> Kapaciteten är dock avsevärt mindre ..
Och den som det står mest på kan ingen ändå tolka... (Rökstenen)
Optiska lagrings skivor med 1000 år lagringstid ???
Re: Optiska lagrings skivor med 1000 år lagringstid ???
och det beror på att avläsningsmaskinen saknas/är trasig.
detta är nästa lika oknäckbart som om man hade några bandrullar med 9-spårsband som man vill läsa av, men här bara har gått ett par tre årtionde i tid för att hamna i samma situation...
detta är nästa lika oknäckbart som om man hade några bandrullar med 9-spårsband som man vill läsa av, men här bara har gått ett par tre årtionde i tid för att hamna i samma situation...
Re: Optiska lagrings skivor med 1000 år lagringstid ???
Har man backuper brukar man ju säga att det första man ska göra när man byter lagringsmedia är att föra över all information från det gamla systemet till det nya,
I praktiken brukar det ju bli för dyrt och tidsödande dock..
På jobbet har vi istället sparat alla gamla bandare/robotar, men fungerar verkligen den där exabytebandaren från 1994 fortfarande när den inte är testad sen 1998 ? hur är det med själva banden ?
I praktiken brukar det ju bli för dyrt och tidsödande dock..
På jobbet har vi istället sparat alla gamla bandare/robotar, men fungerar verkligen den där exabytebandaren från 1994 fortfarande när den inte är testad sen 1998 ? hur är det med själva banden ?
Re: Optiska lagrings skivor med 1000 år lagringstid ???
Hur värdefullt är det med denna information om 1000år?
Tänk om vikingarna skrivit runstenar på samma sätt som Facebook / Aftonbladet?
Riksantikvarieämbetet: [Ny runsten] [Runsten# 2769] (status: översättning klar) Text: "Eskil, Halvard och Hilder gick över till Ronja. Hilder hade plockat nya flugsvampar och vi blev alla höga som en fura. Ronja sög av Eskil och Halvard klämde Hilder på brösten, sen spydde Hilder i bäcken. En mycket lyckad helg i Stocksjö!" (Klass: ej lämpad som visningsexemplar)
Tänk om vikingarna skrivit runstenar på samma sätt som Facebook / Aftonbladet?
Riksantikvarieämbetet: [Ny runsten] [Runsten# 2769] (status: översättning klar) Text: "Eskil, Halvard och Hilder gick över till Ronja. Hilder hade plockat nya flugsvampar och vi blev alla höga som en fura. Ronja sög av Eskil och Halvard klämde Hilder på brösten, sen spydde Hilder i bäcken. En mycket lyckad helg i Stocksjö!" (Klass: ej lämpad som visningsexemplar)
Re: Optiska lagrings skivor med 1000 år lagringstid ???
Framförallt så hade terrängen blivit att gå i om man spottar ut lika många runstenar som värdelösa facebookinlägg/sms
Re: Optiska lagrings skivor med 1000 år lagringstid ???
>och det beror på att avläsningsmaskinen saknas/är trasig.
Re: Optiska lagrings skivor med 1000 år lagringstid ???
Provade nyss en bunt ganska exakt 10 år gamla DVD-RW skivor av tillverkningen Traxdata, och dessa går förvånansvärt bra att läsa med fullfart utan tendens att gå på lägsta varav och spelaren försöka rädda data - faktum är att dessa diskar går bättre än somliga andra DVD-R skivor av icke omskrivningsbar modell (och blåtonad skrivsida...) som jag tragglade igenom en spindel för något år sedan och några av dessa var så dåliga och måste provas i flera läsare innan datat gick att läsa ut i fullständig skick, och insåg att bästföredatumet för DVD-R av vissa tillverkare/kemier närmar sig med stormsteg...
Dock det är så jäkla tradig att läsa in allt igen på HD och sedan fundera på vart det skall lagras härnäst. M-disk av DVD och BD-storlek är onekligen väldigt frestande alternativ när man inte vill ha grejorna liggande på raid eller HD... och jag kan konstatera att jag har exakt 0 st HD som fortfarande är vid liv eller startbar efter 10 år... - så i det avseende är DVD-R och DVD-RW fortfarande en säkrare lagringsform när det gäller långtidslagring, men problemet är att få indikationer i tid när dom börja bli dåliga och man hinner rädda datat medans det går... (är det väldigt viktig data så bör man har flera upplagor och på olika tillverkares media.)
