Ibland drabbas man av att kablarna är gammal svart järntråd eller kopparplätterad aluminiumtråd. Sådan tråd är svårlödd och den går inte slipa ren från oxid. Järnet är ofta genomporigt av oxid och slippar man på kopparplättering försvinner den.
Om aluminium brukar man testa med cigarett-tändare. Om tråden fräser till och snurrar ihop sej är det aluminium.
Almunium-kardeler i fria luften är också mer fjädrande än solida koppartrådar när man böjer på dom.
Rosttrögt såsom tråden i gräsklipparslingan är inte heller så lätt att löda.
För sådana trådar struntar jag i lödning och sätter dit klämkontakt eller klämhylsa.
Att lämna lödjobb som inte flutit ut är bara en tidsfråga innan det blir glapp.
Enklaste kabeln att få tennet att flyta ut på är kopparkabel som redan är förtennad.
Extra flussmedel gör att tennet flyter ut snyggare om tråden alls går att löda och flussmedlet bryter ner en del av oxiden.
Oxid är bra på att värmeisolera och förhindra att tennet alls häftar vid. Metall kan se blank ut men ändå ha ett lager oxid som gör den svårlödd.
Gäller som nämnt även lödspetsen. Den ska vara förtennad och man ska inte använda lödspetsen som slipsverktyg. Den ska aldrig behöva vidröra lödstället utan det ska alltid vara någon 10-dels millimeter tjockt tenn som omsluter spetsen och med vars hjälp man överför värmen utan att trycka med lödspetsen.
Man rengör i mässingsull och lägger på nytt tennlager varje gång man sätter ifrån sej lödpennan.
Det är lätt då man bara behöver nudda spetsen med nytt lödtenn så sprider tennet ut sej på ett ögonblick.
Knåda inte ihop kardelerna för tätt för då tränger inte lödtennet in. Skala så snyggt som möjligt så trådändarna inte spretar.
Ibland förtennar jag varje kabelände för sej innan kablarna löds ihop. Då ser man lättare om utflytningen fungerar.
Att sedan löda ihop kablarna blir enkelt med en minimal mängd extra lödtenn.
Krympslang ger isolation mot kortslutning och stödjer kabeln där tennet slutar, där det lättare blir avbrott om kabeln ofta böjs.
Det svåraste med krympslang är att komma ihåg att trä på den på kabeln innan man löder ihop ändarna.
Kabellödning kan vara svårt om det är svårlött kabel-material.
Klämma med hylsor eller klämplint är enkelt och svårt att misslyckas med.
Kabeländar direkt in i skruvplint kan vara lite halvknepigt om skarven saknar tryckfördelare. Ofta svårt att få jämnt tryck på hela kabeln och man kan skruva för hårt så kabeln går av relativt snart.
Då rekommenderas hellre att gå via stifthylsor.
Ska jag ändå löda där tennet inte vill flyta ut så sätter jag sista hoppet till morfars gamla flussmedel som han använde när han lödde kaffekannor och kastruller med spiskroken som lödkolv och som fått ligga i spisen en god stund.
Lödpastan gjorde han själv. Små zink-bitar blandades med salmiak-pulver och löstes med saltsyra. Sedan när all zink var upplöst värmdes smeten ihop med grankåda.
Det flussmedlet är aggressivt och fortsätter gärna att bryta ned koppar och järn om man inte rengör väl och det är direkt skadligt för vanliga lödspetsars tunna järnplättering.
Lödverktyget, spiskroken har en krok som passar för att lyfta i och ur spisringar.
spiskrok.jpg
Med dess hjälp löder man kablar av alla metaller.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
