Antik dator restaureras
-
anders_bzn
- Inlägg: 5724
- Blev medlem: 17 december 2008, 19:22:18
- Ort: Kävlinge
- Kontakt:
Re: Antik dator restaureras
För trasig för att laga? Då hade ni inte sett min. Nåja, jag har fått höra så många historier om skrotade maskiner. Men vi får fixa dem som finns kvar!
Re: Antik dator restaureras
Ja, bjarni, när man ser entusiaster här, som verkligen orkar lägga ned så mycket jobb på maskiner i så dåligt skick, då får jag dåligt samvete för "vår" 8/L. Den var ju i betydligt bättre skick, men gick på skroten som sagt. Men jag kände att jag absolut inte orkade titta på den, den hade stått okörd i säkert 20 år, och status var helt okänd på den innan dess med, så oddsen för att vi skulle göra något åt den var mikromala, och dessutom led (lider?) vi av platsbrist. Men hade man haft koll på entusiasterna här på den tiden, så hade den ju skänkts till bättre behövande, skulle jag tro.
Vad gäller 8/A så ska jag nog ha ritningar och mikrokodslistningar någonstans hemma i Sverige, liksom tjocka manualer. Om jag bara kan hitta dom...
Vad gäller 8/A så ska jag nog ha ritningar och mikrokodslistningar någonstans hemma i Sverige, liksom tjocka manualer. Om jag bara kan hitta dom...
-
anders_bzn
- Inlägg: 5724
- Blev medlem: 17 december 2008, 19:22:18
- Ort: Kävlinge
- Kontakt:
Re: Antik dator restaureras
Det låter trevligt, en dag så ska min 8A igång. Men en i taget och kanske måste en 11/34 igång också. Och sen har jag ju fått en Cromemco så står på tur i verkstan och .....
Re: Antik dator restaureras
8/A är trevlig. Fast jag borde kanske skrivit beteckningen för CPUn som sitter på ett hex-kort. 8/A levererades både med KK8-E och KK8-A. KK8-E är samma CPU som i 8/E. KK8-E är lite snabbare än KK8-A, och man kan ju sätta en EAE på den. Men KK8-A klarar av minnen med olika (långsammare) hastighet eftersom det infördes en wait-signal från minne till CPU på den maskinen. En KK8-E tickar obönhörligt på, så minnet måste vara snabbt nog. En del Omnibus-minnen är inte snabba nog, och kan därför inte användas med KK8-E.
8/A kan för övrigt dessutom gå upp till 128Kord, om man får tag på rätt minnen, och en KT8-A.
8/A kan för övrigt dessutom gå upp till 128Kord, om man får tag på rätt minnen, och en KT8-A.
Re: Antik dator restaureras
Hej
Det har varit lite tyst i den här tråden, men vi har till och från jobbat med maskinen. Vi försökte beställa Zenerdioden vi saknar från rfparts.com.. men det gick sådär, kanske var vår beställning på två dioder för liten för att dom skulle bry sig.
Istället pluggade vi in ett variabelt labbagg i den spänning som som saknas. Nu kan vi fortsätta felsökningen. Minnet verkar fungera och viss I/O, vi kan t.ex. rita på skärmen. Instruktionsavkodningen verkar dock ha problem då vissa instruktioner blir helt andra när dom körs.
Jag lyckades knäppa en bild igår:
Det har varit lite tyst i den här tråden, men vi har till och från jobbat med maskinen. Vi försökte beställa Zenerdioden vi saknar från rfparts.com.. men det gick sådär, kanske var vår beställning på två dioder för liten för att dom skulle bry sig.
Istället pluggade vi in ett variabelt labbagg i den spänning som som saknas. Nu kan vi fortsätta felsökningen. Minnet verkar fungera och viss I/O, vi kan t.ex. rita på skärmen. Instruktionsavkodningen verkar dock ha problem då vissa instruktioner blir helt andra när dom körs.
Jag lyckades knäppa en bild igår:
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
Re: Antik dator restaureras
Skulle man inte kunna parallel koppla massor av små zenerdioder tills man uppnår rätt stöm?