Tyvärr vet man inte vilka DVD-R skivor man köper vid brännartillfället som senare visar sig har långtidskvalitet och vilka som inte håller riktigt vad de lovar då skrytskivorna som lovar mycket - inte alls säkert är bättre än sina billigare kusiner när det har gått 10 år och mer...
Det är nästan så att man funderar på en "raid" lösning i tex kit om 5 DVD-R eller BD-skivor där man tål enstaka sektorer fortfall och ev. hel skivas bortfall i serien... även om det teoretisk kanske skulle gå att få till tex. via linux virtuella filsystem och RAID-lösning på en rad UDF-filsystem som sedan bränns på skiva, så är det förmodligen för svårt att hantera det i senare skede när det skall läsas av och kollas...
DVD har tyvärr inte som i BD-diskarna där man har dubbel index (inner-ringen och ytterringen) och man kan få läget att spelaren vägrar att identifiera DVD:n om den av någon orsak inte kan identifiera disken med vad som står i inneringen, även om all data på skivan är intakt och man har en totalförlust...
Dock det är så jäkla tradig att läsa in allt igen på HD och sedan fundera på vart det skall lagras härnäst. M-disk av DVD och BD-storlek är onekligen väldigt frestande alternativ när man inte vill ha grejorna liggande på raid eller HD... och jag kan konstatera att jag har exakt 0 st HD som fortfarande är vid liv eller startbar efter 10 år... - så i det avseende är DVD-R och DVD-RW fortfarande en säkrare lagringsform när det gäller långtidslagring, men problemet är att få indikationer i tid när dom börja bli dåliga och man hinner rädda datat medans det går... (är det väldigt viktig data så bör man har flera upplagor och på olika tillverkares media.)
Tyvärr vet man inte vilka DVD-R skivor man köper vid brännartillfället som senare visar sig har långtidskvalitet och vilka som inte håller riktigt vad de lovar då skrytskivorna som lovar mycket - inte alls säkert är bättre än sina billigare kusiner när det har gått 10 år och mer...
Det är nästan så att man funderar på en "raid" lösning i tex kit om 5 DVD-R eller BD-skivor där man tål enstaka sektorer fortfall och ev. hel skivas bortfall i serien... även om det teoretisk kanske skulle gå att få till tex. via linux virtuella filsystem och RAID-lösning på en rad UDF-filsystem som sedan bränns på skiva, så är det förmodligen för svårt att hantera det i senare skede när det skall läsas av och kollas...
DVD har tyvärr inte som i BD-diskarna där man har dubbel index (inner-ringen och ytterringen) och man kan få läget att spelaren vägrar att identifiera DVD:n om den av någon orsak inte kan identifiera disken med vad som står i inneringen, även om all data på skivan är intakt och man har en totalförlust...
Re: Optiska lagrings skivor med 1000 år lagringstid ???
Man kan skapa en DVD/BD image på hårddisken som man sedan bränner ut N-antal exakta kopior. Vilket gör det möjligt att få fram samma sektor från vilken av skivorna som helst?
Apropå identifiering mm. Så kanske man kan hacka firmware etc så att den läser alldeles oavsett? eller ordna så att när läsarmen är över identifieringsspåret så kopplas lässignalen istället till en floppyliknande konstruktion?
Apropå identifiering mm. Så kanske man kan hacka firmware etc så att den läser alldeles oavsett? eller ordna så att när läsarmen är över identifieringsspåret så kopplas lässignalen istället till en floppyliknande konstruktion?
Re: Optiska lagrings skivor med 1000 år lagringstid ???
"Man kan skapa en DVD/BD image på hårddisken som man sedan bränner ut N-antal exakta kopior. Vilket gör det möjligt att få fram samma sektor från vilken av skivorna som helst?"
Det är väl i stort sett en RAID 1 lösning dvs. en diskspegling!.
En intressant lösning är program liknande 'dvdistaster' (open source) där man gör en reed-solomo felkorrigeringsfil på ca 15% av ursrungliga DVD/BD-isofilen i storlek som man antingen lagrar på separat skiva eller flätas in i en ny större version av iso-filen man vill spara på en ny skiva och ser till att har plats för detta.
separat ecc-filer är förmodligen bästa lösningen om man har samling av befintliga skivor och bränner en separat ecc-skiva med ecc-filer per 5 - 6 skivor (och på den ecc-skivan gör man en ecc-fil ytterligare som lagras på nästa ecc-skiva...) som man sedan fläta in en sådan skiva per 5 befintliga skivor som man har i samlingen typ.
