Jag försökte bara vara lite rolig och då när det gäller själva uttrycket "sekundärswitchade nätagg" isf enkla och snabba KTDElectricguy skrev:Tråden handlar ju automatiskt om nätagget... Det räcker ju att skriva att du har ändrat lite. Folk förstår ändå vad det handlar om.rogerk8 skrev:Nu har jag ändrat lite till i mitt sekundärswitchade nätagg (fattar du hur jobbigt är att skriva ut det, Electricguy?).
Mycket intressant!E Kafeman skrev: Det klassiska exemplet när man studerar hur en laddning överförs i en kondensator är en simpel plattkondensator med luft som dielektrika.
Luft är dålig strömledare men leder spänningsfält utmärkt, dvs elektriska fältet bromsas eller absorberas obetydligt från att nå motstående platt-elektrod.
Kondensatorns anti-komponent är en spole. Samma formler som gäller för hur en laddning tar sej igenom en spole gäller även för kondensatorn om vi stuvar om lite med avseende på E och H-fält.
Mycket intressant!Laddningens proportioner mellan E och H-fält kan tämligen förlustfritt variera för en och samma laddning utefter en sluten slinga, beroende på hur den enklast ska övervinna olika hinder den möter på vägen.
Kondensatorn passeras bäst som ett E-fält medans spolens utformning destruerar E-fältets vektorer till förmån för H-fältet.
För ideala kondensatorn och spolen passerar en AC-laddning antingen helt förlustfritt eller reflekteras till en stående våg.
Detta är exempel på hur E och H-fälten breder ut sej (leder ström) i en slinga med kondensator under uppladdning (AC) och statiska spännings-fälten vid DC, dvs det flyter ingen ström i slingan längre.
Intressant.Kondensatorn har liksom spolen en frekvensberoende konduktivitet, vilket är ett mått på hur svårt det är för en laddning att flyta genom komponenten (invers resistans med en faskomponent för E/H).
Kondensatorns konduktivitet definieras av gapets area, längd och typ av dielektra.
Det är dessa parametrar man normalt använder för att beräkna konduktiviteten. Metallens egenskaper i kondensator-elektroderna kan man bortse ifrån då de normalt har marginell inverkan på total impedans och kapacitans.
Mycket intressant!Elektroner kan repellera andra elektroner, och påverka elektroner tvärs över kondensatorns gap, men gapet i en sådan kondensator bör vara mindre än 1 nm för att det ska bli någon kraft alls.
Också mycket intressant!Som jämförelse kan en präktig vridkondensator ha ett gap på fler mm så det blir svårt att få elektroner påverka varandra över det gapet i någon slags knuff.
Hade jag ingen aning om!Grovt rör sej en elektron med ca 1% av ljusets hastighet när den snurrar kring sin atom.
Hur går det ihop med drifthastigheten från J=qnv där denna hastighet enligt Wikipedia sägs vara typ 20um/s i 2mm koppar?Det är laddningen som sätter fart på elektronen och i en bättre ledare kan man då uppnå en våg-utbredningshastighet på 80-90% av ljusets hastighet. För vanlig koax når man ca 66% av ljusets hastighet.
Varför är elektronens hastighet i ena stunden löjligt liten för att i nästa stund vara nära ljushasigheten (i ledare, alltså)?Elektronen dras med i vågens riktning, och då uppnår elektronen utbredningshastighet i storleksordningen 0,02 mm/s. Kallas elektronens drifthastighet
I vakuum-kammare med höga spänningsfält kan elektronen accelereras till att nå nära ljushastighet.
Fascinerande!Koppla en induktor i serie med kondensatorn och vid resonansfrekvensen kommer laddningar strömma som om det inte ens fanns någon kondensator i slingan, dvs E/H-proportionerna på fältet för laddningen är opåverkade.
Det innebär att kondensatorns förmodade ström-avbrott kan göras ogjort med en efterföljande spole.
Här separerar du elektroner från begreppet laddning, jag gillar det tänket för det är därför laddning flyter igenom en kondensator men jag har väldigt svårt att greppa det.En vanlig missuppfattning är att det är elektronerna som knuffar fram laddningen men det är laddningens strävan till potential-utjämning som på sin resa i slingan drar med sej elektroner på samma sätt som när man kammar en katt, där kammens mekaniska rörelse ger anhopning av elektroner på kammen, elektroner som man lånar från katten päls.
Elektronerna är förhållandevis trög-flyttade pga sin massa så de rör sej med eftersläpning, och för snabbare frekvenser är det bara på ytan av ledaren laddningen förmår påverka elektronerna.
Jag tycker din beskrivning av laddning som energimängd är klockren för en laddning i rymden har alltid potential och dess potential multiplicerat med laddningen är dess energi (som man brukar skriva som eV) vilket med andra ord innebär att alla laddningar har energi.Nej, en kondensator leder/överför laddningar bestående av E/H-fält i rörelse.
Förtydligande och mer formellt av vad jag skrev: Kondensatorns konduktiviteten är ett mått på förmåga till överföring av laddning (C) i kondensatorns dielektrium, typ luft, där C har enheten Ampere•sekund.
Att skriva "ström" när laddning (energimängd) avsågs var mindre bra gjort av mej.
Fast det är väl här jag har haft lite rätt, dvs i t.ex ett HP-filter så går elektronerna aldrig igenom kondensatorn utan dom slussas fram och tillbaks mellan plattorna externt via ground-path där dock begreppet laddning fortfarande är oförstått.Det är bara vid frekvensen DC som en spänningssatt slinga så småningom stabiliseras så att kondensatorn inte längre leder laddningar, då villkoret som brukar stå först i nybörjarböcker om elektronik faller bort, att laddningen ska vara en pågående rörelse för att räknas som en ström och för att kondensatorn ska leda. Istället har man då byggt upp ett spänningsfält i dielektrat på den uppladdade kondensatorn, som kan frigöras som en laddning som rör sej i motsatt riktningen om kondensatorn kopplas till att bli batteri i en lastande slinga. Typexempel är större kondensatorer som kan användas som stabilisering i nätaggregat.
Spänningsfältet är skapat som katt&kam av att laddningen kammade med sej elektroner till ena elektroden (överskott) och drog med sej elektroner bort från den andra polen (underskott) då den passerade kondensatorn.
Egentligen är det samma mekanism som vid snabbt flöde av AC-laddningar. DC är inte annat än en lite mer lågfrekvent AC.
Det här är intressant, ska man kanske se laddning som energiöverförare, punkt slut?En laddning kan mycket väl anta olika energiformer i en slinga. I kristall-resonator passerar laddningen som mekanisk energi om frekvensen är den rätta, via radio-antenn som foton. Termiskt är det vanligaste att laddningar förloras som värme-förluster i resistiva komponenter. Avgiven värme kan med lite bök återvinnas till att åter bli nyttig el-laddning. Piezo-element är exempel på element som omvandla akustiskt-elektrisk energi i bägge riktningar. Allt rör sej om laddningar i rörelse, i olika format. För partikelrörelser är elektroner/positroner och anjoner/katjoner det som är vanligast förekommande som på olika sätt kan exiteras av en laddning till att bli energi-lager och transportörer av elektrisk laddning.
Hmm varför, kan du utveckla dethär litet?Båda trissorna leder aldrig samtidigt.
Utspänningen bör väl bli (ungefär) Vz + Vled - Vbe ~ 24 + 3,6 - 0,7 = 26,9V.Zener på 24V styr väl utspänningen... och så har du lysdioder i serie....
Vad innebär det för utspänningen
