Spatial Stereo?

[pi314]

Fas, frekvens och våglängd
För att förstå vad som händer när man ändrar fas är det bra att ha koll på våglängden.

Våglängden λ = v / f

Där
v = ljudets hastghet, ca 340 m/s.
f = frekvensen.

Några exempel

f = 100 Hz -> λ = 3,4 meter.
f = 200 Hz -> λ = 1,7 meter.
f = 500 Hz -> λ = 0,68 meter.
f = 1000 Hz -> λ = 0,34 meter.

Alla som håller på med audio vet vad som händer om man vänder på fasen på en kanal vid stereo. Ett misstag som man kan göra t.ex. genom att vända en högtalarkabel fel. Då försvinner basen. Basljudet från dom två högtalarna tar ut varandra.

Vi vet ju också att vi inte med öronen kan avgöra varifrån en låg ton kommer. Fasskillnaden mellan öronen är för liten. Därför räcker det med en högtalare för låg bas.

Ovan ser vi att vi ska upp till över 1 kHz innan våglängden kommer ner till ett mått som närmar sig avståndet mellan öronen.

Om man ska fasvända en kanal så måste man nog sätta en brytpunkt, så att man inte gör det vid låga frekvenser. Jag vet inte var gränsen går.

/Pi

[MadModder]

Dock blir det andra problem i rummet pga reflektioner med bara en bashögtalare.

[ASEA]

Det finns olika varianter på detta.

Philips gjorde bara så att respektive kanal mixades med motfas från den andra kanalen.

Exempelschemat som ASEA visar har ju omkopplaren i motkopplingen, och tonkontrollen sitter också i motkopplingen.

Jag har haft en Philips som haft potentiometer så att man steglöst kan reglera mono-stereo-spatial.

Min åsikt är att dessa Philips som enbart reglerar bredden i sig låter utmärkt. Det går att använda detta utan att tappa "hifikvalitet" så att säga.

Det fanns dock en del japanska apparater, som också gjorde nån slags fasförskjutning/fördröjning och dessa låter i mitt tycke skit. Om man matar in en monosignal eller möjligtvis en signal med ljud i enbart en kanal så får man en klart märkbar dipp i frekvensgången där denna fasförskjutning visar sitt fula tryne så att säga. Med andra ord är det i mitt tycke en funktion enbart lämpad dels för att imponera i butiker och dels att använda för den som är "tondöv med avseende på ljudkvalitet". Försämringen är såpass stor att för mig är det hur lätt som helst att höra försämringen t.ex. på en Hitachi Mini, en pytteliten bärbar stereokassettradio med massiva 3" bredbandselement...

Tror att tumregeln är väl just att "spatial" avser koppling som inte gör nån påfrestande fasvridning/fördröjning medan "wide" kan förstöra ljudet hur illa som helst.

Ang Philips med potentiometer, det verkar bara sitta en 50k mellan kanalerna. Mono(0Ω) och spatialt(50kΩ) i ytterlägena och stereo i mittläget.
Förstår inte 100% hur detta funkar, men de 25kΩ som det blir i pottens mittläge(stereoläge) måste vara beräknat att stämma med förstärkarens återkoppling!?
Eller, tänker jag rätt här?
Ska leta fram ett schema...

[pi314]

MadModder:

Sant. Men många audiofiler betraktar rummets egenskaper som en viktig del i ljudupplevelsen.

Man kan ge rummet en form som ger det bra akustiska egenskaper. Redan dom gamla grekerna gjorde teatrar med intressanta akustiske egenskaper.
https://pubs.aip.org/physicstoday/artic ... edFrom=PDF

Som "vanlig dödlig" har man ofta ett rum i lägenheten eller i huset som man vill lyssna i. Då blir målsättningen ofta att väggar och tak ska påverka så lite som möjligt. Då finns det material som kan hjälpa till med detta.

Ett exempel på ett material.
https://www.acousticsfirst.com/acoustic ... lassic.htm

Lite om egenskaper hos materialet, jämfört med äggkartonger.
https://hemmastudion.se/funkar-aggkarto ... isolering/

För att komma närmare trådämnet. Kan man genom att justera fasläge för ljudet vid olika frekvenser förbättra ljudet i det aktuella rummet? I så fall, måste man då vara nära den ideala lyssnarplatsen för att det ska fungera?

/Pi

[SM4UKE]

Philips har tydligen haft en IC: TDA3810 Spatial, stereo and pseudo-stereo sound circuit"
Här finns ett datablad: https://www.rcscomponents.kiev.ua/datas ... yd887w.pdf En vild gissning är att pseudo-stereo säkert låter alldeles förfärligt.

Det finns en trevlig och mycket bra mik-teknik för stereoinspelning som kallas för M/S där två mikrofoner används. För att få lyssningsbar stereo från en sådan uppsättning mikrofoner krävs en M/S-matris. En bonus med tekniken är att stereobredden är justerbar genom att variera styrkan på S-signalen. Om man nu är sugen på att variera stereobredden från en stereokälla borde man kunna först köra en M/S-matris "baklänges" för att från stereo få M/S. Då kan man som sagt efter matrisen justera stereobredden med S och det borde gå att få allt från mono (genom noll S-signal) till någon sorts överdriven stereobredd genom att dra på mycket S-signal. Den M/S-signalen får man då köra igenom ytterligare en M/S-matris för att återfå en stereosignal. Jag har aldrig provat detta och det känns i min ringa mening ganska meningslöst men kan förstås vara kul att testa... Det är betydligt mer meningsfullt att spela in musik, i synnerhet i en lokal med bra akustik, med M/S-tekniken.

Här finns info om M/S: https://www.soundonsound.com/sound-advi ... ually-work Där finns beskrivet hur man kan omvandla mellan M/S och stereo vilket rent praktiskt kan göras med några ingångskanaler i ett mixerbord, transformatorer eller OP-förstärkare.

[MiaM]

Angående rummet och basåtergivning så kan man ställa högtalare vid tänkt lyssningsplats och provlyssna hur basen låter vid möjliga högtalarplaceringar.

SM4UKE:
Exemplet i det databladet verkar lägga på fasvridning även på spatialläget. Simulerat stereo har jag nog alltid tyckt varit skit, iaf att lägga på en komplett ljudbild. Det kan säkert funka som effekt på enstaka instrument.

Angående M/S-stereo så har Salora gjort en anläggning de kallade Ortoperspekta som i princip kör M/S-stereo på högtalare. En hyggligt stor fullregisterhögtalare som återger monosignalen, och två mindre satelliter som återger skillnadsinformationen.

[hummel]

Det här är innan surround(90-tal?) som är en mer påtaglig effekt.

Disney använde surround till Fantasia 1940 som test. Under 50-talet utvecklades det mer.