En sådan lösning tar uppemot 15% sektorbortfall på orginalskivan oavsett plats på skivan så länge cd-läsaren kan känna igen skivan övh. och kunna läsa råa sektorer. Sektorbortfall brukar i regel gå utifrån periferin och inåt då nästan alla tester som tex görs med med Nero diskspeed för CD/DVD/BD så ökar andelen korrekterbara bittfel när man är närmar sig perferin på skivan på i stort sett samtliga skivtillverkare.
För övrigt så är nero diskspeed (fritt att använda) riktigt bra när man skall titta på en CD/DVD/BD skivas status när det gäller mängden lågnivå korrigerbara bitfel (det finns alltid en massa sådan även på en nybränd 'perfekt' skiva, det handlar istället på hur mycket, och med två lager ecc så tål man mycket bittfel och om man trots allt ändå når bittfeltakt att det blir riktiga sektor-läsfel så är det riktigt illa - på nivån att lasern inte kan spåra och fokusera rätt i skivan längre).
Dock fungerar inte programmet på alla brännare utan det hör mycket med vilket chipset brännaren är byggd på om den kan läsa den typen av fel på lågnivå eller inte - optiarc på laptopen verkar i alla fall fungera, philipsbrännaren jag har bara delvis och det som sägs fungera bra för diskanalys är olika Pioner-brännare och 'lite-on' brännare, plextor har egna program, ASUS BD-brännare som jag har fungerar inte alls och BD-brännaren som möjligen kan läsa på denna nivå kostar en bit över 1000-lappen i inköp.
---
På DVD så har man något som bruka benämnas PIE och PIF när det gäller bitfel. och PIE står för paritetsfel i första lagret reed solomo-ecc och värdet som anges där är anta byte fel per 8 block och maxvärdet där är 280 fel per 8 block för att vara rättningsbart på den nivån, och för arkivlagring av DVD så bör det inte ligga över 80 vid koll efter bränning enligt somliga rekommendationer, andra lagret brukar beteknas PIF och tar det som första lagret inte hantera med tex. flera byte fel i rad och och när den felnivån där når 32 och högre så är det typ 8 block i rad som inte är räddningsbart! För arkivlagring så rekommenderas att PIF inte överstiger 8 och helst ligger under 4 när man testar skivorna efter bränning. höga PIE och PIF behöver inte hänga ihop - det kan vara lågt PIE och högt PIF eller tvärt om för att 8 block skall bli okorrekterbart, men i regel brukar dessa hänga ihop och man ser på testen att skivorna inte är speciellt bra i allmänhet...
Detta innebär inte att att man skall testa varenda bränd skiva man gör med nero diskspeed (det tar tid...), men kan vara ett bra verktyg för att kolla med en bränd exemplar från stacken/spindeln med nya obrända skivor från en viss tillverkare och se att dessa och brännare passar bra ihop - eller några år senare ta några sampel ur samlingen för olika tillverkares och batcher och se bittfelsnivån inte sticker iväg för mycket helt plötsligt med tiden - och vet man att man köper riktiga lågpris noname skitskivor så kanske man bör kolla redan efter 3 mån, 6 mån 12 mån att inte bitfelen ökar i snabb takt - har sett på forum där brända skivor med relativt låg felnivå har gått till delvis oläsbar nivå på bara 3-6 månader, och å andra sidan som mina 10 år gamla traxdata DVD RW-skivor (tillverkad av RICHO jap) är så bra att jag kan inte bränna nya skivor i bättre kvalitet än dessa 10 år gamla skivor...
Det är väl i stort sett en RAID 1 lösning dvs. en diskspegling!.
En intressant lösning är program liknande 'dvdistaster' (open source) där man gör en reed-solomo felkorrigeringsfil på ca 15% av ursrungliga DVD/BD-isofilen i storlek som man antingen lagrar på separat skiva eller flätas in i en ny större version av iso-filen man vill spara på en ny skiva och ser till att har plats för detta.
separat ecc-filer är förmodligen bästa lösningen om man har samling av befintliga skivor och bränner en separat ecc-skiva med ecc-filer per 5 - 6 skivor (och på den ecc-skivan gör man en ecc-fil ytterligare som lagras på nästa ecc-skiva...) som man sedan fläta in en sådan skiva per 5 befintliga skivor som man har i samlingen typ.
En sådan lösning tar uppemot 15% sektorbortfall på orginalskivan oavsett plats på skivan så länge cd-läsaren kan känna igen skivan övh. och kunna läsa råa sektorer. Sektorbortfall brukar i regel gå utifrån periferin och inåt då nästan alla tester som tex görs med med Nero diskspeed för CD/DVD/BD så ökar andelen korrekterbara bittfel när man är närmar sig perferin på skivan på i stort sett samtliga skivtillverkare.