Re: Antik dator restaureras
Annars finns ju varianten att ta hjälp av en transistor: http://sound.westhost.com/appnotes/an007.htm
Re: Antik dator restaureras
Eftersom zenerspänningen kommer variera, även om det är extremt lite, mellan dioderna så kommer dom att shunta olika mycket ström och därför inte dela på lasten... men förhoppningsvis så får vi tag på en kraftig zener framöver. Och vi ville ju hålla det så orginal som möjligt!
Just nu kör vi föresten PDP:n genom att mata den saknade spänningen (10V) på annat vis, detta för att kunna felsöka ytterligare. Vi har bland annat hittat fel i avkodningen av instruktioner och eventuellt lokaliserat motsvarande felande hårdvara.
En testrigg för flip chip-kort byggs om möjligt idag, får se om det blir några bilder från det också... laga dator är primärt, forumporren sekundär
Just nu kör vi föresten PDP:n genom att mata den saknade spänningen (10V) på annat vis, detta för att kunna felsöka ytterligare. Vi har bland annat hittat fel i avkodningen av instruktioner och eventuellt lokaliserat motsvarande felande hårdvara.
En testrigg för flip chip-kort byggs om möjligt idag, får se om det blir några bilder från det också... laga dator är primärt, forumporren sekundär
Re: Antik dator restaureras
Nu har jag hållit tyst alldeles för länge, men det har inte stått still med Elsa. Tvärt om!
Just nu är det mitt i natten/morgonen och jag måste egentligen gå och lägga mig, men innan jag gör det så vill jag lägga upp de där bilderna jag utlovade tidigare. Det är bara lite bilder av hur datorn ser ut, och visar inget av felsökningsarbetet, men det är inget att oroa sig för; jag har mer bilder av det arbetet och en del att berätta om hur det har gått, och det kommer upp imorgon. De här bilderna blir som en psykologisk spark i baken för att få upp resten också. :)
Till bilderna då!
Om man har öppnat dörren på datorns baksida, på vilken bakplanen med alla kretskorten sitter, så kan man där innanför se baksidan av de olika I/O-enheterna som är monterade på datorns framsida. Här nedan till vänster syns överst de två LINCtape-enheterna och där under bildskärmen. För bilden till höger har jag pekat kameran ner åt höger om bildskärmen, och man kan se en bit av högtalaren och sidan av bildskärmsmodulen som syns på båda bilderna, så får man en liten känsla av var sakerna sitter i förhållande till varann. I den högra bilden syns också baksidan av diverse rattar och kontaktjack.
Här nedan är så det trasiga nätaggregatet, som sitter nedanför till vänster om bildskärmen, i botten av chassit, sett bakifrån. Man kan se våra mätsladdar som sitter över den trasiga zenerdioden.
På nästa bild ser vi den I/O-panel som finns på framsidan av datorn bakom en lucka. Luckan är rätt smal men går hela vägen från golvet till toppen av racket och är karaktäristiskt grön. På panelen finns inputjack för analoga signaler, jack för relästyrda outputsignaler, ett antal precisionspotentiometrar som kan samplas, samt några rattar för klocksignaler, en högtalare och en volymkontroll för högtalaren. Volymkontrollen är bra att ha - högtalaren styrs av den mest signifikanta biten i ackumulatorregistret i processorn. Det låter alltså när man utför beräkningar.
En av de mer imponerande delarna av en PDP-12 är dess kontrollpanel. Med hjälp av dess knappar och lampor kan man i binär form skriva data och program direkt in i datorns minne, helt utan körande programvara eller operativsystem. Man kan också se innehållet i registren medans dator kör, man kan starta och stoppa körningen och stega igenom programmet en instruktion i taget, man kan stega varje enskild cykel och se processorns interna tillstånd i form av instruktionsregistret och exekveringsfasen (fetch, defer, execute, osv), och man kan se tillstånd för I/O och interrupter etc. Detta är fullständigt fenomenalt för felsökning och för att kunna göra någonting nyttigt med ett minimalt system eller när man saknar användbar programvara. Man kommer åt allting direkt på ett sätt som inte längre är möjligt med dagens datorer, men som var vanligt en gång i tiden. Särskilt DEC var väldigt duktiga på att designa praktiska kontrollpaneler av god kvalitet.
