Ju äldre jag blir ju latare blir jag. Men... För det första vill jag inte slänga saker, går de sönder så vet jag att det oftast går att laga så då kan jag inte slänga.
En diskmaskin vi hade läckte vatten inuti, jag köpte ny slang till den, men alla slangar i hela maskinen var delvis upplösta och disken hade alltid svarta prickar på sig
av upplöst gummi. När nästa grej pajjade på den var det dags för en ny.
Men ska jag vara ärlig så är det väl belåtenheten i att kunna säga att jag faktiskt har lagat något. Att vara lite stolt och glad över det.
Men också vetskapen om hur mycket som slängs för skitfel som med lätthet kunnat lagas, det är sorgligt.
Men om jag har problem på ett område jag inte behärskar så bra och prylen ifråga behövs, då blir det oftast att jag lämnar in för reparation (främst bil).
Om jag förväntar mig mycket strul och fastrostad skit känns det också bättre att lämna in, jag står bara och kliar mig i huvudet och har inte verktyg och/eller mod för att
fixa sånt som jävlas. Men det är iofs mycket en mental inställning. Saker brukar alltid lösa sig. Men om prylen man ska laga har stort ekonomiskt värde eller verkligen behövs
(bil i bägge fall) så känns det bättre att inte mecka själv.
Men andrabilen kan man mecka med. Eller en snordyr TV som ändå kommer kastas om jag inte lyckas, då vågar man ändå testa och oftast är det bara det som behövs, mod
Youtube och Internet hjälper verkligen mycket. En reparation kan vara skitenkel, men att komma in i prylen kan vara riktigt svårt och svårt att lista ut utan Internet.
Och som flera redan skrivit så är det kul att se hur saker är konstruerade.
apropå det med reservbilen, har en gammal skitig Volvo, med den känner jag mig väldigt modig när jag reparerar. Funkar inte lilla hammaren... okej, då hämtar jag släggan! Härlig känsla att lösa problem med handfasta metoder. Hittills har det gått bra .. nu är det något skit med fjädersätet. 
det var det jag ville berätta.
