Byggprojekt - Replika av mottagare M11C (rörradiomottagare)

[Mizzarrogh]

Vilket läckert projekt! Ser mycket fram mot att följa detta.

[Bengt SM7EQL]

Då har turen kommit till att kika närmare på spolarna. Vilket eller vilka fabrikat som användes i M11C är naturligtvis svårt att veta. Just nu vet jag inte mycket mer än vad som kan läsas ut ur den suddiga svart/vita bilden på mottagaren i början av tråden.

c7.jpg

Bland de 15 spolar som fyndlådan innehöll så ser vi här en spoltyp som enligt info jag funnit på nätet härstammar från tidigt 1920-tal. Fabrikat okänt.

c8.jpg

Nästa typ är en s k Flachspule tillverkad av Isocentra GmbH, Berlin-Wilmersdorf.
Tillverkad c:a 1925.

Spolsortimentet jag nu har att tillgå består av diverse induktansvärden mellan 70 uH - 3 mH vilket ju passar utmärkt tillsammans med en vridkondensator på 2 x 500 cm eller totalt 1100 pF. Mottagaren lär då täcka lång- och mellanvågsbanden med råge.

M11C tillsammans med originalspolsatsen uppges ha täckt 300 - 25000 m våglängd vilket motsvarar 12 kHz - 1 MHz. Det har alltså varit möjligt att lyssna på Alexandersson-generatorn på Grimeton Radio på 17.2 kHz.

c9.jpg

Den tredje varianten ser ut så här. Själva spolen är fäst i hållaren med ev svep gjort av celluid eller vad det nu kan vara för material.

c10.jpg

En rund liten etikett på toppen av spolen talar om att tillverkaren möjligtvis fanns i Malmö. Är företaget bekant?

Själv är jag ingen expert på alla dessa sorters antika spolar men det finns säkert någon här som kan berätta mer om vanliga fabrikat, typer och vilka standardiserade induktansvärden som fanns förr och för vilka våglängdsområden de var lämpliga.

/Bengt

[nsbvzy]

är dessa spolar antenner eller vad är de tillverkade för?

[Bengt SM7EQL]

Njae... Spolar kan användas för många olika ändamål både i mottagare och sändare. Populärt förklarat så kan man säga att en spole tillsammans med vridkondensatorn utgör en s k resonanskrets som bestämmer vilken frekvens mottagaren skall lyssna på. Vridkondensatorn manövereras av stationsinställningsratten och det är med denna man väljer station. I princip ser det likadant ut i våra moderna radiomottagare även om komponenterna nu för tiden är mindre.

Om man gör spolens diameter väldigt stor så får den dock en viss "antennverkan" och kan användas som en ganska effektiv antenn. Sådana lösningar fanns förr i s k resemottagare där man lindat en stor antennspole som limmats fast i locket. Även s k ramantenner förekom och där spolvarven lindats på ett träkors eller ram med sidan 50 cm upp till någon meter. Genom att använda en vridkondensator så gick det att ställa in bästa känslighet för just den stationen man ville lyssna på.

Ungefär så fungerar det...

/Bengt

[nsbvzy]

jo så långt är jag med, har lagat lite radiogrejer och är aktiv på 27MHz bandet, så vet på ett ungefär hur den biten fungerar


jag vart lite fundersam efter som den här mottagaren har spolarna sittandes uppe på lådan. de var därför jag började fundera om dessa var antenner.
vid 1MHz och neråt blir blir väll antennerna väll väldigt långa, och trodde att de löst de problemet genom att göra någon slaks spole an de hela.

sitter de uppepå så man ska kunna byta spole= ändra mottagarens frekvens i det här fallet? är helt ren när de gäller rör, vet att de ska ha en glödspänning men inte mycket mer


edit: spolarna var ju väldigt fina att titta på iaf snacka om att linda dem snyggt

[Bengt SM7EQL]