För övrigt så är nero diskspeed (fritt att använda) riktigt bra när man skall titta på en CD/DVD/BD skivas status när det gäller mängden lågnivå korrigerbara bitfel (det finns alltid en massa sådan även på en nybränd 'perfekt' skiva, det handlar istället på hur mycket, och med två lager ecc så tål man mycket bittfel och om man trots allt ändå når bittfeltakt att det blir riktiga sektor-läsfel så är det riktigt illa - på nivån att lasern inte kan spåra och fokusera rätt i skivan längre).
Dock fungerar inte programmet på alla brännare utan det hör mycket med vilket chipset brännaren är byggd på om den kan läsa den typen av fel på lågnivå eller inte - optiarc på laptopen verkar i alla fall fungera, philipsbrännaren jag har bara delvis och det som sägs fungera bra för diskanalys är olika Pioner-brännare och 'lite-on' brännare, plextor har egna program, ASUS BD-brännare som jag har fungerar inte alls och BD-brännaren som möjligen kan läsa på denna nivå kostar en bit över 1000-lappen i inköp.
---
På DVD så har man något som bruka benämnas PIE och PIF när det gäller bitfel. och PIE står för paritetsfel i första lagret reed solomo-ecc och värdet som anges där är anta byte fel per 8 block och maxvärdet där är 280 fel per 8 block för att vara rättningsbart på den nivån, och för arkivlagring av DVD så bör det inte ligga över 80 vid koll efter bränning enligt somliga rekommendationer, andra lagret brukar beteknas PIF och tar det som första lagret inte hantera med tex. flera byte fel i rad och och när den felnivån där når 32 och högre så är det typ 8 block i rad som inte är räddningsbart! För arkivlagring så rekommenderas att PIF inte överstiger 8 och helst ligger under 4 när man testar skivorna efter bränning. höga PIE och PIF behöver inte hänga ihop - det kan vara lågt PIE och högt PIF eller tvärt om för att 8 block skall bli okorrekterbart, men i regel brukar dessa hänga ihop och man ser på testen att skivorna inte är speciellt bra i allmänhet...
Detta innebär inte att att man skall testa varenda bränd skiva man gör med nero diskspeed (det tar tid...), men kan vara ett bra verktyg för att kolla med en bränd exemplar från stacken/spindeln med nya obrända skivor från en viss tillverkare och se att dessa och brännare passar bra ihop - eller några år senare ta några sampel ur samlingen för olika tillverkares och batcher och se bittfelsnivån inte sticker iväg för mycket helt plötsligt med tiden - och vet man att man köper riktiga lågpris noname skitskivor så kanske man bör kolla redan efter 3 mån, 6 mån 12 mån att inte bitfelen ökar i snabb takt - har sett på forum där brända skivor med relativt låg felnivå har gått till delvis oläsbar nivå på bara 3-6 månader, och å andra sidan som mina 10 år gamla traxdata DVD RW-skivor (tillverkad av RICHO jap) är så bra att jag kan inte bränna nya skivor i bättre kvalitet än dessa 10 år gamla skivor...
Re: Optiska lagrings skivor med 1000 år lagringstid ???
Har nu kört igenom ett 50-tal ca 8-10 år gamla DVD-skivor, samtliga fungerar att läsa med full fart utan att varvtalet på skivan saktar ned i slutet eller att överföringstakten i MB/s börja bli ojämn och hackig, dock ett undantag med en dvd-R DL där optiarc-spelaren i lenovon inte gillade andra lagret, men skiva gick utmärkt att med högsta avspelninshastighet på både Philips-brännaren och asus-brännaren. detta indikerar mer på en dvd-läsare issue än att mediat skulle vara i slutet av sin livslängd.
På någon DVD-orienterad forum så menar man att testet/scanning med avspelningshastighet och att datatransferhastigheten är jämn och stigande utan stallning och hack är en god indikator på en DVD-skiva i bra status och med mycket felrättningsmarginaler kvar. dvs en avläsning som ser ut som bild 1.
