
Den är nog en bra film att titta på för att vänja sig rent psykiskt. Vid 6:55 och framåt blev det lite läskigt.

Jag klarar att klättra ca 10 meter uppåt utan problem, sedan börjar det kännas lite.
Värst är när jag ska klättra ner från pannhus-taket, som har en lite värre lutning än de flesta andra hus.
Men iofs, innan vi flyttade hit för ca 2 år sedan så blev benen som spagetti när man kom upp 3-4 meter, så man vänjer sig.
Omkopplarna på scart-adaptrarna kan väcka en del myror i huvudet, speciellt om man missar dem helt....
Senast jag råkade ut för det var på två parallellkopplade skärmar (50M koaxialkabel och T-kopplingar utan extra förstärkning) bakom en scen. Ena monitorn gav bra bild men när vi startade den andra så blev det bara "myrornas krig" på första monitorn. Det var inte förrän ljusteknikern tittade på det hela som den där in/ut-knappen upptäcktes och då blev det förstås bra bild på båda skärmarna.