Här ser vi våra LINCtape-enheter. Banden sitter på en ungefär decimeterstor rulle med tillhörande robust plastask för förvaring. För användning trycks rullen bara fast rakt på axeln på bandstationen, och så matar man över bandet på den fasta rullen på andra sidan för hand. Bandet buffras inte i några vakuumkolonner, det spänns inte av några armar, det matas inte av några kapstaner, och det ligger rakt emot läs- och skrivhuvudet. Hela maskineriet är mycket enkelt och robust konstruerat, optimerat för pålitlighet i labbmiljö med halvinkompetenta användare, och inte för hastighet eller lagringskapacitet. Som jag nämnt tidigare lagras alla data redundant och med en inbyggd synkroniseringssignal på ett eget spår (också helt redundant) för att kunna klara av skador på bandet eller mekanisk åverkan på transportmaskineriet. De stora siffrorna som syns i bilden är device-ID:n. De sitter på hjul som man kan rulla på för att välja ID. I/O-instruktionerna som läser från band väljer bandstation med hjälp av dessa nummer.
Till sist kan man ju inte vara utan den här klassiska varningslappen:
:)
Sådär, nu när jag har ryckt upp mig och lagt upp lite bilder så kommer jag att lägga upp resten av bara farten. De bilderna får dock som sagt illustrera hur vi har felsökt Elsa när jag berättar om det, så det blir mindre turistvisning och mer elektronik.
Just nu är det mitt i natten/morgonen och jag måste egentligen gå och lägga mig, men innan jag gör det så vill jag lägga upp de där bilderna jag utlovade tidigare. Det är bara lite bilder av hur datorn ser ut, och visar inget av felsökningsarbetet, men det är inget att oroa sig för; jag har mer bilder av det arbetet och en del att berätta om hur det har gått, och det kommer upp imorgon. De här bilderna blir som en psykologisk spark i baken för att få upp resten också. :)
Till bilderna då!
Om man har öppnat dörren på datorns baksida, på vilken bakplanen med alla kretskorten sitter, så kan man där innanför se baksidan av de olika I/O-enheterna som är monterade på datorns framsida. Här nedan till vänster syns överst de två LINCtape-enheterna och där under bildskärmen. För bilden till höger har jag pekat kameran ner åt höger om bildskärmen, och man kan se en bit av högtalaren och sidan av bildskärmsmodulen som syns på båda bilderna, så får man en liten känsla av var sakerna sitter i förhållande till varann. I den högra bilden syns också baksidan av diverse rattar och kontaktjack.
Här nedan är så det trasiga nätaggregatet, som sitter nedanför till vänster om bildskärmen, i botten av chassit, sett bakifrån. Man kan se våra mätsladdar som sitter över den trasiga zenerdioden.
På nästa bild ser vi den I/O-panel som finns på framsidan av datorn bakom en lucka. Luckan är rätt smal men går hela vägen från golvet till toppen av racket och är karaktäristiskt grön. På panelen finns inputjack för analoga signaler, jack för relästyrda outputsignaler, ett antal precisionspotentiometrar som kan samplas, samt några rattar för klocksignaler, en högtalare och en volymkontroll för högtalaren. Volymkontrollen är bra att ha - högtalaren styrs av den mest signifikanta biten i ackumulatorregistret i processorn. Det låter alltså när man utför beräkningar.
En av de mer imponerande delarna av en PDP-12 är dess kontrollpanel. Med hjälp av dess knappar och lampor kan man i binär form skriva data och program direkt in i datorns minne, helt utan körande programvara eller operativsystem. Man kan också se innehållet i registren medans dator kör, man kan starta och stoppa körningen och stega igenom programmet en instruktion i taget, man kan stega varje enskild cykel och se processorns interna tillstånd i form av instruktionsregistret och exekveringsfasen (fetch, defer, execute, osv), och man kan se tillstånd för I/O och interrupter etc. Detta är fullständigt fenomenalt för felsökning och för att kunna göra någonting nyttigt med ett minimalt system eller när man saknar användbar programvara. Man kommer åt allting direkt på ett sätt som inte längre är möjligt med dagens datorer, men som var vanligt en gång i tiden. Särskilt DEC var väldigt duktiga på att designa praktiska kontrollpaneler av god kvalitet.