(några små hack kan förekomma pga. att datorn i sig inte hantera dataflödet i alla lägen - tex om man startar ett program, flyttar ett fönster eller liknande medans testet genomförs - men så länge man hör att DVD-läsaren inte ändrar sig i hastighet och försöker läsa på lägre varvtal samt vid ett omprov i misstänkta fall att hacken hamnar på annan plats så kan man betrakta hacken som en mätmässig störning)
Medans en skiva där avläsningen varvar ned och överföringshastigheten av data blir ryckig som i bild 2,
Så är skivans innehåll mogen att brännas om till annan skiva inom ganska kort tid (typ inom något år om skivan är flertal år gammal sedan innan) medans all data går att läsa av felfritt ännu. I det läget med bild 2 är all felrättningskapacitet utnyttjad (dvs PIF är kring 30-32 fel per 8 block för DVD) vid full varvtal på skivan och DVD-spelaren räddar sig genom att sänka varvtalet på skivan så att avläsningen blir säkrare och tydligare och på så sätt håller PIF precis under 32 och ECC kan arbeta med felrättning fullt ut. Om spelaren går till sin lägsta varvtal och PIF trots detta inte går under 32 trots upprepande omläsning - ja då har man korrupta sektorer på DVD-skivan. Och är datat viktigt och måste räddas så kan det vara lönt att prova skivan på flera olika DVD-läsare då tåligheten och känsligheten på fel på skivan kan variera en hel del mellan olika spelare.
Med tex. dvdistaster och i denna skapat en diskimage från DVD-skiva som inte gick att läsa felfritt, finns möjlighet att bara läsa på dom sektorer som inte gick att läsa på ena spelaren, när man provar på en annan spelare och det kanske fungerar bättre och lappa upp de misslyckade sektorerna i dvd-imagen utan att behöva läsa om hela skivan igen (sådant här kan ta väldigt lång tid och DVD-spelaren kanske läser på skiva i flera dygn i förhoppning att så småningom lyckas läsa dom oläsbara sektorerna) - även ddresque (i linux) kan sådana saker och bara prova på sektorerna som inte lyckades läsa i tidigare försök.
Köper man riktiga lågpris skräpskivor så bör man spara orginaldatat någon annan stans och testa dessa skräpskivor förutom direkt efter bränningen, i typ intervall 3 månader, 6, 12, 24 månader och se utvecklingen - eller så betala man några kronor mer per skiva och håller till Verbatime, Sony, TDK, JVC och Taiyo Yuden-skivor (=~JVC-skivor), där sistnämnda anses vara det bästa som finns när det gäller kvalitet och långtidshållbarhet - men med haken att dessa skivor fungerar inte bra i alla brännare och somliga inte alls (tex pioneer-brännare)
---
Efter att titta på en rad DVD-skivors PIE och PIF-värden och sedan jämfört hur den spelar av i spinnhastighet och datatransfer hastighet så är jag beredd att hålla med DVD-forums åsikt att man inte behöver tittat på PIE och PIF-värden, noggrannare test än ovanstående bilder på diskskanning behöver man inte göra och detta går att göra på alla DVD-spelare oavsett chipset och man behöver inte sitta och grotta och försöka bedöma PIE och PIF-värden då dessa varierar ganska stort ändå mellan skivorna och bränningarna.
Hur mycket PIE och PIF-fel man startar med redan vid nybränd skiva styrs mycket av hur bra brännaren bränner skivan gentemot vald skivmedia. I mitt fall så har tex. Sonybrännaren presterat mediokert resultat på nonameskivorna med ganska hög inledande PIE-värden (> 80) redan direkt efter bränningen och kan tolkas som dåliga för arkivering, men efter 10 år är dessa skivor fortfarande är läsbara med max hastighet utan tendens till hack och nedvarvning när man läser av DVD-imagen från skivan. På samma skivbatch med halvhöga PIE-värden med Sony-brännaren så har Philpsbrännare klarat jobbet bättre med kanske PIE-värden mellan 20 och 60...
I bunten skivor jag provat är säkert baserat på minst 8 olika media-koder där ett antal märken jag använd hör till kategorin 'noname' (traxdata, emtec, memorex) och ett antal lite mer 'märkes' skivor typ TDK och fujifilm och där även 'märkesskivor' har olika media-koder från olika tillverkare (och ibland samma som 'noname'...) fast de till det yttre ser likadana ut, allt beroende på tillverkningsbatch och när man köpte DVD-R skivorna... - mao man vet aldrig vara man får eller vilken fabrik skivorna tillverkades i när man köper 50 eller 100 pack spindel blanka skivor fast dessa är från mer välkända varumärken - inte ens Verbatim kan man lita på längre...
