Re: Oscillering som avtar?
Postat: 8 juli 2025, 10:53:02
Varierande grad av självsvängning, känslighet för brus och brum är problem som lätt uppstår i denna typ av kretsar.
Det är en ganska ogenomtänkt design enligt schema som verkligen inbjuder till problem.
Problemen kan sedan ökas på ytterligare med dålig PCB-layout då det är egenskaper som gärna multiplicerar varandra.
Man kan se schemat som något som bara förmedlar ett grundkoncept av någon som har kunnande, för att sedan komplettera med kringvillkor, men tyvärr tror jag att detta var tänkt som färdigt schema av någon som fått det till att fungera någorlunda uthärdligt stabilt.
Det viktigaste man kan se saknas och som normalt är det som är det viktigaste är att man börjar designen med en tydlig signal-jord.
Signal-jorden ska vara så förlustfri som möjligt från ingång till utgång. Dess stabilitet styr direkt hur bra resten av designen kan fungera.
Det är möjligt att man verkligen sett ritningen som ett grundkoncept och sedan lagt till det som behövs för att få en stabil signaljord.
Det man ofta ser i dessa enklare kretsar är att man inte lägger ner något jobb på PCB-design utan bygger på experimentkort och drar ledare med blanktråd och för att förvärra signaljordsproblematiken så finns inte heller något fungerande jordplan i PCB-designen utan kanske som bäst utgörs av en blanktråd som dras från punk till punkt.
Exempel på dålig PCB design om signal-kvalitet är viktig: Vet inte hur aktuella designen är uppbyggd, layout, typ av kretsar, DIL SMD, typ av kretskort, lödresuser, kabellängder, skärmning av kablar osv. Det går utmärkt att bygga stabila små signal-förstärkare uppbyggda enbart på blanktråd om man bygger väl, men det är svårt och kräver god erfarenhet.
Det går förbättra stabilitet och tålighet mot yttre påverkan med enkla medel. Många amatörer har inte kunnandet att designa 100% korrekt eller man bygger experimentellt trial/error. Inser kanske att experimentplatta inte duger men slutar med något enligt bild ovan.
Jag har själv varit i liknande situation, vill bygga experimentellt och lätt kunna modifiera kretskortslayouten. Byggt med hålmonterade tråd-komponenter.
En grundregel är att inte släppa in yttre strålade inducerade störningar. Det gör man genom att hålla antennerna som tar emot dessa störsignaler så korta som möjligt. Det avgörs av looparean som en komponent utgör relativt signal-jord.
Det är lätt att se större delen av en sådan area om man använder trådade motstånd och långa anslutningsben. Av benen inramade området är då en del loop-arean. Loopen slutar inte förrens bägge benens signalströmmar hittat en gemensamt stabil signal-punkt, vilken ofta är ett stabilt jordplan.
Bygga experimentellt men ändå ha ett stabilt jordplan som alla komponenter har kort väg till, även trådade komponenter , hur får man till det?
Bland de enklare sätten är att använda dubbelsidigt PCB. Låt undersidan vara obrutet jordplan. För hålmonterade komponenter som inte ska jordas vidgar man lite på kopparen runt hålet på undersidan.
För att vidja där man inte vill ha kontakt, det går lätt att göra med en morakniv vars spets får borra runt hålet ett varv men förr fanns särskilda handfräsar med mejselhandtag att köpa.
Jämfört med enkelsidig design underlättas ofta att layouten med obrutet jordplan då man direkt kan ansluta till jord utan extra ledare.
Att limma kopparplan eller limma koppartejp på undersidan av förborrade experimentkort är lite kluddigt men det går.
Har inte en aning om hur aktuellt kretskort är utformat eller typ av kretsar så kan inte ge några direkta råd, Om ovan är info av värde för TS är bara gissningar av mej.
Stabiliteten uppges variera med tiden. Spekulera om varför är rätt meningslöst med nuvarande information.
Om det beror på stökig PCB-design vet vi inget om men det är en av de vanligare problemen när saker är instabila eller påverkas över tid av pålagda signaler.
Då det inte går mäta sej fram till kritiska delar pga avsaknad av mätteknik så kommer man inte vidare den vägen heller.
Man kan komma långt med felsökning med enkla instrument. Om man har ett trådat motstånd på något kOhm, håll i ena änden och proba runt var det uppstår hörbara effekter.