Här ser vi våra LINCtape-enheter. Banden sitter på en ungefär decimeterstor rulle med tillhörande robust plastask för förvaring. För användning trycks rullen bara fast rakt på axeln på bandstationen, och så matar man över bandet på den fasta rullen på andra sidan för hand. Bandet buffras inte i några vakuumkolonner, det spänns inte av några armar, det matas inte av några kapstaner, och det ligger rakt emot läs- och skrivhuvudet. Hela maskineriet är mycket enkelt och robust konstruerat, optimerat för pålitlighet i labbmiljö med halvinkompetenta användare, och inte för hastighet eller lagringskapacitet. Som jag nämnt tidigare lagras alla data redundant och med en inbyggd synkroniseringssignal på ett eget spår (också helt redundant) för att kunna klara av skador på bandet eller mekanisk åverkan på transportmaskineriet. De stora siffrorna som syns i bilden är device-ID:n. De sitter på hjul som man kan rulla på för att välja ID. I/O-instruktionerna som läser från band väljer bandstation med hjälp av dessa nummer.
Till sist kan man ju inte vara utan den här klassiska varningslappen:
:)
Sådär, nu när jag har ryckt upp mig och lagt upp lite bilder så kommer jag att lägga upp resten av bara farten. De bilderna får dock som sagt illustrera hur vi har felsökt Elsa när jag berättar om det, så det blir mindre turistvisning och mer elektronik.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
Re: Antik dator restaureras
Sådärja, nu har det blivit imorgon.
Jag och ahlsten har hunnit med att felsöka en hel del den senaste veckan, men det verkar vara en del jobb kvar. Eftersom dioden dröjer så började vi med att koppla bort den trasiga och köra in 10V där det ska vara 10V och se vad som händer. Med lite tur så funkar allt som det ska, tänkte vi. pbgp lånade ut sitt labbaggregat, eftersom han är en sån hjälpsam och generös människa:
Zenerdioden som reglerar 10V sitter på en stor kylfläns med en hel massa sladdar runtom och ett kretskort som sticker ut parallellt med kylflänsen på den sidan man behöver komma in med handen. Det är jäkligt trångt, så för att komma åt dioden måste man koppla loss lite sladdar från kretskortet. Sladdarna till dioden sitter dock tacksamt nog fast med kabelskor, så dem kan man enkelt dra loss och koppla till nånting annat. Kabelskor tillhör mina absoluta favoritobjekt. Tyvärr hade vi ingen riktig kopplingsplint så vi byggde en egen av lite plåt från en trasig PC i en skrotbur.
Den blev perfekt, och sen pajade jag den genom att fila för mycket på den. Det gick dock bra att bara klämma på den lite med tången så passade allting som en smäck igen. :)
Eftersom vi inte visste om nånting mer än 10V-matningen var paj så var det bäst att inkludera en säkring någonstans i receptet, men säkringen i labbagregatet var alldeles för långsam. Lösning: bananproppar, en kulspetspenna och eltejp!
Här kan vi se hur våran kopplingsplint i bildens nederkant kopplar samman alla 10V-ledningarna (gröna) som vi tagit loss från zenerdioden med labbaggregatet (brun sladd). Labbaggets jord har vi kopplat ihop med datorns jord (brun sladd med svart lapp). Man kan se kretskortet jag nämnde där till vänster och kylflänsen till höger. De röda sladdarna håller jag i med handen; de är lösgjorda från kretskortet så att jag skulle komma åt. Alla sladdarna var hopbuntade i en enda bunt också, så jag klippte upp den och buntade bort de gröna sladdarna för sig och buntade sen ihop de andra med varann igen. Det kändes moraliskt.
När vi satt ihop allting som det skulle vara slog vi på labbagget och datorns eget nätagg. Inga säkringar gick, och alla spänningar var normala. Nästa steg var att testa om datorn faktiskt fungerade igen, så vi satte oss vid kontrollpanelen. Det första vi gjorde var att prova att skriva och läsa i minnet direkt från panelen, och det funkade bra. Det är inte utan att man känner sig lite datorkunnig när man sätter sig framför en sån här maskin, trycker på lite knappar, tittar på en massa blinkande lampor, och faktiskt vet vad fan lamporna betyder. :)
Men tyvärr så fungerade ju inte allting. Precis som pbgp sa så avkodades en del instruktioner inte rätt. Hur vi gjorde med den felsökningen ska jag skriva om imorgon, men jag kan säga att vi har fått tillfälle att uppskatta all den detaljerade dokumentation som datorer levererades med på 60-talet. :D Det är fantastiskt skönt att hålla på med det här förresten; för mig är det sånt här datorföreningen Update handlar om. :)
Men nu blev det läggdags igen. Gäsp...
