Det finns flera anledningar till att vätgas inte slagit igenom som drivmedel (och att bland annat BMW lagt ner sin forskning om jag minns rätt).
Dels, som sagt, så är det ganska dålig verkningsgrad på elektrolys. Det pågår forskning på att ta fram bättre elektroder och katalysatormaterial för att förbättra denna.
Dels lagringen. Nuvarande idé att lagra vätgasen i metaller. Vissa material har intressanta egenskaper då de har en atomstruktur som tillåter att vätemolekylerna slinker in och ordnar dig mellan de andra atomerna. På så sätt kan man lagra många gånger mer vätgas i en given volym av metall än man kan lagra i ett lika stort tomt utrymme (vid atmosfärstryck).
Det finns dock vissa komplikationer. Dels kan dessa material vara ganska dyra och svåra att framställa. Dels har man problem med att locka ut vätet ur metallen när man väl släppt in det. Både på grund av att väteatomerna kan bindas ganska hårt i metallen så det krävs mycket värme för att locka ut vätet och för att det tar tid för väte att diffundera igenom ett material.
Man tänker sig lösa detta genom att ha miljoner små korn av materialet i en tank. På så sätt har vätgasen relativt kort sträcka att diffundera innan den når ut.
Trots att min grupp delvis jobbar med vätelagring i metaller måste jag säga att jag inte tror på konceptet som drivmedel för fordon. Det är helt enkelt för komplicerat, farligt och dyrt och har för låg total verkningsgrad och jag ser inga enkla vägar runt detta. (Hoppas inte chefen hänger här
)Batteridrift har nog betydligt större potential då.
Men jag tycker absolut att småskaliga experiment med elektrolys är att rekommendera. Var extremt försiktig bara! Som tidigare talare säger så är vätgas ytterst lömskt att leka med.