I detta avseende så har DVD-skivorna som såldes för 10 år sedan fungerat bra som långtidförvaring trots blandningen mellan noname och de lite bättre kvalitet utan dataförlust än så länge, men som alltid - det kan skita sig och är det viktiga data så bör det förvaras i kopior på minst två olika sätt och helst olika platser, dvs. på RAID, moln eller extern HD för lättillgänglighet vid behov och CD/DVD/BD-skivor som långtidsförvaring till den dagen då de övriga lagringsmetoderna har skitit sig ordentligt.
När det gäller BD-skivor så har jag inge erfarenhet ännu - har precis köpt en sådan brännare och det är svårt att sia om mediats långtidshållbarehet i praktiken. Det sägs att färglagret, som egentligen är tunn koppar på ett silikatlager (som av hettan bränns ihop till annan struktur med annan optisk egenskap vid bränning) skall vara stabilare än de organiska typerna som används i främst DVD-skivor. Dock tittar man på haveriorsaker på DVD som folk har råkat ut för så är det allt för ofta en bortfrätt/oxiderad metall som arbetar sig från centrum och utåt eller från ytterkanten och inåt (av tex fingeravtryck där man greppat skivan) som gör skivan oläsbar då det inte längre reflekterar tillbaka lasertrålen som den skall, i dessa fall är skiva ofta dåligt tillverkad med delaminering eller inte ordentligt limmad hela vägen från centrum till ytterkanten utan har glipor som suger skadliga ämnen från tex fingrar och tillåter fukt att anträda de skrivna lagren
När det gäller koppar så är den känslig för tex. klorider som eventuellt tar sig igenom plastlagret och där är kemisk påverkan förmodligen större risk medans för organiska färglager är mer tålig för kemisk påverkan men istället så är blekning av solstrålning mm. en större risk. - mao. välja mellan pest eller kolera...
---
Att tänka på att även externa HD som förvara säkert i någon bankfack/kassaskåp/hos vänner, måste 'skrubbas' typ minst en gång per år genom att datorn läser varenda sektor på disken så att diskens felrättningsmekanism kan rätta och återskriva sektorer som verkar lite tveksamma vid avläsning - somliga RAID-lösningar kan göra det live under drift eller vanligare att man måste sätta den i offline i ett (ofta ganska stort) antal timmar medans diskarna gås igenom - har man arkivdata på HD/RAID så läses dessa sektorer ytterst sällan och HD upptäcker inte att dessa sektorer kanske håller på att blekna - därför måste dessa läsas då och då. Samma sak med SSD-diskar - SSD-diskar måste också vara strömsatta då och då med inte allt för lång strömlös mellantid så att felrättningsmekanismen har chans att arbetar då degraderingen och kanske korrupta sektorer kan ske inom några månader till år om man inte strömsätter dessa i lämpliga intervaller - detta är viktigare ju flera nivåer minnescellerna har och nu är TLC-celler är vanliga i SSD så har man upp till 8 nivåer eller 3 bitar per minnecell lagrat vilket innebär att det behöver läcka ut ytterst lite laddning ur minnecellen för att en lagrad bitvärde skall ändras till ett annat bitvärde.
Med andra ord kommer man inte ifrån 'data scrubbning', att läsa igenom sina lagrade datamedium då och då oavsett sort om man skall vara säker på dess integritet och funktionalitet och se eventuella problem i tid - precis som man bör göra med DVD-skivor då och då men här med DVD/BD kanske det räcker med 1 koll per 5 år när det klarat sig de första åren efter bränningen medans HD och andra stora medier bör läsas igenom årligen.
Dessutom måste man klara fallet att om den externa HD en dag fallerar med kanske TB av data, att data finns på ytterligare annan plats då det är väldigt mycket data på en gång som blir oåtkomlig om en sådan extern disk havererar, blir stulen eller raderas pga. användarfel, bugg eller virus som korrumperar hela volymen på en gång...
På någon DVD-orienterad forum så menar man att testet/scanning med avspelningshastighet och att datatransferhastigheten är jämn och stigande utan stallning och hack är en god indikator på en DVD-skiva i bra status och med mycket felrättningsmarginaler kvar. dvs en avläsning som ser ut som bild 1.