Har ritat in förtydliganden i schemat som visar vad som avses vara signaljord. Lagt till lite avkopplande kondensatorer.
De finns med korta anlutningsben nära signaljord-planet, den tjockare blå linjen och i nära anslutning till IC-kretsar, med så korta ben som är möjligt. Om möjligt använd ytmonterade kondensatorer och vanligt knep att hålla looparean liten för IC-kretsar är att löda kondensatorer tvärs över IC-kroppen.
Kondensatorer vid batteriet,,, lite komiskt om man menar att kondensatorerna ska vara närmare batteriet än aktiva kretsarna., det är inte batteriet som behöver skyddas från yttre och inre signal-störning. Sådant kan i värsta fall i sej vara ett sätt att skapa instabilitet om man har för stor looparea och långa ledare mellan aktiv elektronik och avkoppling. Det är medvetet jag ritat en blå linje lite tunnare från dessas "B+" för nedkoppling i det stora signaljordplanet, symboliskt ritad med blå tjockare linje.
Är man erfaren så duger schemat, man fattar det som inte är utskrivet, att det behövs komplettering, men när den som designat detta kallar signaljord för B+ kan man förmoda att denne är mycket amatör.
Signalledare till och från denna krets ska naturligtvis inte heller fladdra i vinden om man vill bygga något stabilt som inte plockar upp störningar. Skärmat, balanserat, jordplan eller åtminstone väl tvinnad parkabel är vanliga sätt att hålla nere störningar.
Välj ytmonterade komponenter då de möjliggör mindre loopareaor. Låt ALLTID signaljorden få sitt egna obrutna kopparplan.
Vid situationer där kritiska signaler och jord inte kan ges korta plan nära signaljorden kan remsor av koppartejp och avlödningsfläta ge mindre loppparear, större stablitet än vad blanktråd ger. Drar man ut potentiometrar med kablar en bit från PCB så skapar man också ingång för störningar och instabiliteter om man är oförsiktig. Korta ledare kan vara opraktiska att skärma men vira med signaljorden även om den inte är aktivt med så minskar man problemet.
Jag har tryckt dit några kondingar på nedan schema. De är ditritade "pedagogioskt" för att förtydliga var de ska finnas, var de behövs och gör något nyttigt. Inritade ändringar är inte något failsafe att följa , det är bara korrigeringar av de värsta missarna.
Det är en ganska ogenomtänkt design enligt schema som verkligen inbjuder till problem.
Problemen kan sedan ökas på ytterligare med dålig PCB-layout då det är egenskaper som gärna multiplicerar varandra.
Man kan se schemat som något som bara förmedlar ett grundkoncept av någon som har kunnande, för att sedan komplettera med kringvillkor, men tyvärr tror jag att detta var tänkt som färdigt schema av någon som fått det till att fungera någorlunda uthärdligt stabilt.
Det viktigaste man kan se saknas och som normalt är det som är det viktigaste är att man börjar designen med en tydlig signal-jord.
Signal-jorden ska vara så förlustfri som möjligt från ingång till utgång. Dess stabilitet styr direkt hur bra resten av designen kan fungera.
Det är möjligt att man verkligen sett ritningen som ett grundkoncept och sedan lagt till det som behövs för att få en stabil signaljord.
Det man ofta ser i dessa enklare kretsar är att man inte lägger ner något jobb på PCB-design utan bygger på experimentkort och drar ledare med blanktråd och för att förvärra signaljordsproblematiken så finns inte heller något fungerande jordplan i PCB-designen utan kanske som bäst utgörs av en blanktråd som dras från punk till punkt.
Exempel på dålig PCB design om signal-kvalitet är viktig: Vet inte hur aktuella designen är uppbyggd, layout, typ av kretsar, DIL SMD, typ av kretskort, lödresuser, kabellängder, skärmning av kablar osv. Det går utmärkt att bygga stabila små signal-förstärkare uppbyggda enbart på blanktråd om man bygger väl, men det är svårt och kräver god erfarenhet.
Det går förbättra stabilitet och tålighet mot yttre påverkan med enkla medel. Många amatörer har inte kunnandet att designa 100% korrekt eller man bygger experimentellt trial/error. Inser kanske att experimentplatta inte duger men slutar med något enligt bild ovan.
Jag har själv varit i liknande situation, vill bygga experimentellt och lätt kunna modifiera kretskortslayouten. Byggt med hålmonterade tråd-komponenter.