Några ord om rattar och frontpanelen till mottagare M11C

I Sverige började tillverkningen av Bakelit-detaljer för radioindustrin redan i början av 1920-talet. Den största fabriken på den tiden torde ha varit A. B. Alpha i Sundbyberg. Redan efter något år blev Alpha normgivande för radiodelar såväl i Sverige som utomlands. Detta kan vara förklaringen till att många av de rattar och andra detaljer som förekommer i gamla radioapparater i många fall ser ut att vara om inte direkta kopior av varandra så i alla fall väldigt lika i design och mått. Bland de många detaljerna inom olika produktslag och som tillverkades av A.B. Alpha kan nämnas rattar, radioskalor, rörhållare m m i skiftande dimensioner.

c3.jpg

Till mottagare M11C behövs en 85 mm ratt (Alpha R85) för stationsinställningen samt en mindre ratt för fininställningen med diametern 32 mm (Alpha R32). Dessa två typer har jag nu fått tag på, i gott skick, även om många års lagring satt sina spår i rillorna.

c5.jpg

Frontpanelerna på 1920-talets radioapparater var ofta tillverkade av svart blank Bakelit eller Formica som båda är generiska handelsnamn för Fenolfomaldehyd (PF). Bakelit är en styv härdplast och tillhör plastgruppen fenolplaster.

c11.jpg

På bilden ovan ser vi en del av frontpanelen till en rundradiomottagare av märket Hugin tillverkad i mitten av 20-talet för Kooperativa Förbundet av "N Rörums Sykel och Motorverkstad" med delar från bl a A. B. Alpha. Frontpanelen är 5 mm tjock.

Av beskrivningen av mottagare M11C i Gunnar Holmströms bok "Handbok i Radiotelegrafi och Radiotelefoni" framgår att frontpanelen var tillverkad av Pertinax* med en fotnot; . "* Ett bakelitmaterial. Ebonit är mindre lämpligt i detta fall, enär den i motsats till bakelit är känslig för fuktighet och även för ljus. Baketlit är dessutom motståndskraftigt mot temperaturförhöjningar."

Av gråskalan att döma i den suddiga svart/vita bilden på mottagare M11C kan man nog anta att panelfärgen inte varit helsvart, utan snarare naturfärgad brun precis som vanlig Pertinax brukar se ut.

Naturfärgad Bakelit eller Pertinax i tjocklek 5 mm torde alltså vara det rätta valet till mottagare M11C.

Nästa steg i förberedelserna inför bygget blir att kika lite på hur dåtidens apparathöljen av trä var sammanfogade och hur frontpanelen skruvades fast i chassiet. Även ytbehandlingen lär vara en vetenskap i sig.

Det är tur att man inte lider av kronisk tidsbrist...

/Bengt

[Rolf Zetterberg]

Som finnig yngling bodde jag inte långt från Alphafabriken i Sundbyberg...
Exempel på Alpharattar(Aug.Danielsson,Insjön 1926):

[Glenn]

Det absolut tristaste med denna tråden är att man inser hur mycket saker man förstört när man var liten, plockat isär gamla fina rörmottagare, bankat sönder bakelitrattar, och jag använde flera spolar liknande dom där som "trådrulle", alltså drog ut tråden och använde till annat..

..Jaja, man får trösta sej med att grejerna säkerligen hade slängts om man inte hade fått dom och monterat isär, och den där isärmonteringen bidrog GARANTERAT till att man fick elektronikintresset.

[anders_bzn]

Jag tycker att detta är en fantastisk tråd, jag hejjar på!

[Bengt SM7EQL]

Rolf, Tack för tipset om Aug. Danielssons katalog som jag nu laddat ner från nätet.

I 1925-26 års utgåva ser jag att det fanns Ebonitplattor vilka vi kan förmoda användes bl a till frontpaneler av de många amatörerna som byggde egna radioapparater vid den tiden.

