Varför använda flera verktyg, när man kan använda ett verktyg som passar till allt?
Det där är en tanke som har skrattats åt sedan Eldkvarn brann.
USAnerna brukar prata om att "one size fits all" vilket naturligtvis är en grov lögn. Eller en kemikalieinducerad dröm.
Visst C och HTML är helt fel val om man vill ha snygga hemsidor med en massa lull-lull.
Nu gjorde jag ett "proof of concept" med en RPi som visade en handfull värden på en webbsida.
Det var under hundra rader kod om man räknar bort möjligheten att ställa in enheter för mätvärden och namn på givarna.
Ett enkelt hack, till en del baserat på input från forumet, för att visa vad man med enkla medel kunde åstadkomma.
Hade kunden varit lite alertare och behandlat sin kund i Kina på rätt sätt hade det möjligen blivit rätt stort, med min kunds måttstock alltså. Nu bidde det inte ens en tummetott.
Anledningen till att jag programmerar i C är att jag hela mitt yrkesverksamma liv har levt med kravet på att saker får ta högst x millisekunder att utföra. Alltid! Alltid! Alltid! Vet du vad det kallas? Jo, determinism.
Inom signalbehandling brukar determinism vara ett krav. C utan malloc och liknande är ungefär så nära man kommer om man inte vill programmera assembler, vilket man emellanåt blir tvungen/får nöjet att göra.
Java passar bra (eller kanske inte) till sådant som "pratar" med människor. Alla dessa bibliotek som löser alla dina problem har ofta samma egenhet, de ger ett resultat någon gång den närmsta sekunden eller så.
Så i dagens "lull-lull värld" är väl Java en vinnare.