En grundregel är att inte släppa in yttre strålade inducerade störningar. Det gör man genom att hålla antennerna som tar emot dessa störsignaler så korta som möjligt. Det avgörs av looparean som en komponent utgör relativt signal-jord.
Det är lätt att se större delen av en sådan area om man använder trådade motstånd och långa anslutningsben. Av benen inramade området är då en del loop-arean. Loopen slutar inte förrens bägge benens signalströmmar hittat en gemensamt stabil signal-punkt, vilken ofta är ett stabilt jordplan.
Bygga experimentellt men ändå ha ett stabilt jordplan som alla komponenter har kort väg till, även trådade komponenter , hur får man till det?
Bland de enklare sätten är att använda dubbelsidigt PCB. Låt undersidan vara obrutet jordplan. För hålmonterade komponenter som inte ska jordas vidgar man lite på kopparen runt hålet på undersidan.
För att vidja där man inte vill ha kontakt, det går lätt att göra med en morakniv vars spets får borra runt hålet ett varv men förr fanns särskilda handfräsar med mejselhandtag att köpa.
Jämfört med enkelsidig design underlättas ofta att layouten med obrutet jordplan då man direkt kan ansluta till jord utan extra ledare.
Att limma kopparplan eller limma koppartejp på undersidan av förborrade experimentkort är lite kluddigt men det går.
Har inte en aning om hur aktuellt kretskort är utformat eller typ av kretsar så kan inte ge några direkta råd, Om ovan är info av värde för TS är bara gissningar av mej.
Stabiliteten uppges variera med tiden. Spekulera om varför är rätt meningslöst med nuvarande information.
Om det beror på stökig PCB-design vet vi inget om men det är en av de vanligare problemen när saker är instabila eller påverkas över tid av pålagda signaler.
Då det inte går mäta sej fram till kritiska delar pga avsaknad av mätteknik så kommer man inte vidare den vägen heller.
Man kan komma långt med felsökning med enkla instrument. Om man har ett trådat motstånd på något kOhm, håll i ena änden och proba runt var det uppstår hörbara effekter.
Har ritat in förtydliganden i schemat som visar vad som avses vara signaljord. Lagt till lite avkopplande kondensatorer.
De finns med korta anlutningsben nära signaljord-planet, den tjockare blå linjen och i nära anslutning till IC-kretsar, med så korta ben som är möjligt. Om möjligt använd ytmonterade kondensatorer och vanligt knep att hålla looparean liten för IC-kretsar är att löda kondensatorer tvärs över IC-kroppen.
Kondensatorer vid batteriet,,, lite komiskt om man menar att kondensatorerna ska vara närmare batteriet än aktiva kretsarna., det är inte batteriet som behöver skyddas från yttre och inre signal-störning. Sådant kan i värsta fall i sej vara ett sätt att skapa instabilitet om man har för stor looparea och långa ledare mellan aktiv elektronik och avkoppling. Det är medvetet jag ritat en blå linje lite tunnare från dessas "B+" för nedkoppling i det stora signaljordplanet, symboliskt ritad med blå tjockare linje.
Är man erfaren så duger schemat, man fattar det som inte är utskrivet, att det behövs komplettering, men när den som designat detta kallar signaljord för B+ kan man förmoda att denne är mycket amatör.
Signalledare till och från denna krets ska naturligtvis inte heller fladdra i vinden om man vill bygga något stabilt som inte plockar upp störningar. Skärmat, balanserat, jordplan eller åtminstone väl tvinnad parkabel är vanliga sätt att hålla nere störningar.
Välj ytmonterade komponenter då de möjliggör mindre loopareaor. Låt ALLTID signaljorden få sitt egna obrutna kopparplan.
Vid situationer där kritiska signaler och jord inte kan ges korta plan nära signaljorden kan remsor av koppartejp och avlödningsfläta ge mindre loppparear, större stablitet än vad blanktråd ger. Drar man ut potentiometrar med kablar en bit från PCB så skapar man också ingång för störningar och instabiliteter om man är oförsiktig. Korta ledare kan vara opraktiska att skärma men vira med signaljorden även om den inte är aktivt med så minskar man problemet.
Jag har tryckt dit några kondingar på nedan schema. De är ditritade "pedagogioskt" för att förtydliga var de ska finnas, var de behövs och gör något nyttigt. Inritade ändringar är inte något failsafe att följa , det är bara korrigeringar av de värsta missarna.