Ebonit_1.jpg

Ur Svensk uppslagsbok 1955 beskrivs Ebonit;

"Eboni’t (eng. ebonite, avebony, ebenholts), hårdgummi, horngummi, en vanl. svart, nästan luktlös, hornartad massa, först framställd av T. Hancock 1840.E. motstår väl vatten, luft, ljus, syror och lösningsmedel för kautschuk men mjuknar något i kokande vatten. E., som tillåter mekanisk bearbetning och polityr, har användning inom elektrotekniken som isolationsmaterial, vidare till kirurgiska instrument (sönder, sprutor), kammar, knappar, linjaler, syrekärl (ackumulatorer), reservoarpennor m.m. E. framställes genom att vulkanisera kautschuk, varvid alltefter svavelhalen (20—50%)och vulkaniseringstemp.(1500-—1650) en mjukare och segare el. hårdare och sprödare kvalitet erhålles. Samtidigt med vulkaniseringen tillsättas fyllnadsämnen, ss. schellack, sot och metall-sulfider. E. har vid rumstemp. utvidgningskoefficienten0,000077 och förmår i1mm tjockt skikt isolera för 30,000volt. Dess spec. v. är1,2och dielektricitetskonstant 2,7.E. har förlorat mycket av sin betydelse genom den stora mängd konstmassor med rik variation av olika egenskaper, som nu stå till förfogande inom e:s gamla användningsområde."

Glenn, påminn mig inte om alla 30- och 40-tals radioapparater jag slaktat i början av min radiokarriär som 13-åring i mitten av 60-talet! Idag finns inget kvar av alla fina radiodelar, utöver min Hugin mottagare från c:a 1925 som jag tiggde av en radiohandlare här i Lund 1966. Den radion med sin märkliga högtalare var så annorlunda att den fick leva vidare.

/Bengt

[Bengt SM7EQL]

Jag har nu påbörjat arbetet med för apparatlådan till mottagare M11C. Ett par gamla hurtslådor med anor från slutet av 30-talet och som hittades i en dammig källare på en instutition på Universitetet i Lund såg ut att innehålla "riktigt trä".

c13.jpg

Tjocklek 10 mm och ganska stora ytor som såg rena och fina ut, efter ett tag med slipmaskinen och några drag med 120 papper.

c12.jpg

Vad det är för träslag, överlåter jag åt läsarna att berätta för mig. Själv är jag osäker men tycker att ådringen ser vacker ut. Tanken är att försöka mig på Fransk Polityr med schellackflingor upplösta i sprit etc. Men mer om denna övning lite längre fram i projektet.

c14.jpg

Så ser de grovsågade bitarna ut. Nästa steg blir att bestämma mig för hur dessa skall fogas samman. Enklast är så klart att ställa de båda gavlarna på bottenplattan och lägga ett lock på. En fyrkanlist i innerhörnen styvar upp konstruktionen. Bitarna har fått ett övermått om några centimeter. Färdig lådstorlek skall bli 18 x 18 x 24 cm.

c16.jpg

Så här fint har snickaren på "N. Rörums Sykel och motorverkstad" sammanfogat Hugin-radion.

c15.jpg

Ett annat alternativ är att sinka ihop bitarna som man gjort i lådan till variometern för gnistsändaren. (Tillverkare Svenska Aktiebolaget Trådlös Telegrafi)

c17.jpg

Nåväl, det skall väl gå att klura ut hur bitarna kan sättas samman på ett stabilt och någorlunda snyggt sätt.

-Synpunkter, tips och idéer tas tacksamt emot.

/Bengt

[anders_bzn]

Radiomuseet i Göteborg kan kanske ställa upp med någon hjälp, de borde ha någon modell från samma tidsepok. Kanske har de rätt modell.

[Kinge]

Skall det vara tidstypiskt och riktig snyggt sammanfogat så är det sinkning eller laskning som gäller

http://www.ne.se/sinkning

eller

http://sv.wikipedia.org/wiki/Laskning

Det finns mallar till överhandsfräs på bland annat Jula som gör att det inte är så svårt efter lite träning på spill bitar

73

[Bengt SM7EQL]

Tack för tipsen Kent. Både variometerns och gnistsändarens trälådor är sinkade i hörnen och det är troligt att även mottagaren tillverkades på samma sätt. Tål att fundera över.