(några små hack kan förekomma pga. att datorn i sig inte hantera dataflödet i alla lägen - tex om man startar ett program, flyttar ett fönster eller liknande medans testet genomförs - men så länge man hör att DVD-läsaren inte ändrar sig i hastighet och försöker läsa på lägre varvtal samt vid ett omprov i misstänkta fall att hacken hamnar på annan plats så kan man betrakta hacken som en mätmässig störning)
Medans en skiva där avläsningen varvar ned och överföringshastigheten av data blir ryckig som i bild 2,
Så är skivans innehåll mogen att brännas om till annan skiva inom ganska kort tid (typ inom något år om skivan är flertal år gammal sedan innan) medans all data går att läsa av felfritt ännu. I det läget med bild 2 är all felrättningskapacitet utnyttjad (dvs PIF är kring 30-32 fel per 8 block för DVD) vid full varvtal på skivan och DVD-spelaren räddar sig genom att sänka varvtalet på skivan så att avläsningen blir säkrare och tydligare och på så sätt håller PIF precis under 32 och ECC kan arbeta med felrättning fullt ut. Om spelaren går till sin lägsta varvtal och PIF trots detta inte går under 32 trots upprepande omläsning - ja då har man korrupta sektorer på DVD-skivan. Och är datat viktigt och måste räddas så kan det vara lönt att prova skivan på flera olika DVD-läsare då tåligheten och känsligheten på fel på skivan kan variera en hel del mellan olika spelare.
Med tex. dvdistaster och i denna skapat en diskimage från DVD-skiva som inte gick att läsa felfritt, finns möjlighet att bara läsa på dom sektorer som inte gick att läsa på ena spelaren, när man provar på en annan spelare och det kanske fungerar bättre och lappa upp de misslyckade sektorerna i dvd-imagen utan att behöva läsa om hela skivan igen (sådant här kan ta väldigt lång tid och DVD-spelaren kanske läser på skiva i flera dygn i förhoppning att så småningom lyckas läsa dom oläsbara sektorerna) - även ddresque (i linux) kan sådana saker och bara prova på sektorerna som inte lyckades läsa i tidigare försök.
Köper man riktiga lågpris skräpskivor så bör man spara orginaldatat någon annan stans och testa dessa skräpskivor förutom direkt efter bränningen, i typ intervall 3 månader, 6, 12, 24 månader och se utvecklingen - eller så betala man några kronor mer per skiva och håller till Verbatime, Sony, TDK, JVC och Taiyo Yuden-skivor (=~JVC-skivor), där sistnämnda anses vara det bästa som finns när det gäller kvalitet och långtidshållbarhet - men med haken att dessa skivor fungerar inte bra i alla brännare och somliga inte alls (tex pioneer-brännare)
---
Efter att titta på en rad DVD-skivors PIE och PIF-värden och sedan jämfört hur den spelar av i spinnhastighet och datatransfer hastighet så är jag beredd att hålla med DVD-forums åsikt att man inte behöver tittat på PIE och PIF-värden, noggrannare test än ovanstående bilder på diskskanning behöver man inte göra och detta går att göra på alla DVD-spelare oavsett chipset och man behöver inte sitta och grotta och försöka bedöma PIE och PIF-värden då dessa varierar ganska stort ändå mellan skivorna och bränningarna.
Hur mycket PIE och PIF-fel man startar med redan vid nybränd skiva styrs mycket av hur bra brännaren bränner skivan gentemot vald skivmedia. I mitt fall så har tex. Sonybrännaren presterat mediokert resultat på nonameskivorna med ganska hög inledande PIE-värden (> 80) redan direkt efter bränningen och kan tolkas som dåliga för arkivering, men efter 10 år är dessa skivor fortfarande är läsbara med max hastighet utan tendens till hack och nedvarvning när man läser av DVD-imagen från skivan. På samma skivbatch med halvhöga PIE-värden med Sony-brännaren så har Philpsbrännare klarat jobbet bättre med kanske PIE-värden mellan 20 och 60...
I bunten skivor jag provat är säkert baserat på minst 8 olika media-koder där ett antal märken jag använd hör till kategorin 'noname' (traxdata, emtec, memorex) och ett antal lite mer 'märkes' skivor typ TDK och fujifilm och där även 'märkesskivor' har olika media-koder från olika tillverkare (och ibland samma som 'noname'...) fast de till det yttre ser likadana ut, allt beroende på tillverkningsbatch och när man köpte DVD-R skivorna... - mao man vet aldrig vara man får eller vilken fabrik skivorna tillverkades i när man köper 50 eller 100 pack spindel blanka skivor fast dessa är från mer välkända varumärken - inte ens Verbatim kan man lita på längre...
