Teknikern skrev:rikkitikkitavi skrev:En sådan koppling skall man köra via jordfelsbrytare tycker jag, det känns säkrast
Vad du tycker och vad som är rätt i detta fallet är inte samma sak, en jordfelsbrytare måste ha femledare,,,,,vilket inte vedmaskinen behöver då det inte finns något som kräver enfas så även med femledare blir det precis samma scenario som med fyrledare, jordfelsbrytaren kommer aldrig att lösa ut eftersom inget är kopplat till nollan i maskinen. Så är det ofta i äldre system med mekanisk Y-D kopplare.
Det viktigaste är att jorden går obruten till maskinchassiet dvs. är ordentligt gjort i motorn.
Det finns anläggningar som helt saknar jord, då talar vi om generator och elmotor stationärt kopplade mot varann.
En jordfelsbrytare känner av att det som går in även kommer tillbaka.
Om du har en jordfelsbrytare för enfas så känner den av att det som går in vi fasledaren är lika mycket som det som kommer tillbaka via nolledaren. Två ledare behövs i det fallet. Om du sätter dit en skyddsjord ska den gå förbi jordfelsbrytaren. Känner en 30 mA jordfelsbrytare en skillnad på mer än 15 mA i vad som går in och som kommer tillbaka ska den lösa.
En trefas jordfelsbrytare utan neutralledare känner skillnaden i vad som går in via faserna och vad som kommer tillbaka via faserna. Skiljer det mer än 15 mA ska den lösa. Den känner symmetrin mellan faserna.
En trefas med neutralledare känner skillnaden i vad som går in via faserna samt neutralledaren och vad som kommer tillbaka via faserna samt neutralledare. Obalans mer än 15 mA ska den lösa.
Har du en skyddsjord går den inte igenom jordfelsbrytaren. Så fort ström försvinner en annan väg än genom jordfelsbrytaren löser den. Felströmmen behöver ej gå via skyddsjorden utan det kan vara vagabonderande strömmar som går en helt okänd väg.
Men som du säger så är skyddsjorden hur viktig som helst för att förhindra att utsatt del blir spänningsförande. Men den behövs inte för jordfelsbrytarens funktion.