---

Idag har jag experimenterat med Schellack-polityr för första gången i mitt liv. Det var en trevlig erfarenhet må jag säga. En handfull "instruktionsfilmer" finns att beskåda på YouTube och som en av killarna säger, så är det en metod som är synnerligen arbetskrävande och sätter tålamodet på prov. Det passar mig utmärkt. Att använda moderna arbetsbesparande målningsmetoder känns lite fel i ett projekt som detta.

d1.jpg

Provbiten på toppen av min gamla Hugin-radio från 1920-talet är mitt första "elevarbete" med schellack. Jag provade två lösningar, dels ljusa flingor upplösta i T-sprit och dels en färdigblandad mörkare lösning som jag köpte från Ottosson i samband med jag antikbehandlade några av komponenterna till min Paraset-replika för en tid sedan. Provbiten ovan är behandlad med den mörkare lösningen. På bilden närmast kameran ser vi renslipat obehandlat trä. Lite längre in har jag dragit på det första lagret med tygsudden. Resten av ytan har fått c:a 20 supertunna lackskikt som polerats in med snabba mjuka drag.

d2.jpg

Till vänster min provbit och till höger Hugin-radions topp. När jag jämför glansen och lystret så är min provbit blankare men å andra sidan så har Hugin-radion inte blivit putsad sedan 60-talet då jag fick den av en radiohandlare.

c14.jpg

Här har jag byggt ett "korthus" av delarna som skall bli apparatlådan till mottagare M11C. Det är denna som skall ytbehandlas med Schellack-polityr för att få lite 1920-tals stuk över sig. Eftersom jag inte vet hur M11C såg ut i verkligheten så får andra samtida radioapparater stå som förebild för ihopfogning av hörn och ytbehandling.

b2.jpg

Som sagt, den suddiga svart/vita bilden på originalmottagaren - den i mitten - ger inte mycket ledning när det gäller färgton och träslag. Det vi vet, är att lådan var tillverkad i "trä" och frontpanelen i Pertinax.

/Bengt

[Bengt SM7EQL]

Nu är apparatlådan för mottagare M11C snart klar.

c18.jpg

Här har topp, botten och de båda sidorna limmats samman.

c19.jpg

Sammanfogning av botten- och sidostycken. (Höger sidostycket ligger ner)

c20.jpg

Motsvarande fog mellan vänster sidostycke och toppen. Invändigt skall några klotsar monteras att skuva fast front- och backstycke.

c16.jpg

När limmet torkat skall hörnen slipas och alla skarpkanter rundas av ungefär som på lådan till min Hugin-radio från 1920-talet. Därefter slutputsning och ytbehandling med schellack.

c21.jpg

Konstruktionen av en typisk 1920-tals rundradioradio är lika enkel som genial. Som "chassie" användes vanligtvis en 8..12 mm träplatta på vilken en frontpanel av Bakelit, Pertinax eller Ebonit samt de övriga komponenterna skruvades fast.

c22.jpg

Samma kontruktionsprincip användes av Svenska Aktiebolaget Trådlös Telegrafi (SATT). Här ser vi en variometer modell AVH4 tillverkad någon gång sent 30-tal och i bruk på fartygen långt in på 70-talet, kanske ännu längre.

Ungefär så, har jag tänkt mig att mottagare M11C kan byggas upp. Bottenplattan skjuts in så långt att fronten hamnar någon millimeter innanför lådans kant. Bottenplattan hålls på plats med två skruvar underifrån samt två skruvar genom frontpanelen som fästes i två träklotsar i de övre hörnen. Ett lågt bakstycke av plywood som skruvas fast i bottenplattan kan användas för antenn- och jordkontakter samt förses med uttag för anslutning av glöd- och anodspänning. På så sätt får man en ganska servicevänlig apparat.

/Bengt