårare på den tiden att få tag på en transistor med tillräcklig prestanda utan detta extraarrangemang.

(Jag hittar ingen bra generellt referens på det här med bottnade transistorer och stigtid men väl en gammal tråd där någon gjort praktiska mätningar, visserligen på en optokopplare men ändå...)

Sen har jag kopplat upp G888 och mätt.

Meanwhile, in Kävlinge, Anders_bzn is using Nema 5-15 connectors for mains power...

Jag googlade en liten smula men fann inget (säkert pga dåligt sökande); hur ser banden ut rent fysiskt? Om det är halvtumsband så kan gamla VHS-band kanske fungera för provkörning, fast de har antagligen fel "frekvensgång" för att ge ett helt rättvist test. Tillräckligt bra för att åtminstone se om något fastnar på bandet alls. Om det är kvarttum så passar givetvis vanliga gamla rullband. (Gamla 1/4"-rullband är vanligtvis "järnoxid" medan VHS-band har "kromdioxid"-karaktäristik på frekvensgången, även om man nån gång redan på 80-talet övergick till att använda annan kemi än krom).

Jag håller med om att det är bra med en fysisk brytare för skrivfunktionen. Tänk också på vad som händer just vid strömpåslag och avslag! En idé kan t.ex. vara att se till att den analoga kretsen kräver över 2V för att uppfattas som en etta, mata det med 74HC-logik (ej HTC) som är specad att fungera korrekt mellan 2-6V, och låta denna logik innehålla grindar som bland annat tar signal från en matningsspänningsövervakningskrets med lämplig uppstartfördröjning. Rätt gjort så kommer en sådan krets se till dels på analog nivå att det inte kan ske någon skrivning vid <2V på 5V-matningen, och på "analogdigital" nivå att det inte kan ske någon skrivning om 5V-matningen har minst 2V men inte hållt sig tillräckligt exakt inom 5V-området under tillräckligt långt ögonblick. Det gör att dels skräp på pinnarna på processorn vid uppstart inte kan skriva något, och likaså kan skräp vid avslag inte heller skriva något. Det behöver inte vara särskilt krångligt, en AND/NAND/OR/NOR (beroende på vad som passar) per skrivsignal och en 5V-övervakningskrets.

P.S. strömmen genom huvudet mäts ju lätt med diffmätning över R64. Det behövs alltså ingen strömtång om det finns ett oscilloskop med diffmätläge. En strömtång ger väl dessutom klart sämre frekvensgång än vad man vill ha. Om det bara är dc-strömmen som behöver mätas så kan man ju slå på skrivningen med permanent nolla in och dc-voltmäta över R64 med vanlig multimeter.

[anders_bzn]

Som jag förstår så är inte interfacet på TU55 och TU56 samma. I fallet då man har TU55 så verkar ju även delen som omvandlar de analoga läs och skrivsignalerna sitta i tape controllern. Styrsignalerna är -3V logik. I TU56 verkar det sitta bland annat G888 och interfacet ser ut att vara TTL-anpassat. På till exempel TD8-E som är omnibus tape controllern sitter det ingen analog elektronik. Jag studerade det schemat till TD8-E för att se om det fanns en annan implementation av skrivkretsen där. Det verkar bara användbart till TU56. Jag har dock inte lusläst dokumentationen så jag kan ha fel.

Jag ska inte säga att jag vet säkert men precis som du skriver så har inte TD8E analogdelar men det har alla andra och som jag förstår det så byggdes TU56 för att vara kompatibel med alla varianter. Antingen sitter G888 i driven och man kan då koppla den till TD8E eller så sitter G882/G888 i kontrollern (TC01/TC02/TC08/TC11 etc) och man kopplar den på samma sätt som TU55.

Ok, så man kan ha TU56 till PDP-9/TC02 men inte en TU55 med TD8E?

En annan tanke, jag har funderat på om vi inte på något sätt borde kunna koppla bort skrivfunktionen så att man inte tar sönder band man vi läsa av misstag. Jag har funderat på några alternativ.