Jag och ahlsten har hunnit med att felsöka en hel del den senaste veckan, men det verkar vara en del jobb kvar. Eftersom dioden dröjer så började vi med att koppla bort den trasiga och köra in 10V där det ska vara 10V och se vad som händer. Med lite tur så funkar allt som det ska, tänkte vi. pbgp lånade ut sitt labbaggregat, eftersom han är en sån hjälpsam och generös människa:
Zenerdioden som reglerar 10V sitter på en stor kylfläns med en hel massa sladdar runtom och ett kretskort som sticker ut parallellt med kylflänsen på den sidan man behöver komma in med handen. Det är jäkligt trångt, så för att komma åt dioden måste man koppla loss lite sladdar från kretskortet. Sladdarna till dioden sitter dock tacksamt nog fast med kabelskor, så dem kan man enkelt dra loss och koppla till nånting annat. Kabelskor tillhör mina absoluta favoritobjekt. Tyvärr hade vi ingen riktig kopplingsplint så vi byggde en egen av lite plåt från en trasig PC i en skrotbur.
Den blev perfekt, och sen pajade jag den genom att fila för mycket på den. Det gick dock bra att bara klämma på den lite med tången så passade allting som en smäck igen. :)
Eftersom vi inte visste om nånting mer än 10V-matningen var paj så var det bäst att inkludera en säkring någonstans i receptet, men säkringen i labbagregatet var alldeles för långsam. Lösning: bananproppar, en kulspetspenna och eltejp!
Här kan vi se hur våran kopplingsplint i bildens nederkant kopplar samman alla 10V-ledningarna (gröna) som vi tagit loss från zenerdioden med labbaggregatet (brun sladd). Labbaggets jord har vi kopplat ihop med datorns jord (brun sladd med svart lapp). Man kan se kretskortet jag nämnde där till vänster och kylflänsen till höger. De röda sladdarna håller jag i med handen; de är lösgjorda från kretskortet så att jag skulle komma åt. Alla sladdarna var hopbuntade i en enda bunt också, så jag klippte upp den och buntade bort de gröna sladdarna för sig och buntade sen ihop de andra med varann igen. Det kändes moraliskt.
När vi satt ihop allting som det skulle vara slog vi på labbagget och datorns eget nätagg. Inga säkringar gick, och alla spänningar var normala. Nästa steg var att testa om datorn faktiskt fungerade igen, så vi satte oss vid kontrollpanelen. Det första vi gjorde var att prova att skriva och läsa i minnet direkt från panelen, och det funkade bra. Det är inte utan att man känner sig lite datorkunnig när man sätter sig framför en sån här maskin, trycker på lite knappar, tittar på en massa blinkande lampor, och faktiskt vet vad fan lamporna betyder. :)
Men tyvärr så fungerade ju inte allting. Precis som pbgp sa så avkodades en del instruktioner inte rätt. Hur vi gjorde med den felsökningen ska jag skriva om imorgon, men jag kan säga att vi har fått tillfälle att uppskatta all den detaljerade dokumentation som datorer levererades med på 60-talet. :D Det är fantastiskt skönt att hålla på med det här förresten; för mig är det sånt här datorföreningen Update handlar om. :)
Men nu blev det läggdags igen. Gäsp...
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
Re: Antik dator restaureras
Kolla in http://www.bhiab.se de brukar ha en del "gamla" prylar. Nu hittade jag ingen 1N2808A direkt, men en del effekt zenersar fanss det iaf.
/M
/M
-
larsbrinkhoff
- Inlägg: 21
- Blev medlem: 30 maj 2013, 19:53:36
Re: Antik dator restaureras
Lite har dykt upp. Se här en sammanfattning av självaste GLS:pbgp skrev:PDP-3 endast gjordes i ett exemplar och det finns nästan ingen kunskap om den alls kvar.
http://www.inwap.com/pdp10/usenet/pdp3
Intressant att den kan ses som ett mellanting mellan PDP-1 och PDP-6.
Mer utförlig info:
http://bitsavers.org/pdf/dec/pdp3/PDP-3_PrelimSpec.pdf
Re: Antik dator restaureras
Intressant, det hade jag missat. Tack! Jag försöker hålla någorlunda koll på det.
