Regleringen av tänkta tomgångsströmmen och förstärkarens klass-typ justeras enklast på R4 och R5. Lite klumpigt med reglering med två motstånd men måttliga obalanser kompenseras av OP. Lite av priset man får betala om man ska hålla nere antalet komponeter.
Min gissning är att ursprunglig skapare av schemat designade tydlig klass B beräknat på en TL071, för att inte riskera för stora tomgångsströmmar för hembyggare utan kunskaper, men att det sedan halkade dit en TL074 när schemat vandrat ett tag på internet.
En komplikation är om det verkligen är så stor individuell spridning på kretsarnas tomgångsström typ 200%. Kan ge problem om man inte börjar med stora marginaler när man ställer tomgångs-strömmen.
Kan vara en bidragande orsak till varför designen har de värden den har.
Angående förbättrade stabiliteten var referensen närmast typ TS kretslösning. Finns säkert mängder av variationer på bägge kretstyperna som har olika för och nackdelar med avseende på tomgångsströmmens reglering och stabilitet men föreslagen lösning hör till de bättre jag känner till med tanke på att det inte behövs någon särskild trissa som konstantström-generator.
För biasering typ TS förslag, vid variation av matningspänning kommer framspänningsfallet över dioderna påverkas vilket påverkar tomgångströmmen, när matningspänningen varierar. Om störningen är differentiell kommer den att få en väg att leta sej ut på högtalaren. TL084 motkopplar detta men är begränsad av sin inte obetydliga utimpedans relativt de motstånd som biaserar dioderna.
För alternativt föreslagen förstärkare, kan tomgångsströmmen på sluttrissorna, förutom den gräns som IC-kretsen sätter genom sin tomgångsförbrukning, varieras mycket stabilt med två motstånd.
Tomgångsströmmen kommer vara i stort konstant till och med om matningsspänningen skulle halveras.
Antag att det förekommer spänningrippel på matningsspänningen, det kommer aktivt undertryckas då OP agerar strömgenerator via bias-motstånden.
Eftersom det gör att spänningen över bias-motståndet är stabil, kommer även Ube att vara stabil, vilket undertrycker denna stör-signalvägen dvs rippel ger låg påverkan på sluttrissornas tomgångsström. Om det är dubbel matningsspänning avses differentiellt rippel.
TL081 har en temperturkoefficient som väl matchar typiskt npn darlington-steg, så sluttrissornas tomgångströmm är konstant över stort temperaturspann, om TL081 håller samma temperatur som transistorerna.
Den matchningen går uppnå även i andra kretslösningar men har inte direkt fått gehör för det.
Tomgångsströmmen är stabil över stort temperatur och drivspänningområde, bättre än de flesta lösningar på liknande enklare steg.
Att det sedan även på ett bra sätt undertrycker störningar pga av rippel på spänningsmatning är ett plus.
Känner någon till en likvärdig eller bättre och effektivare lösning med så få aktiva komponeter så är jag öppen för att lära nytt. Ge gärna en länk.
Nej jag ägnade några rader att påvisa dess tillkortakommande i given koppling där den används som om den skulle fungera på detta sättet. Det problemet finns inte i det alternativ jag föreslog.TL084 brukar inte räknas till rail-to-rail.E Kafeman skrev:
Det hjälper inte att TL084 är rail-to-rail då även den kretsen har en utimpedans.
Nej det går inte. Än så länge gäller Ohm's lag. Är utimpedans större än lastimpedans så hamnar större delen av spänningen över drivsteget. Gärna länk på motsatsen tack.Det går utmärkt att konstruera förstärkare med hög utgångsimpedans som svingar nästan rail-to-rail med en belastningsimpedans som är mycket mindre än förstärkarens utimpedans.