- En bygel på -15V matningen som man kan ta bort.
- En NAND grind på skrivsignalerna så att man måste ha write-enable aktiverad på driven. Så hindrar man rent elektriskt att man kan skriva på bandet om mjukvaran skulle spåra ur. Liknar lösningen som finns på G888.

Det senare alternativet känns ju rätt trevlig. Blir enkelt och logiskt och skyddar mot urspårade program. Pilla med en bygel är ju lite bökigt. Men det adderar 10 NAND grindar.

Sen bör man nog sätta dit skyddsdioderna på ingången som finns på till exempel G888 schemat. Om man skulle råka aktivera en skrivpinne utan läs/skrivhuvudet är inkopplat så får man -15V in på OP:ns ingångar. Jag tror inte den skulle må bra av den när matningsspänningen är +/- 5V.

Skyddsdioder är nog ett måste. Börjar det bli väldigt trångt på kortet?

Jodå, men jag har inte ritat upp allt ännu. Jag har byggt en egen variant av skrivfunktionen som verkar fungera, den är inte perfekt ännu. Har upptäckt att det finns mycket fler småsignalstransistorer i ytmonterat än hålmonterat som är snabba. Även NAND-grindar finns ytmonterat, men det känns dumt eftersom jag har ett par hundra hålmonterade 7400 och 74LS00. Jag ska fortsätta mäta lite på skrivkretsen när jag kommer hem igen, nu skidåkning! Skyddsdioder ska in!

Angående nivåomvandlaren:
Jag skulle nog ritat kretskortet så att de båda sidorna är helt galvaniskt skiljda eftersom det ändå inte kräver mycket ändringar att få det så.

Det finns varken jord eller -3/-15 i kontakten. Så det går inte.

Aha, rackarns. Men jag skulle ändå rekommendera att rita kortet så att det är "nästan" galvaniskt skiljt, d.v.s. så att sammankopplingen bara sker på ett ställe. Med ett dubbelsidigt kort kan det inte vara särskilt svårt att få till. Det är nog en typisk grej som kommer visa sig vara bra i framtiden när du beställt 10 exemplar av kortet från kretskortstillverkare, använt fem och sen behöver ett optokopplarkort till något annat. (Av samma skäl så kanske det är bra att göra plats för en stiftlist i "kantkontaktänden" av kortet). Men visst, nu gör jag det bästa till det godas fiende.

Det finns inte ens GND i kontakten, jag konstruerar kortet för dess ändamål, behöver jag ett labbkort så får jag rita ett sådant istället.

Sen har jag kopplat upp G888 och mätt.

Meanwhile, in Kävlinge, Anders_bzn is using Nema 5-15 connectors for mains power...

Ja, självklart! Prylen går ju på 117V och jag har en rejäl trafo på 1750VA under labbbänken. En sladd upp till grenkontakten för laborationer. Fick leta igenom ett antal Ebay försäljare innan jag hittade en som skickade utanför US. Ett par veckor senare hittade jag en förlängningsdosa i skroten på jobbet...

Jag googlade en liten smula men fann inget (säkert pga dåligt sökande); hur ser banden ut rent fysiskt? Om det är halvtumsband så kan gamla VHS-band kanske fungera för provkörning, fast de har antagligen fel "frekvensgång" för att ge ett helt rättvist test. Tillräckligt bra för att åtminstone se om något fastnar på bandet alls. Om det är kvarttum så passar givetvis vanliga gamla rullband. (Gamla 1/4"-rullband är vanligtvis "järnoxid" medan VHS-band har "kromdioxid"-karaktäristik på frekvensgången, även om man nån gång redan på 80-talet övergick till att använda annan kemi än krom).

Jag tror att det är nämnt tidigare i tråden, i vilket fall är det 3/4" band men magnetskiktet mellan två lager av mylar. 10 spår, alla dubblerade.