I detta avseende så har DVD-skivorna som såldes för 10 år sedan fungerat bra som långtidförvaring trots blandningen mellan noname och de lite bättre kvalitet utan dataförlust än så länge, men som alltid - det kan skita sig och är det viktiga data så bör det förvaras i kopior på minst två olika sätt och helst olika platser, dvs. på RAID, moln eller extern HD för lättillgänglighet vid behov och CD/DVD/BD-skivor som långtidsförvaring till den dagen då de övriga lagringsmetoderna har skitit sig ordentligt.
När det gäller BD-skivor så har jag inge erfarenhet ännu - har precis köpt en sådan brännare och det är svårt att sia om mediats långtidshållbarehet i praktiken. Det sägs att färglagret, som egentligen är tunn koppar på ett silikatlager (som av hettan bränns ihop till annan struktur med annan optisk egenskap vid bränning) skall vara stabilare än de organiska typerna som används i främst DVD-skivor. Dock tittar man på haveriorsaker på DVD som folk har råkat ut för så är det allt för ofta en bortfrätt/oxiderad metall som arbetar sig från centrum och utåt eller från ytterkanten och inåt (av tex fingeravtryck där man greppat skivan) som gör skivan oläsbar då det inte längre reflekterar tillbaka lasertrålen som den skall, i dessa fall är skiva ofta dåligt tillverkad med delaminering eller inte ordentligt limmad hela vägen från centrum till ytterkanten utan har glipor som suger skadliga ämnen från tex fingrar och tillåter fukt att anträda de skrivna lagren
När det gäller koppar så är den känslig för tex. klorider som eventuellt tar sig igenom plastlagret och där är kemisk påverkan förmodligen större risk medans för organiska färglager är mer tålig för kemisk påverkan men istället så är blekning av solstrålning mm. en större risk. - mao. välja mellan pest eller kolera...
---
Att tänka på att även externa HD som förvara säkert i någon bankfack/kassaskåp/hos vänner, måste 'skrubbas' typ minst en gång per år genom att datorn läser varenda sektor på disken så att diskens felrättningsmekanism kan rätta och återskriva sektorer som verkar lite tveksamma vid avläsning - somliga RAID-lösningar kan göra det live under drift eller vanligare att man måste sätta den i offline i ett (ofta ganska stort) antal timmar medans diskarna gås igenom - har man arkivdata på HD/RAID så läses dessa sektorer ytterst sällan och HD upptäcker inte att dessa sektorer kanske håller på att blekna - därför måste dessa läsas då och då. Samma sak med SSD-diskar - SSD-diskar måste också vara strömsatta då och då med inte allt för lång strömlös mellantid så att felrättningsmekanismen har chans att arbetar då degraderingen och kanske korrupta sektorer kan ske inom några månader till år om man inte strömsätter dessa i lämpliga intervaller - detta är viktigare ju flera nivåer minnescellerna har och nu är TLC-celler är vanliga i SSD så har man upp till 8 nivåer eller 3 bitar per minnecell lagrat vilket innebär att det behöver läcka ut ytterst lite laddning ur minnecellen för att en lagrad bitvärde skall ändras till ett annat bitvärde.
Med andra ord kommer man inte ifrån 'data scrubbning', att läsa igenom sina lagrade datamedium då och då oavsett sort om man skall vara säker på dess integritet och funktionalitet och se eventuella problem i tid - precis som man bör göra med DVD-skivor då och då men här med DVD/BD kanske det räcker med 1 koll per 5 år när det klarat sig de första åren efter bränningen medans HD och andra stora medier bör läsas igenom årligen.
Dessutom måste man klara fallet att om den externa HD en dag fallerar med kanske TB av data, att data finns på ytterligare annan plats då det är väldigt mycket data på en gång som blir oåtkomlig om en sådan extern disk havererar, blir stulen eller raderas pga. användarfel, bugg eller virus som korrumperar hela volymen på en gång...
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
Re: Optiska lagrings skivor med 1000 år lagringstid ???
Vad betyder X-skalan på läsningen där det står 0.0 .. 2.5 .. 5.0 .. 7.5 .. 10.0 .. 12.5 .. 15.0 .. 17.5 .. 20.0 .. 22.5 .. 25.0 ..?
Re: Optiska lagrings skivor med 1000 år lagringstid ???
Tack.
Y-skalan 4 .. 8 .. 12 .. 16 .. 20 .. 24 .. 28 .. 32 till höger?
Y-skalan 4 .. 8 .. 12 .. 16 .. 20 .. 24 .. 28 .. 32 till höger?
Re: Optiska lagrings skivor med 1000 år lagringstid ???
Rotationshastigheten i 1krpm, vilket hänvisar till den gula kurvan.