Jag håller med om att det är bra med en fysisk brytare för skrivfunktionen. Tänk också på vad som händer just vid strömpåslag och avslag! En idé kan t.ex. vara att se till att den analoga kretsen kräver över 2V för att uppfattas som en etta, mata det med 74HC-logik (ej HTC) som är specad att fungera korrekt mellan 2-6V, och låta denna logik innehålla grindar som bland annat tar signal från en matningsspänningsövervakningskrets med lämplig uppstartfördröjning. Rätt gjort så kommer en sådan krets se till dels på analog nivå att det inte kan ske någon skrivning vid <2V på 5V-matningen, och på "analogdigital" nivå att det inte kan ske någon skrivning om 5V-matningen har minst 2V men inte hållt sig tillräckligt exakt inom 5V-området under tillräckligt långt ögonblick. Det gör att dels skräp på pinnarna på processorn vid uppstart inte kan skriva något, och likaså kan skräp vid avslag inte heller skriva något. Det behöver inte vara särskilt krångligt, en AND/NAND/OR/NOR (beroende på vad som passar) per skrivsignal och en 5V-övervakningskrets.

Det kommer nog inte bli problem med spänningstillslag. För att något ska kunna hända med TU55:an måste SELECT signalen vara aktiv, utan att MCU:n kör kommer signalen inte kunna bli aktiv. Har haft det i åtanke så att signalerna blir aktiva på "rätt håll".

P.S. strömmen genom huvudet mäts ju lätt med diffmätning över R64. Det behövs alltså ingen strömtång om det finns ett oscilloskop med diffmätläge. En strömtång ger väl dessutom klart sämre frekvensgång än vad man vill ha. Om det bara är dc-strömmen som behöver mätas så kan man ju slå på skrivningen med permanent nolla in och dc-voltmäta över R64 med vanlig multimeter.

Poäng där!

[anders_bzn]

Jag har laborerat vidare lite. Kom fram till denna kretsen för att switcha huvudet. Mätningar har visat att den har samma data som kretsen nedan. Flanker är lika branta och spänningen över huvudet ser identisk ut. Har även provat att skriva till bandet med denna med lyckat resultat!

Huvudet ansluts mellan HEAD_DATA1_P och HEAD_DATA1_N, mittappen ansluts till jord. W_DATA1_P och W_DATA1_N är styrsignalerna (aktivt låga). PNP-transistorn sitter till 3.3V för att man ska få säker avstängning av den samma.

write_circuit.png

write_circuit_org.jpg

[dar303]

Hej!
Om man har okända band med progrem till PDP 15 av potentiellt stort historiskt intresse, finns det någon möjlighet att överföra dessa till något modernare filformat och läsa koden? Jag vet inte vad det är för band förutom att det är magnetband men jag tänkte kolla om det finns möjligheter framöver, kanske med detta interface?

[anders_bzn]

Det borde gå, att läsa bitströmmen av banden med detta bygget är inga problem. PDP-15 är 18-bitars precis som PDP-9 så att avkoda det som finns på bandet borde inte vara några problem. Om inte annat så borde man kunna ladda filerna i simh som är en emulator med stöd för bland annat PDP-15!

Något borde man kunna få ut. Är det band från elektronmusikstudion (EMS)?

I vilket fall så borde man läsa av banden, om inte så kan någon annan efterkommande digitalarkeolog gräva i filerna.

[pbgp]

Jag har läst av band från en PDP-15 med hjälp av en PDP-8/a och med framgång använd avbildningarna med simh för att titta på filerna.

Det var långsamt av olika anledningar så det här projektet är nog ett bättre alternativ.

[anders_bzn]

Man skulle kunna göra samma sak med din 8/e, du som har TU och TD8E.

Liten preview:

Logic.png

Funderar allvarligt på att rita om delen i mitten med ytmonterade komponenter också.

[anders_bzn]

Nu har det varit tyst i tråden länge, men det betyder inte att det inte hänt något. Idag kom korten från Kina. Tyvärr väntade jag för länge med att beställa komponenter, så de har inte kommit ännu. Jag har bara de som ska lödas på sist hemma, typ kontakterna och tryckknappen...

DSC_3133.jpg

[Oskar]

Så vackert!